Sorg i varje andetag, 14 år av andetag.

Mammas grav. Min hand mot den frusna jorden. Mitt hjärta blir aldrig lättare, för hon är inte där under. Där ligger bara askan av hennes utsträckta armar. Hennes sista hjärtslag.

14 år i dag.

Alla förlorade ögonblick.

Alla gånger jag hade kunnat ringt henne, kramat henne, frågat henne, skrikit åt henne, skrattat med henne, bråkat med henne, slappat med henne, pratat skit om henne, gråtit ut hos henne, skämts för henne.

Älskat henne.

Istället, hennes grav. Istället, sorg i varje andetag, 14 års andetag. Istället, en saknad av minnen som aldrig hände. Istället, alla dessa sömnlösa nätter. Istället, detta ärrade jävla hjärta.

Fan.

Mamma, jag saknar dig så.

Jag älskar dig mer än vad mitt hjärta kan.

10 responses to “Sorg i varje andetag, 14 år av andetag.

  1. SJukt fint skrivet om din mamma.

  2. Kärlek till dig, Linus!

  3. Jag såg dina spår vid graven.Minns med vemod dagarna för 14 år sedan. Jag älskar dig.

  4. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora en förälder, du skriver som alltid väldigt fint om sorgliga saker.

    Jag håller precis på och läser en bok som min vän Charlotte Qvandt har skrivit om hennes mammas död i cancer, den heter Du ser Draken genom fönstret, om du är intresserad. Hon pratade om den idag i Studio ett i P1.
    (Ursäkta skamlös reklam, men jag tror du skulle gilla boken.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s