Hur ofta undersöker du din heterosexuella sida?

 

För några år sedan fick jag en inbjudan till ett internationellt gaycamp. Varför vet jag inte, men jag åkte inte, så klart.

Läger är inte min grej. En lerig åker, några ruttna baracker och en förorenad sjö att plaska i, nej tack. Ett läger med bara bögar är ännu mindre min grej. Speciellt ett som utlovar ”nakenbad, bastuklubbar och träning i safe sex”.

När jag läste inbjudan till lägret kunde jag bara tänka på det där klassiska avsnittet av Ellen DeGeneres gamla sitcom där hon och hennes karaktär kom ut.

Hennes vänner tvingade henne att besöka en homoklubb för att de skulle vänja sig vid hennes ”kultur”. Ellen förstod ingenting av den kultur hon förväntades tillhöra. Hon ville bara gå hem.

Jag får alltid samma känsla, jag vill bara gå hem.

Det här lägret i alla fall. De skriver saker som att lägret är till för de män som vill ”explore their gay side” och att man på lägret kan ”deepen your identity and your network as a gay person”.

Snacka om att ha en extremt normativt bild av vad en bögidentitet är och bör vara. För vad betyder det att ha en bögsida eller att vara en bögperson? Krävs det ett läger med nakenbad och bastu för att kunna bejaka och kunna förstå det?

Jag tänker på alla heterosexuella, hur ser deras heterosexuella sida ut? Jag mest undrar, för jag har så svårt att se vart den sitter. I tungan? I könsorganet? I vad könsorganet begär?

Jag har ingenting emot internationella gaycamps egentligen, det är säkert kul för de som gillar att undersöka dessa homosidor jag är så ointresserad av och aldrig riktigt hittar.

Men samtidigt måste detta normativa identitetsskapande utmanas, som alltid, då det kan hindra att andra identiteter kan utvecklas. Då det kan pausa utvecklingen av sin sexualitet som människa.

Jag vet själv att när jag var yngre kände en press av att delta i det som kallades för ”bögkultur”. Att jag förväntades gilla det, gå dit, känna de personerna.

Men jag har aldrig känt mig särskilt lockad. Precis som death metal-kulturen inte lockar mig.

Men förväntningarna och kraven på min delaktighet i bögkulturen bara för att jag var bög fanns ändå alltid där. Och visst, det kanske har sina historiska politiska orsaker, att det skapas egna normer i den starka identitet och gemenskap som ofta finns i en förtryckt minoritet.

Det finns ju alla anledningar för en förtryckt minoritet att samlas och finna styrka i det gemensamma. För om jag återgår till inbjudan till lägret så skriver de:

”The situation will be secluded and allow privacy and create a homo-social society – allowing you to be safe and feel secure.”

Det är här homofobin kryper in, verkligheten. Detta läger ligger avskilt, långt från omvärlden. Det är här man som homo kan känna sig trygg att vara den man är.

Jag tänker på alla homon i hålorna runt om i Sverige som inte kan komma ut då de skulle slås ner på öppen gata. Det är fortfarande en verklighet i Sverige 2011. En för mig personligen kanske mer avlägsen verklighet.

Men på ett sätt kan nästa nedslagna homo alltid vara jag.

Så visst, de här lägren, de fyller nog en funktion för alla de som inte kan vara öppna med sig själva någon annanstans än där i baracken, vid åkern, vid sjön. Och visst, det är kring denna verklighet det finns anledning att samlas i ett uppror.

Men jag kommer aldrig kunna acceptera de normer som råder inom bögkulturen. Och jag kommer aldrig att förstå varför det endast är långt ute i bushen man måste ta sig för att känna sig trygg och ok i sitt eget skinn.

Men det är verkligheten, vare sig man är en bög som gillar internationella gaycamps eller en som mer är inne på charterresor till Mallorca.

Det är vad som förenar oss alla: förtrycket.

Annonser

15 thoughts on “Hur ofta undersöker du din heterosexuella sida?”

  1. Jag har ofta samma känsla inför tjejaktiviteter, speciellt om inbjudan är av en icke ifrågasättande karaktär och bara antar att jag som tjej har massa saker gemensamt med andra tjejer. Bara för att vi har fitta? Obegriplit.

    1. christina, ja precis, detta gäller ju självklart bara inte inom bögvärlden. lika jobbigt vad det än gäller.

