Därför klär jag mig i en klänning på kvinnodagen.

 

I dag är det den Internationella kvinnodagen. På en sådan här dag kommer vi att, förutom all feministisk aktivism, även få höra alla möjliga invändningar mot att en sådan här dag ens existerar.

Alla de som ägnar sig åt sådan kritik ber jag tänka på alla världens kvinnor som saknar mänskliga rättigheter bara för att de är kvinnor. För de är miljontals och åter miljontals. Och de måste synliggöras.

Vi i Sverige måste dock vara medvetna om att vår feministiska kamp utgår från helt andra och bättre förutsättningar än den kamp som feminister bedriver i andra länder. Vi har kommit betydligt längre.

Det kan vi bland annat tacka tidigare generationers feministiska rörelser för.

Vår feministiska aktivism bör inte begränsas av geografiska gränser. Vi kan och bör kämpa för flera saker samtidigt. Som för en delad föräldraförsäkring här och för tillgången till fri och säker abort i u-länder, till exempel.

Det går att göra båda utan att hamna i ett läge där smärtor och problem börjar att jämföras med varandra. Den feministiska kampen är bredare och klokare än att den bara kan ägna sig åt en orättvisa i taget.

Internationella kvinnodagen handlar för mig inte om att hylla kvinnor utan den handlar om feministisk aktivism. På större och mindre skala. På ett globalt och på ett privat plan.

Det handlar för mig om att påminnas att försöka utmana alla de föreställningar om kön och sexualitet som hindrar oss på olika sätt. För de föreställningar finns i det stora, och i det lilla.

För att ta ett personligt exempel. Förra veckan köpte jag min första klänning. Som de flesta vet klär jag mig i de kläder jag tycker om och låter mig inte hindras av om ett klädesplagg är ”fel” kulturellt könat.

Jag klär mig inte efter min kuk helt enkelt.

Jag klär mig i tantblusar, smycken och släpar på handväskor. För att jag gillar det. Men jag har aldrig tidigare köpt en klänning, helt enkelt för att jag tidigare inte har hittat en jag tycker att jag ser snygg ut i.

Men så hittade jag en. Helsvart med knäppning fram. Den går ända ner till fötterna och jag känner mig oerhört snygg och speciell i den. Men jag vet inte om jag kommer att bära den.

För jag vet vad det kan innebära.

Jag har hela mitt liv fått skit för hur jag har klätt mig och fört mig enbart för att jag inte har klätt mig och fört mig som en man förväntas göra. Jag har inte levt upp till manlighetsnormen och jag har fått betala för det.

Jag har vant mig och jag bryr mig oftast inte det minsta. Men en klänning är något nytt även för mig. Det är inte lika enkelt för mig att gå rakryggad i den. Än.

Men. I en värld där föreställningar om kön och sexualitet inte normerar vårt handlande, våra tankar, våra jag, där skulle jag inte behöva tveka inför att klä på mig en klänning jag tycker att jag är snygg i.

Feminismen är för mig även en egoistisk privatpolitisk kamp. För mig är feminismen en frihetsrörelse som även ska göra mitt personliga handlingsutrymme större.

Internationella kvinnodagen är en påminnelse även om det.

Och klänningen? Jag tror jag ska ha på mig den på festligheterna ikväll. Om jag känner för det.

20 responses to “Därför klär jag mig i en klänning på kvinnodagen.

  1. Grattis på kvinnodagen, Linus!

    (Nej, jag bara skojade. Idag får du en liten hyllning på min blogg. Keep up the good work!)

  2. HEJA

    Detta inlägget gjorde mig glad.

  3. Klart du ska ha klänningen ikväll!

    • linus fremin

      deizi, hade inte klänningen. för dåligt väder och den är för lång och skulle släpa i slasket. men snart ska jag ha på mig den!

  4. Bra Linus! Mycket bra! Vilken tankeväckare!🙂
    Att bryta normer kräver mot. Och du är helt klart tuff!🙂

  5. Jaaaa, på med klänningen! Heja, heja!

  6. Hoppas att du bär den och att det känns bra även inför andra. Det är vi värda =)

    • linus fremin

      christina, bar den inte men av praktiska skäl, men jag kommer göra det med stolthet en dag!

  7. Hoppas du hade på dig den!!

    • linus fremin

      jennifer, hade inte på mig den men av praktiska skäl. men den är så snygg så jag kommer snart!

  8. Bild…?

  9. Jag tänkte på dig igår och alla andra män som överskrider sin könsroll. Ville bara säga det och tack för att du fortsätter skriva. / Trogen läsare som inte känner dig genom en blogg men ändå känner samhörighet.

  10. Förstår att det är svårt att göra en sådan sak. Men det är befriande med dom som vågar göra något nytt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s