Kreativitet frigör fastlåsta tankar livet ut.

 

Jag har en hel mapp full med teckningar jag ritade som barn. Mamma hade sparat dem.

De flesta föreställer min familj och vänner. Mamma, syrran, min första bästis. För att förtydliga att det är just dem har jag oftast också skrivit vem det föreställer.

De flesta av teckningarna är skitfula.

Men att de är det spelar ingen som helst roll. Det är att de ens existerar som gör det. Att jag hade utrymmet att göra dem. Rita vad jag ville, hur jag ville. Skapa något utifrån mig själv.

Jag fick vara kreativ.

Kreativitet förväxlas allt för ofta med talang. Det är inte samma sak. Kreativitet är fantasi och idéer som utgår från en själv och kan ta sig miljoner uttryck i form av ord, bilder och ljud till exempel.

Alla människor besitter kreativitet. Sedan om och hur de använder den är en annan fråga.

Talang däremot är något fullkomligt subjektivt och normativt. Att vi anser att någon har talang inom musik eller konst utgår från vår subjektivitet.

Denna subjektivitet omvandlas till en objektiv ”sanning” i ett komplicerat mönster av normer och ideal, krav och förväntningar, det bekanta och det mystiska. Det blir till slut något ”naturligt”.

”naturligt” att vi kan säga att den personen har talang, men inte den. Vi kollar på talangtävlingar på tv och vet precis när vi skratta ut någon och när vi ska heja. Vi må utgå från vår subjektivitet, men den är inte bara vår egen.

Vi har lärt oss vad som är ”bra” och vad som är ”dåligt”.

Jag menar nu inte att det inte existerar talang. Talang implicerar en viss färdighet och kunnande som alla inte besitter. Till exempel att kunna rita av någon på pricken eller kunna spela sitar.

Visst är det så. En del av talangen kan mycket väl bero på medfödda gynnande förutsättningar, men det mesta består nog i träning och åter träning. Och passion, passion, passion.

Min poäng är inte att talang är irrelevant, utan att kreativitet borde ges större relevans. Det är kreativiteten som vi alla har. Den handlar inte rätt eller fel, bra eller dåligt.

Den bara finns där.

Det enda som måste göras är att ge utrymme åt den. Låta den ha sitt rum, oavsett om inget eller allt händer.

Det där egna rummet är speciellt viktigt för barn. Att deras kreativitet, och inte vad man som vuxen subjektivt anser är deras talang, är det som uppmuntras.

Låt dem rita, både innanför och utanför linjerna. Låt dem testa att spela tusen instrument. Låt dem komma på egna lekar. Låt dem läsa mycket för inspiration. Låt dem sjunga karaoke högt som fan.

Bara låt dem, utan press och utan krav.

De behöver aldrig bli rockstjärnor eller konstnärer. Det är inte poängen. Det är att barn som växer upp med utrymmet för att vara kreativa kommer att bli friare i tanken, och i världen.

För det finns en sådan stärkande egenskap i att skapa saker utifrån sig själv.

När jag ser på mina skitfula teckningar som jag gjorde som barn tänker jag att de är beviset på att det redan då hade skapats ett kreativt utrymme för mig. Det har hjälpt mig frigöra fastlåsta tankar och beteenden.

För kreativitet är frihet, livet ut.

10 responses to “Kreativitet frigör fastlåsta tankar livet ut.

  1. Klokt skrivet om mitt favoritämne. Det finns alldeles för många skol-knäckta (och det är inte bara skolan som knäcker) själar där ute.

    Den som ska få något skrivet
    måste klä sig riktigt varmt
    då att skriva per definition
    inte är anlag eller inspiration
    utan 95 % transpiration
    (med reservation för att det finns olika åsikter om hur svettig man behöver bli).

    Rekomenderad läsning: Julia Camerons böcker samt Nathalie Goldberg – Skriva med kropp och själ – befria författaren inom dig.

    • linus fremin

      pia, tack! fokuset på talanf, vad som är bra eller dåligt, hindrar jävligt många från att uttrycka sin kreativitet.

  2. Intressant, mycket att hitta inom filosofi om tankesystem – jag har snöat in på ”binär opposition” (Derrida) vilket jag tror att du berör (rätt/fel, bra/dåligt) och dekonstruktion av literär mening (Bachelard m.fl.).
    Enligt Edward de Bono började vi en mindre gynsam tanketradition redan med ”de gamla grekerna” som skapade normerna för logisk argumentation, dvs. att man alltid tränas i att antingen gå in i kritisk polemik eller undvika ett påstående, istället för att hålla upp det till objektiv beskådan.
    Där tror jag verkligen det saknas träning, för då måste man vara bekväm med ambivalens, dvs. att saker får vara obestämda medan man utforskar dem. Det jag skulle kalla ”subjektiv objektivitet”.

    • intressant koppling till kreativitet, och appropå det du nämner om ambivalens, så läser jag just nu en studie om koppling mellan kreativitet och tvetydighet/ambivalens. en tolerans för detta hittas oftare hos individer som är kreativa. dock vet jag inte hur de definierar huruvida en person är kreativ eller inte. för precis som linus skriver så finns ju kreativiteten i oss alla.

    • linus fremin

      katarina, intressant. att saker får vara obestämda medan man utforskar dem, håller det som något eftersträvansvärt.

      • Ja, en annan favo-förklaring är att kreativitet är ”operativ intelligens” (de Bono) – alltså, INTE s.k. talang, utan olika sätt att tänka som alla kan lära sig och bli bättre på genom träning.

  3. Inte fula, Linus. De är abstrakta😉

  4. Ja!!!

    …tänkte fylla i med något klyftigt men kreativiteten svek mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s