När man bantar trots att man gillar sitt fett.

 

Allt hamnar till slut i ens egna händer, i ens eget huvud. Händerna må vara bundna och tankarna fängslade av normer, ideal och krav. Men i slutändan ligger valet hur man hanterar sig själv just hos en själv.

Det är en viktig insikt, även om det tar tid innan den gör någon skillnad. För man går runt varje dag och känner att ens välmående och ens syn på sig själv ständigt beror på andra människors åsikter och handlande.

Det tar en jävla tid att bryta sig loss från det.

Jag tänker på det när jag läser om Raven-Symoné. Hon var det minsta barnet i Cosby-familjen och gjorde sedan karriär med egen Disney-serie.

Hon har sedan tonåren beskrivits som ”kurvig” och ”mullig” i kroppen. Hon har också tydligt sagt att hon inte har några problem med sitt utseende utan beskrev sig själv som ”thick and fabolous”.

Nyligen visade hon dock upp en tydligt smalare kropp. Och det är ju självklart hennes val, vilken kropp hon vill ha. Men frågan är om det var hennes val. Om hon såg det som det. För hon sa:

”I thought I looked fabulous before and nobody else did. So, whatever.”

Hon fortsatte med att säga att hon känner sig mer osäker i sin nya kropp än i sin förra.

”Actually, now I wear bigger clothes because I don’t like the way people stare at me. I liked it before. Now, you’re just looking at me for the wrong reasons. Before, you were actually looking at me for a real reason.”

Det finns mycket att säga om att medierna ständigt gör en grej av kändisars kroppsstorlek och hur de förändras. Det pekas ut vilka som har blivit fetare, smalare, för feta och för smala. Och det är kvinnornas kroppar som ständigt diskuteras.

Kvinnor ska bara bry sig om sin egen och andra kvinnors kroppar. Det ska jämföras, vägas, dras i underhudsfettet och ständigt värderas. Kvinnor får inte vara annat än sina kroppar, och medierna upprätthåller det.

Men tillbaka till vad Raven-Symoné sa. Att hon trots att hon gillade hur hon såg ut förut ändå ändrade sin kropp för att andra tyckte att hon inte dög som hon var. Det är sorgligt att läsa.

Men det är bra att hon faktiskt pratar så ärligt om det. Det är ett tecken på att hon har kommit en bit på vägen till insikten att det är hon själv som definierar hur hon ser på och tycker om sin kropp, och därmed också hur hon behandlar den.

Det är så jävla svårt att bryta sig loss från normerna, idealen och kraven som ständigt fängslar ens tankar i vissa destruktiva mönster. Kanske ännu mer om man är en Hollywood-stjärna.

Men det går att komma förbi det. Jag tror verkligen det. Jag försöker varje dag att ta mig närmare och närmare.

En dag, så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s