Största problemet med DO är inte Katri Linna.

Diskrimineringsombudsmannens chef Katri Linna fick sparken av regeringen i går. Eller hon blev ”omplacerad” som de så fint uttryckte det.

Integrationsminister Erik Ullenhag menar att hon ”omplaceras” bland annat  för att det har tagit för lång tid för DO att avgöra ärenden. Det må vara sant, men vad var det regeringen sa efter att de hade vunnit valet 2006?

Varför valde de att lägga ner Handikappombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering för att ersätta den med en gemensam ombudsmannaorganisation?

Jo, då var argumenten att det skulle göra arbetet med diskrimineringsärenden effektivare, enklare att handlägga och att all kompetens samlad under ett myndighetstak skulle gynna alla.

Well, det var ju inte riktigt så det blev.

Är det enbart Katri Linnas fel som så många har velat få det till? Jag förnekar inte hennes uppenbara svagheter som chef, men DO:s problem beror snarare på att ihopslagningen till en myndighet har försvårat arbetet samtidigt som antalet ärenden har vuxit de senaste två åren

DO är, som Devrim Mavi uttryckte det, ”landets mest kontroversiella myndighet”. Den har vågat ta självständiga och ofta kontroversiella beslut, till exempel i handskakningsärendet och niqabärendet.

Beslut som har gått emot regeringsföreträdares åsikter.

Att Katri Linna nu får gå tror jag därför har betydligt större politiska orsaker än administrativa. Hon företrädde en allt för självständig linje och talade ett klarspråk regeringen inte ville höra.

Det är vad jag tror är den verkliga orsaken, bortom allt prat om hennes chefsegenskaper.

Men denna fråga är större än Katri Linna. Den handlar om själva sammanslagningen. Förslaget när det först kom 2006 gick då hand i hand med förslaget om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning.

En diskrimineringsmyndighet som utövar tillsyn över en diskrimineringslag. Det lät logiskt och enkelt. Det skulle som sagt bli effektivare, enklare att handlägga och att all kompetens samlad under ett myndighetstak skulle gynna alla.

Men den egentliga anledningen till regeringens förslag var snarare deras bristande förståelse eller intresse för diskrimineringsordningarna och högerns allmänt blinda kärlek för att banta ner statliga myndigheter.

Det jag och många med mig befarade med sammanslagningen var att den skulle skapa hierarkier mellan de olika diskrimineringsgrunderna. Att till exempel fall av diskriminering på grund av sexuell läggning skulle hamna sist i kön.

Som tur är verkar representanter i DO:s expertråd inte tro att så har blivit fallet. Bra så. Men däremot är det tydligt att jämställdhetsarbetet har fått stryka på foten när JämO blev en del av nya DO.

Min oro innan sammanslagningen var det att regeringen pratade som om de olika diskriminerade grupperna kunde likställas och problemen därmed kunde behandlas lika.

Det var som om de blundade för att kvinnor blir diskriminerade i alla grupper, det vill säga att könsdiskriminering förekommer inom både hbt-, etnicitet- och funktionshindradegrupperna.

Det var som om regeringen inte hade förstått att den rådande ordning vi har i Sverige där kvinnor systematiskt underordnas män inte intar en minoritetsposition. Kvinnor är ingen minoritet.

Därför kan inte heller frågan om könsdiskriminering behandlas på samma sätt som de övriga frågorna. En sammanslagning av alla diskrimineringsombudsmän skulle riskera ett osynliggörande av den ordning där kvinnor underordnas män.

För det var ju så att JämO skilde sig från de andra ombudsmännen i bemärkelsen att de hade en tvådelad roll. De skulle dels jobba mot diskriminering och dels aktivt främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Enligt lagen skulle DO ta över JämO:s gamla ansvar att utöva tillsyn av hur arbetsgivare bedriver det aktiva jämställdhetsarbetet, men DO har efter två år fortfarande inte kommit i gång med detta arbete.

