Det var något som skulle ge mitt liv mening.

Det var något jag ville, en gång. Något som skulle ge varje dag mening, varje morgon en anledning att vakna. Det var något jag ville, en gång.

När jag var 5 år. När jag var 12 år. När jag var 18 år. När jag var 25 år.

Jag ville bli kär. Så jävla kär. Så att armarna domnade varje gång jag kramade honom. Så att läpparna fick kramp efter varje hångel. Jag ville bli kär. Så jävla kär.

Och jag blev. Flera gånger. Men alla av dem bleknade i jämförelse med hur knäsvag jag blev av honom.

Han jag träffade bland fritöserna och karusellerna. Som skjutsade mig i en kundvagn efter en blöt natt för att sedan kyssa mig under Klarabergsviadukten.

Hur jag kunde vakna med hans andedräkt mot min bröstkorg, och sedan somna om. Många av mitt livs lyckligaste ögonblick. Men livet är mer än vad man vill, och våra vägar gick åt olika håll.

Ja, jag ville bli kär. Så jävla kär. Och jag blev. Och jag kommer.

Jag ville skriva. Om allt det såriga som varade mitt hjärta. Om mammas sista andetag. Om mitt. Om alla skratt som kommer efter gråten. Jag ville skriva.

Och jag gjorde. Jag skrev om allt jag kände, varenda känsla. Varenda lilla sorg, varenda lilla händelse. Varenda kärlek. Ord för ord hittade jag mitt språk. Ett språk för allting jag inte kan säga.

Ja, jag ville skriva. Och jag gjorde. Och jag gör.

Jag ville resa. Traska storstadsgator med ciggen i munnen och vännerna bredvid. Ta töntiga foton på trista byggnader. Öl i solen. Jag ville resa.

Och jag gjorde. Reste till London, Cannes, Berlin och resten av världen. Skrattade ihjäl mig på White Trash. Gick en mil längs Franska rivieran. Överraskade bästa vännen genom att skrika hans namn mitt i hans bands spelning.

Ja, jag ville resa. Och jag gjorde. Och jag kommer.

Jag ville arbeta. Undersöka, analysera och tycka ord för ord. Se samband och tolka världen. Upplysa och informera. Jag ville arbeta.

Och jag gjorde. Vare sig det har handlat om vad som kom efter hiv-paniken eller feminismens status quo. Jag betalar räkningarna genom att skriva vad jag tycker och skildra fenomen, händelser och nyheter.

Ja, jag ville arbeta. Och jag gjorde. Och jag gör.

Jag ville skapa ett hem. Med saker som ramar in mig. En säng som alltid känns rätt att landa i. En trygghet som kommer av att kalla något mitt, bara mitt. Jag ville skapa ett hem.

Och jag har gjort det. På mina 37 kvadratmeter samsas blomtyg med familjeporträtt med affischer på Tanita Tikaram. Och en stor säng som allt välkomnar mig hem.

Ja, jag ville skapa ett hem. Och jag gjorde.

Det var något jag ville, en gång. Något som skulle ge varje dag mening, varje morgon en anledning att vakna. Det var något jag ville, en gång.

Och jag har gjort det, allt.

Och jag gör det, allt. Jag gör det jag vill. Så mycket jag kan med ett liv som aldrig går att styra helt. Men jag gör allt jag vill.

Som gör varje dag värd något.

Det är mitt enda nyårslöfte. Att fortsätta leva som jag vill. Det har funkat hittills. Det funkar även 2011.

Så, gott nytt år!

(Och tack till er alla, nya som gamla, läsare av den här bloggen. Inte nog med att jag har skrivit över 1000 blogginlägg under denna bloggs knappt ett och ett halvt år, jag kan också fira att mina inlägg har fått över 10 000 kommentarer. Det säger mycket om att denna blogg är mer än mina ord, utan även era. Tack.)

Advertisements

13 thoughts on “Det var något som skulle ge mitt liv mening.”

  1. Det kändes rätt gott
    att läsa din nyårstext
    inte bara det vanliga tänket
    ”jag ska bli bättre
    och tiderna blir sämre”
    utan lite mer insiktsfullt,
    genomtänkt och klokt.

    God Fortsättning!

    1. pia, åh tack! ville mest reflektera över att jag faktiskt har kommit en bra bit på vägen till att göra det jag vill. visst kan allt bli bättre, men just nu nöjer jag mig med insikten att jag är på god väg.

  2. Tack Linus för din blogg, jag tycker verkligen om att läsa dina texter. Det är ganska imponerande att du också tar dig tiden att svara alla som kommenterar.
    Det är också anmärkningsvärt att jag i princip alltid håller med när du så väl formulerar någon åsikt; om rödgrön politik, om Marcus Birro, om sexualitet, om tv.
    Jag önskar dig all lycka och framgång, professionellt som privat!

    1. simon, tack för fina ord! det är kul att du och andra tycker om det jag skriver. gör det minst sagt lättare att fortsätta skriva. ha det fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s