Svårt att förstå en man om han är en kvinna.

För några år sedan dök det upp en författare som slog alla med häpnad. JT LeRoy hette han. Han slog mitt hjärta i alla sorters blåa nyanser med sina böcker Sarah och Hjärtat är det bedrägligaste av allt.

Det var berättelser som centrerade kring den 12-åriga pojken Jerimiah som kläddes ut till flicka för att hjälpa sin truckerhora till mamma att snatta. Det var lika omtumlande som berörande berättelser som jag aldrig hade läst tidigare.

Jag började att idolisera JT LeRoy, denna mystiska medieskygga författare som skrev om saker jag inte hade någon aning om. Det tyckte även kritikerkåren som hyllade den nya unga författaren.

Men så en dag avslöjades det att JT LeRoy inte fanns på riktigt. Han var ett namn och en karaktär påhittad av en kvinna vid namn Laura Albert som i fem års tid hade låtit sin svägerska spela JT LeRoy vid publika framträdanden.

Enligt Laura Albert var JT LeRoy hennes alterego:

”He was my respirator. He was my channel for air. To me if you take my JT, my Jeremy, my other, I die.”

Så må hon ha känt, men andra tyckte annat. Hon blev åtalad och fälld för bedrägeri, då hon hade skrivit på avtal med JT LeRoys namn, och en hel kritikerkår kastade sin tidigare upphöjda författare till vargarna.

Det som störde de flesta mest var att de hade uppfattat JT LeRoys böcker som självbiografiska, trots att de alltid såldes som fiktion. De hade köpt ett paket av en författare med ett visst kön, en viss bakgrund, ett visst jag.

Själv blev jag först förbannad och ledsen. Jag kände mig sviken av min nya idol. Kände att min idoldyrkan hade grumlats. Sedan insåg jag att ingenting hade förändrats. Böckerna berättade fortfarande samma fantastiska historier.

Men läsare och kritiker hade hakat upp sig på att han egentligen var en hon. Folk blev helt plötsligt helt konfunderade och visste inte hur fan de nu skulle kunna förstå böckerna de redan hade läst.

Det var så tydligt att de tänkte innanför könens gränser och när de gränserna plötsligt inte gällde längre visste folk inte var de skulle stå, om det fanns mark kvar under fötterna. Det var en sorglig påminnelse om hur mycket föreställningar om kön styr vår syn.

Komikern Margaret Cho skrev så bra om det då, härligt inspirerad av Judith Butler:

”Gender has no absolutes, and life is all just elaborate drag. We create ourselves from nothing, and we all return to nothing in the end. Why not be whoever we want to be until then?”

Det där citatet är ett av de bästa feministiska citat jag någonsin har läst. För Margaret Cho har rätt. Att vi skapar föreställningarna vi sedan måste verka inom och relatera till. Och vi kan därmed också ändra på dem.

Det var därför jag snabbt älskade det faktum att JT LeRoy i själva verket var en kvinna. Det vände upp och ner på allt jag hade tagit för givet. Men min kärlek till JT LeRoy bestod. Som Margaret Cho skrev:

”I love JT Leroy whether he is she, whether he/she rolled johns or publishers, whether the stories are true or make believe”

Advertisements

4 thoughts on “Svårt att förstå en man om han är en kvinna.”

  1. Det är så numera säger lärarna
    att unga har svårt att läsa
    böcker som inte är verkliga
    helst ska det vara ”en sann historia”
    om det inte handlar om vampyrerna
    då kan säkert fantasier fungera
    Själv tycker jag LeRoy är intressant
    på ett sätt som är helt litterärt
    och möjligen marknadsföringsmässigt

  2. hej! jag känner att jag bara måste skriva till dig. jag råkade av en händelse trilla in på din blogg igår, jag tror det var att jag såg en länk när jag skulle pinga min egen blogg på bloggportalen. jag gick in på den här länken därför att jag brinner för genusfrågor och just igår hade vi ett seminarium där vi diskuterade Butler, kön/genus, queer och vikten av att göra genus begripligt. vad som händer när folk blir förvirrade av en persons genus och inte kan identifiera den. precis det som du skriver om. sen såg jag idag att någon som jag har på twitter hade retweetat dig, och jag kände genast igen namnet och tänkte att det var lite lustigt, att jag var inne på din blogg igår och nu så råkade jag se dig på twitter också. när jag nu skulle gå in och pinga min blogg igen såg jag ännu en länk till din blogg! den här gången skrev du om bulimi – ett annat av de fält som jag brinner för är ätstörningar. jag vet inte varför jag skriver det här, jag kände mig bara tvungen eftersom jag helt oplanerat ”stött på dig” tre gånger på två dagar, eftersom du skrivit om saker som jag också är intresserad av. hur som helst. jag vet inte alls vem du är, men det var ett så lustigt sammanträffande att jag bara kände för att berätta.

    och så skriver du såklart jättebra och viktiga texter också!

    1. maria, men vad weird! någon vill helt enkelt att du ska läsa den här bloggen, och det tackar jag för!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s