  2. Jag har lite svårt att förstå människor som skapar sin identitet utifrån sin sexuella läggning. Också inom BDSM-kulturen finns det här, med diverse klubbar, kurser, fester och ställen som The Mansion. Blev en gång tillfrågad varför jag och min pojkvän aldrig besökt The Mansion, men jag har liksom inget behov av att flagga med min sexualitet och umgås med så kallat likasinnade.

    Men du ringar in det bra när du skriver om hur människor har ett behov av att få umgås med likasinnade, ”samlas och finna styrka i det gemensamma”. Om det inte var för att homosexuella, sadomasochister eller vad det än må vara skulle gå samman i grupper så skulle det knappast vara så accepterat som det ändå är idag (homosexualitet ändå i betydligt större utsträckning än sadomasochism).

    Man ska aldrig säga aldrig, det är mycket möjligt att jag någon dag känner för att besöka The Mansion och se vad som händer där. Men just nu är jag helt nöjd med att utveckla min sexualitet på egen hand, utan att umgås med andra bara för att de i någon mån ”är som jag”.

    1. jag tycker att det är lätt att förstå varför man ser sin sexuella läggning som en del av sin identitet: den är en del av vem man är som så mycket annat. jag tror den är en del av alla människors identitet oavsett om man är homo, bi eller hetero. För heteromänniskor är det nog så självklart att man aldrig behöver reflektera över det särskilt mycket dock.
      Människor konstruerar också sina identitet för att finna gemenskap och styrka mot förtrycket, i det här fallet homofobin och bifobi. Identitetskapande är nödvändigt för att skapa politik.

    2. peaches, jag har inte problem med de som anser att deras sexuella läggning är en stor del av deras identitet, människor är olika. däremot stör jag mig på när det skapas normer, vare sig de vill göra ens (homo)sexualitet till hela ens identitet eller inte alls. det är normerna som stör.

  3. Jag kan bli irriterad när man försöker späda på alla fördomar genom att reducera människor till det mest stereotypa. Som när en person i min närhet levererade åsikten att ”alla bögar är lättskrämda, för att de är fjolliga”.

    1. visselpaj, ja precis det, när man reducerar människor till stereotyper. det är klassisk härskarteknik.

  4. Hej Linus!
    Write on! Gillar det du skriver. Vill bara berätta att jag bytt bloggadress. Den gamla är inte aktuell! Keep on the good work m8!

  5. Bra & intressant inlägg 🙂
    Kunde inte låta bli att tycka den där inbjudan var lite knäpp. Jag menar: ”nakenbad, bastuklubbar och träning i safe sex” och ”explore their gay side”. Och sen att det var avskilt så att man skulle känna sig säker! Jag skulle nog känna mig som raka motsatsen till säker, långt borta från civilisationen bland en massa kåta män :O
    Och varför måste ett läger för bögar vara centrerat kring sex? Det är ju som om ungdomslägren för vanliga heteromänniskor skulle profilera sig med nakenbad, bastuklubbar och träning i safe sex, för att kidsen skulle utforska sin heterosexuella sida.

    1. plastbaronen, för det första vill ju inte kåta bögar ha dig bara för att du är kille, men fattar att du skämtar. men grejen med att det är så sexfixerat kan ju kopplas ihop med att bögkulturen genom årtionden har blivit sexfixerad just för att det under väldans många år bara var genom sex män kunde vara med varandra, då det var otänkbart för två män att leva ihop. det är en förklaring bland flera.

  6. Jag tycker att det är komplicerat. Min sexuella läggning är en del av min identitet men jag skulle knappast säga:”Hej, jag heter Amanda och är bi” för att introducera mig. Jag brukar inte prata om min sexuella läggning särskilt ofta och känner ingen större längtan eller behov av att vara del av ”HBTQ-kulturen” på ett socialt plan annat än ibland. Däremot kan jag känna stor solidaritet för andra HBTQ-personer och en vilja att vara med att skapa politisk förändring.

    1. svalin, det är skillnad just mellan viljan att delta socialt i kulturen och att känna solidaritet och gå ihop för att skapa politisk förändring. som dig känner jag att det är nödvändigt att gå ihop för att skapa politisk förändring, men i övrigt finns inget intresse för att delta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s