Någon vill att jag ska kvävas av min egen kuk.

Jag utsätts några gånger i veckan för näthatet. Näthatet där det inte finns några gränser för vad man kalla folk. Näthatet som alltid slår under bältet. Näthatet vars enda syfte är att förstöra.

Jag får några idiotiska kommentarer i veckan som jag raderar direkt. Jag har varit med om värre.

Jag är luttrad, min hud är tjock. Jag har blivit kallad det mesta, både ansikte mot ansikte och på det ansiktslösa nätet. Om man klär sig, beter sig och uttrycker sig som jag gör får man skit. Tyvärr.

Jag är van, det berör mig inte. Jag skulle inte kunna fungera som människa om det berörde mig. Det kan vara svårt för mina vänner att förstå som tror att jag blir ledsen när någon kallat mig något hemskt ute på stan.

Men jag blir aldrig ledsen. Varför ska främlingars åsikter om mig få definiera mitt välmående? Aldrig. Snarare blir jag fascinerad över hur människor saknar gränser, saknar hyfs. Att så många har uppsåtet att såra.

Till exempel, jag raderade en kommentar i går:

”Du borde tvingas kvävas av din egen kuk, men som den bögjävel du är skulle du väl bara gilla det.”

Vältalig kommentar. Till ett blogginlägg om hoppet jag kände efter att en man hade bett mig om ursäkt för sin homofobi.

Ett steg framåt, ett stag bakåt, antar jag.

Mitt syfte att skriva ut den här personens kommentar är inte för att ge denne någon större tyngd än alla andra kommentarer jag får. Det är bara ett exempel på vad jag och många med mig är tvungna att tåla.

Det är just det. Att vi är tvungna att tåla det. Jag må vara hårdhudad och oberörd av sådana här kommentarer, men det betyder inte att jag inte är tvungen att relatera till dem på något sätt.

De är ju där. Jag läser dem, jag hör dem. Och även om de inte gör mig ledsen, så går de genom hjärnan. Och jag försöker att tänka att det inte är någon vinst för de som har skrivit dem, men på något sätt är det ju ändå det.

Jag måste relatera till deras ord, även om det är i två sekunder innan jag förpassar kommentaren till papperskorgen. Det är vad som stör mig mest. Och jag vet inte hur jag skulle kunna komma runt det.

Jag vill aldrig ge näthatarna känslan av makt. Men kanske gör jag inte det så länge jag inte påverkas av dem, utan bara slussar dem genom kroppen som det ruttna de är.

Ruttenhet åker ju ut ur kroppen fort.

Jag antar att jag helt enkelt får tugga i mig lite av smutsen, inse att det finns ruttna människor och fortsätta vara, skriva och tänka precis som jag alltid har gjort.

För det kan ingen ta i från mig hur mycket de än försöker.

Annonser

18 thoughts on “Någon vill att jag ska kvävas av min egen kuk.”

  1. […] Linus Fremin skriver om näthat och förmågan att inte bli ledsen av elaka kommentarer. Jag beundrar Linus och andra människor som har förmågan att skaka av sig idioti och jag önskar verkligen att jag en dag lär mig den färdigheten. Tyvärr är jag inte alls där än, utan jag tar åt mig av påhopp och elakheter så väl på nätet som ansikte mot ansikte. Hur lär man sig att inte ta åt sig av hat och respektlösa elakheter? This entry was posted in färdigheter, jobb, näthat. Bookmark the permalink. ← Att inte ta den enkla utvägen LikeBe the first to like this post. […]

  2. Jag instämmer med joanna!
    Och tycker att det är bra att du är hårdhudad när det gäller det här – det rör sig uppenbarligen om folk som mår hemskt dåligt och inte alls känner sig ”hemma” här i världen. Vilket inte ursäktar något.
    Tänker på det där uttrycket på engelska att ”det tar 1000 kramar att komma över ett slag”, typ. Ibland önskar jag att man kunde vända på ekvationen…

    1. katarina, tack! hård hud är människoskapat för att vi inte behandlar varandra tillräckligt väl.

  3. Det är synd om såna som inte vet bättre tycker jag, de mår nog själva dåligt. Men dom har iaf inte rätt att kasta ur sig sån skit. ”One step forward, one step back. Is this the only power that you really wanna have?” FYR; Le Tigre. En sjukt bra låt som man blir härligt arg av!

    1. anna, ja de vet inte bättre och mår dåligt. det finns en rot till beteendet som jag och många med mig tvingas utstå. det är roten vi måste ta itu med. lättare sagt än gjort.

  4. Ajaj… Så himmelens tråkigt! Jag förstår inte varför de prompt ska in på din blogg i första stället? Jag gillar din blogg i alla fall, tummen upp för att du vågar prata om det mesta!

  5. Jag tolererar det inte längre, inte alls, jag är helt intolerant mot intolerans 😉

    Skämt åsido.

    Jag tar det alltid personligt därför att jag ser det som ett personligt misslyckande. Även om det finns intoleranta individer i samhället så är också jag en beståndsdel av det samhället, vilket betyder att en beståndsdel är mitt ansvar. Så varje gång jag möter intolerans så ser jag det inte bara som samhällets misslyckande utan även mitt eget.

    Visst, det kan vara jävligt jobbigt att tänka så, men att slåss mot inskränkthet, intolerans och rädsla är fan jobbigt.

    1. kristiporr, ja jobbigt att tänka så. men jag håller med om tanken att vi har större ansvar än bara våra egna beteenden, utan för hur hela samhället fungerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s