Farhågorna om att det arbete JämO gjorde skulle falla mellan stolarna har därför delvis besannats. Och eftersom det är den allmänt jämställdhetsointresserade borgerliga regeringen som styr lär det säkert förbli så.

Katri Linna har gjort sina fel, och kanske kunde någon annan ha handskats med sammanslagningen på ett annat sätt. Men det tar inte bort att grundproblemet var själva sammanslagningen.

Den har varken gjort tillsynen eller bedömandet av diskrimineringsärenden effektivare och snabbare. Dessutom har det jämställdhetsarbete myndigheten skulle ägna sig åt inte utförts.

Ja, det var ett misstag att slå ihop de olika ombudsmännen till en myndighet.  Men det går inte att trycka på rewind. Nu gäller det att försöka göra DO till en bättre fungerande myndighet.

DO är en viktig myndighet för oss som tycker att det borde finnas en statlig kontrollant som säkerställer förtryckta gruppers rättigheter. Därför måste vi försvara dens existens, och fokusera debatten på det som kan göra den bättre.

Advertisements

4 thoughts on “Största problemet med DO är inte Katri Linna.”

  1. Det är knappst katri Linnas fel att handläggningarna tar lång tid. Det tar exempelvis tid innan förändringar blir bra till exempel. Kaknse har man heller inte fått tillräckliga resurser. Dock håller jag inte med om att sammanslagningen av mydligheterna var något dåligt. sammanslagningen har möjliggjort att männsiskor som diskriminerats både på grund av exempelvis sitt kön och etnicitet, nu kan lämna in sin ansökan. tidigare var detta svårt eftersom man inte visst vad man skulle vända sig.

    1. svalin, förstår din synpunkt. visst var ett problem förut att folk hade svårt att veta vart de skulle vända sig med ärenden som korsade både kön och etnicitet t ex. men det kunde ha avhjälpts med ett bättre samarbete ombudsmännen emellan utan att för den skull slå ihop dem. problemet nu är att sammanslagningen och minskade resurser har gjort att ärendena inte blir avgjorda förrän efter en lång tid. det hjälper ju ingen.

  2. Att handläggningstiderna är långa är knappast huvudskälet till att KL sparkas. Det är snarare sättet hon (miss-)hanterat personalen och sitt chefsskap.

    Hon har utsetts av tidningen Chef till Sveriges sämsta chef och i deras intervju med anställda har de fått citat som:

    »Hon slår in kilar mellan medarbetare genom att prata skit om dem«

    »Hon är chef för en myndighet som har ansvar för att värna om respekten mellan människor. Men hon har ett problem med det själv«.

    »Vi får tolka uppdraget. När vi sedan avrapporterar så får vi höra att vi har tolkat det på fel sätt. Därför är Katri aldrig riktigt nöjd med det vi gör. Hon hoppar än hit, än dit. Sedan skyller hon på andra när resultatet inte blir det önskade«, säger en annan före detta medarbetare.

    »Under min tid på do hade vi tre olika konsulter som pratade om värdegrund och bemötande. Alla kom fram till att chefskapet och ledningen var ett hinder. Nästa gång det skulle talas om värdegrund och bemötande tog Katri in en ny konsult som började om från början, för att hon skulle slippa ta tag i problemet«, säger en före detta medarbetare.

    Hon förefaller också ha väldigt svårt att delegera och ägnar sig åt detaljstyrning vilket inte direkt bidrar till effektivitet.

    Jag tycker det verkar helt rätt att hon sparkas.

    Men, att KL sparkas kommer inte lösa problemet med att sammanslagningen av de olika ombudsmännen genomfördes på ett förhastat och illa genomtänkt sätt. Tyvärr lär väl inte regeringen ge den nye chefen mandat att rätta till bristerna.

    1. krille, jag är fullt medveten om henne, samtidigt tycker jag det är märkligt att facket på do har en helt annan uppfattning. men vilket som är grundproblemet sammanslagningen, och inte linna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s