Denna ibland jävligt hjärtlösa mediebransch.

 

Jag blir ibland jävligt trött på stora delar av den bransch jag själv tillhör. För mediebranschen är ofta så cynisk, kall och beräknande att jag ibland undrar om den ens vet vad ett mänskligt hjärta är för något.

Istället för att rapportera, skildra och berätta är många bara ute efter sensation, ihopredigerat drama och försäljnings- och tittarsiffror. Vem som man hänger ut, skriver ner eller felciterar på vägen spelar liksom ingen roll.

Hela branschen och människorna i den är verkligen inte rutten, men tyvärr är det så att när tillräckligt många använder skitiga arbetsmetoder och producerar sketet material så kladdar det ner stora delar av branschen.

Hela branschen blir kladdig av några få.

För ta Martin till exempel (OBS! Martin är fingerat namn för att skydda hans identitet). Han medverkade för ett år sedan på inspelningar av det nya TV4-programmet Svensk Maffia där journalisten Lasse Wierup granskar kriminella gäng i Sverige.

Det i sig skulle ha varit helt ok om han hade förstått vad det var för program och därmed hade kunnat godkänna sin medverkan ordentligt. Men så var inte fallet.

Martin var, enligt sina fosterföräldrar, utvecklingsstörd och led av svår ADHD. Det fanns även dokumenterat att Martin gärna överdrev sina brottsliga erfarenheter.

När han medverkade på inspelningarna hade han trott att det var någon sorts actionfilm, enligt hans fosterpappa. När Martin sedan såg trailern för Svensk Maffia insåg han att han inte alls ville vara med i programmet.

Han hade hoppat av gänglivet och kriminaliteten. Att då se sig själv stämplad som brottsling på bästa sändningstid kändes inte ok.

Så Martin fick hjälp med att skriva ett brev om att han inte ville vara med i programmet med sitt namn och bild och gick i sällskap med sin personliga assistent till produktionsbolaget Strix redaktion för att överlämna det.

Strix och TV4 medger att de hade fått brevet om att han inte ville vara med i programmet med namn och bild. Men de ringde upp Martin och övertalade honom att ändå vara med i utbyte mot att det i eftertexterna stod att han lämnat kriminaliteten.

Martins fosterföräldrar säger att han aldrig förstod vad det var han godkände, medan Strix och TV4 menar att han var en ”myndig” person som visst förstod.

I torsdags sändes då programmet där Martin visades med namn och bild. Tre dagar senare hittades han död på det stödboende där han bodde. Det mesta tyder på att det var självmord.

Hur mycket programmet spelade in i hans död kommer nog ingen få veta. Men bara det att det kan ha påverkat är illa nog.

Martin var en människa. Som nu inte längre i livet. Han var dock aldrig en människa i Strix och TV4:s ögon, ens när han levde.

Om de hade sett honom som människa hade de tagit till sig informationen om att han var utvecklingsstörd och hade svår ADHD, vilket sannerligen problematiserar det faktum att han visste vad han godkände när han godkände sin medverkan.

Hur ”myndig” han än må vara borde Strix och TV4 ha använt sunt jävla förnuft och tagit det säkra före det osäkra, speciellt då det handlar om något så allvarligt som ett program om brottslighet.

Om de hade sett honom som människa hade det bara räckt med hans vädjan om att han inte ville ha med sitt namn och sin bild. Att han hade lämnat gänget och brottsligheten bakom sig och bara ville gå vidare.

Om de hade sett honom som människa hade de gjort som han ville, som hans fosterföräldrar ville, och inte försökt övertala honom.

Men Strix och TV4 såg inte Martin som en människa.

Jag blir så jävla less på att samma jävliga beteende upprepas.

För det här är bara ett fruktansvärt exempel på hur cynisk, kall och hjärtlös mediebranschen kan vara. Där oskyldiga människor utnyttjas för att skapa drama och underhållning som ska ge produktions- och tv-bolag klirr i kassan.

Jag tycker att sådan här journalistik är oförsvarlig. Och jag skäms att tillhöra samma yrkeskår som de människor som producerar sådan här journalistik.

Det är ett allvarlig problem att denna sorts journalistik och dessa journalistiska arbetsmetoder har blivit praxis på många ställen. För det har den.

På många håll inom framför allt kvällspressen och vissa produktionsbolag är det praxis att använda de metoder som krävs för att skapa ett så spännande innehåll som möjligt.

Att de metoderna betyder att man kör över vanliga människor, hänger ut dem mot deras vilja, medvetet felciterar dem och skriver ner dem, ja då gör man det. Sedan om man får kritik låtsas man som ingenting, eventuellt gör en pudel, för att sedan gå vidare.

Och göra om samma sak igen.

Annonser

10 thoughts on “Denna ibland jävligt hjärtlösa mediebransch.”

  1. Har inte mediabranschen några etiska regler att följa? Inom vetenskapen när man gör intervjuer bör man inte använda sig av intervjuer om den intervjuade har ändrat sig. Borde det inte vara likadant inom media?

    1. svalin, jo det har den, och granskningsnämnd och andra instanser finns för att reglera, men det hindrar inte vissa från att skita i det. fosterpappan i detta fall har anmält till granskningsnämnden.

  2. Det här är inte ens jämförbart konsekvensmässigt, men när jag gick i gymnasiet blev jag och en killkompis ”uppraggade” av en producent inom samma kanalsfär för att medverka i ett program om mobbning. Det var ”mot mobbning så klart” fick vi veta när jag frågade, och vi hade väl ”som alla andra” erfarenhet av mobbning, eller hur?
    Väl i studion blev vi uppställda till vänster om programledaren och mötte två personer till som tydligen hade mobbats – de fick stå till höger. Sen var det fritt fram – vinklade, ledande frågor till oss för att få oss att framstå som mobbare, och hetsande av de andra två att bli arga och anklaga oss och alla andra värdelösa mobbare…
    Dagen efter sändningen fick jag ryggdunkar av skolans basketlag (så jävla kliché, men det är sant..) men kände mig rätt kass och förvirrad. Ett halvår senare ringde ett annat prod-bolag upp och tyckte att jag skulle vara med i ett annat program i egenskap av ”f.d. mobbare”… Idioter!

    1. katarina, men usch! det är sånt de lurar med. och jag blir inbjuden av vissa program ibland men tackar nej till det mesta just för att jag inte litar på dem.

  3. blev jättetagen. så hemskt! det här, sån här text dvs, är ju det som faktiskt borde uppmärksammas via media. känner jag, i varje fall! du skriver jättebra, och man får verkligen någon slags tankeställare efter inlägg som ”att klä av män som feministisk strategi”. fortsätt!
    (på tal om just det inlägget: jag går i nian, och vi fick läsa boken ”tusen gånger starkare” i svenskan som tog upp det här med just feminism. vi hade ett boksamtal med vår magister, som ifrågaställde hur tjejer liksom skulle kunna visa framfötterna eller något, och hans förslag var tjejer så som killar säger ”stora bröst” ska säga ”stor kuk” osv typ. värt att fundera över det med tycker jag, grymt intressant det där!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s