Jag vill fan inte bli flintskallig.

 

I går trodde jag att jag hade blivit flintskallig. Jag såg mig själv i spegeln i ett omklädningsrum och trodde mig se en stor flint bak på huvudet.

Vid närmare inspektion upptäckte jag dock att det bara var väldigt tydlig utväxt. Tack för att jag färgar håret så dåligt, antar jag. För jag vill inte tappa mitt hår.

Jag vet att jag kommer att göra det. Mitt hårfäste kryper uppåt som fan och alla mina manliga släktingar blev flintskalliga tidigt i livet. Det känns oundvikligt att även jag kommer att hamna där.

Jag har alltid sagt att när det händer kommer jag att raka av allt hår. Jag vill inte vara den där snubben som låtsas som att halva håret inte alls är borta på skallen och kammar över skiten.

Det är intressant det här med män och flintskallighet. Att det finns något riktigt sårbart hos män när det gäller just förlusten av håret på huvudet. Det är åtminstone min upplevelse.

För jag vet att av de flesta av männen som jag har snackat med under åren så har alla varit mer eller mindre ängsliga inför att bli flintskalliga.

De har upplevt det som tecken på att de har blivit gamla, att de har blivit gubbar. Att ungdomen definitivt är över. Andra har oroat sig för att det skulle göra dem mindre attraktiva.

Ängslan har alltid varit påtaglig.

Kvinnor tvingas på bilden av den för alltid unga kvinnligheten som gör att de ska noja över allt från rynkor till gråa hår till cellulliter och hängbröst. Kvinnor ska göra det de kan för att dölja spåren av åldrande.

För män finns inte motsvarande normativa krav. Inte i samma utsträckning åtminstone. Men den manliga fåfängans akilleshäl är just flintskalligheten. Det är vad många män ska ängslas över.

Vem minns inte produkten på Tv-shop där män kunde spreja på någon sorts målarfärg som döljde flinten? Och hur många produkter finns det inte som ska hindra håravfall?

Det är en hel industri, likt kvinnors anti-rynkkrämer, som är skapad för att tjäna pengar på mäns  osäkerheter och desperation efter att leva upp till de omöjliga kraven att vara för evigt unga och snygga.

Jag vet att även kvinnor kan tappa håret med åldern. Det är inte lika vanligt och oftast inte i samma stora utsträckning som för män, men det händer.

Just för att det inte är lika vanligt så kan jag anta att det kan upplevas som svårare för kvinnor. Håret har alltid varit viktigt för den normativa kvinnligheten. Att tappa hår vore att tappa kvinnlighet.

Män är ju ändå mer förberedda på att tappa håret. Vi har sett våra farsor och andra manliga släktingar tappa håret.

Även om många män inte vill tappa håret så tror jag att de flesta ändå förutsätter att de kommer att göra det förr eller senare. Den vetskapen tror jag dock inte behöver göra det lättare när det väl händer.

Jag kommer inte att ta det med en axelryckning. Förhoppningsvis får jag inte ett sammanbrott heller. Bara låter det ske, se det som ett steg i mitt liv, som alla andra.

Tills dess låter jag håret växa vilt.

En dag kommer det nämligen att vara klippt.

11 responses to “Jag vill fan inte bli flintskallig.

  1. Ingen fara Linus. Titta vad snygg din Farsa är.

  2. …och som kvinna kan jag inte alls förstå det här. Och med det menar jag att jag önskar att män inte behövde ha ångest över det, att män förstod att det inte är så jäkla viktigt. Att det inte är farligt, och att det händer de flesta förr eller senare, precis som hängbröst och åderbråck drabbar de flesta kvinnor med åldern.

    Gråa hår och rynkor får vi ju allihop.

    • linus fremin

      peaches, dumt så klart att fokusera på något oundvikligt. när det väl händer mig tar jag det nog med större mod, hoppas jag…

  3. Rekomenderad läsning om attityd och tunnhårighet: Neil Strauss – Spelet.

  4. Jag tycker inte man nödvändigtvis behöver raka bort allt hår. Det är något värdigt i att ha vanlig kortklippt tunnhårsfrilla istället för att raka bort hela rasket. Att raka är att ge efter för ängsligheten och kraven du radar upp här. Att ha tunnhårsfrilla är att ta tunnhårigheten med bravur.

    • Ja, fast inte överkamning väl…? Jag tycker inte heller att man måste raka bort allt i panik. Det enda jag tycker är att man inte heller i panik ska försöka dölja det med överkamning eller extremföning, it’s there och alla kan se det, så bär det med stolthet säger jag!

    • linus fremin

      jonas, alla får självklart ha håret som de vill, men för mig personligen har jag svårt att se att jag behåller en krans.

  5. Men måste man ge efter då? Ska man alltid släppa sina fobier om tunnhårighet och hängbröst och celluliter, eller ska man göra något åt det om man kan? De två sistnämnda finns det ju inte så mycket att göra åt, men tunnhårighet kan man faktist behandla med Rogaine – 4 av 5 lyckas stoppa håravfallet. Och färgar håret gör ju alla – är det så fel?

    • linus fremin

      sarixa, vet inte om jag tror på rogaine. dessutom känner jag att tiden får ta ut sin rätt ändå, jag lär mig att hantera det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s