Vi börjar prata om när sexuella gränser korsas.

Jag har varit väldigt öppen och ärlig när det gäller de sexuella övergrepp och försök till sexuella övergrepp som jag har utsatts för i mitt liv.

Jag har varit så öppen av många anledningar. Framför allt för att det finns en tystnad kring sexuella övergrepp mot män. En tystnad som är kopplad till manligheten och föreställningar om den starka och alltid kåta mannen.

Det råder en total medial och samhällelig skugga över sexuellt våld mot män, vilket har lett till att kunskapen och insikten om förekomsten och problemen är bristfällig hos samhällsinstitutioner och allmänheten.

Det har lett till att många män inte har vänt sig till polis och sjukhus. Jag är en av dem. Jag är en av dem som aldrig har anmält, aldrig bett om samhällets hjälp att straffa jävlarna som har tagit på min kropp mot min vilja.

Jag vill hjälpa till och försöka bryta tystnaden kring sexuellt våld mot män. Och försöka visa hur män i rädsla för att tappa sin stora och starka manlighet bär på minnena av övergrepp helt själva vilket påverkar deras val och relationer.

Jag har varit så öppen också för att starta diskussioner om gränser och makt i sexuella relationer. Om att det inte är ok även om man först sa ja, men sedan nej. Eller bara i huvudet sa nej och lät personen fortsätta ändå.

Det finns så mycket att diskutera. Så många tystnader att bryta.

Jag får regelbundet förfrågningar om att intervjuas av studenter som gör arbeten kring sexuellt våld mot män. Och de säger alla att de inte hittade någon annan man att intervjua än mig. Inte för att det inte finns våldtagna män därute, bara det att de är tysta.

Jag har önskat att fler skulle våga höja sina röster om sexuella övergrepp, sexuella gränser och vad som gör att man säger ja trots att man menar nej. Och nu har det skett i större omfattning än jag trodde var möjligt.

Nästa vecka kommer, efter ett initiativ av Johanna KoljonenTwitter, en hel drös av duktiga skribenter modigt dela med sig av sina egna erfarenheter gällande övertramp och gråzoner i sexuella relationer. Det kommer att ske i flera olika tidningar och på sajter i början av nästa vecka.

Alla texter och länkar kommer att finnas samlade på prataomdet.se

Jag själv är en av de medverkande skribenterna och kommer att publicera min text här och på Frihet.se (där jag vanligtvis är krönikör) på måndag. Hela projektets syfte är att som dess titel antyder: prata om det.

Att börja prata om det så många har gått runt och burit på i ensamhet. Om såren, ärren, gråzonerna, övergreppen. Men också vägar framåt.

Folk pratar redan på Twitter under hashtagen #prataomdet. Har gråtit många gånger när jag har läst hundratals människors öppenhjärtade berättelser. Gör det ni också.

Tyvärr förstörs det av de vanliga dräggen som tycker allt möjligt nedsättande om de kvinnor och män som kanske för första gången delar med sig av tärande sexuella erfarenheter.

Förstår inte varför folk blir upprörda över att människor äntligen vågar prata om dessa saker. Rikta ilskan mot jävlarna som har utnyttjat, trätt över gränser och våldtagit kvinnorna och männen som nu öppnar upp med dessa erfarenheter.

Det är tydligt att det krävs mod att dela med sig. Det har verkligen alla de skribenter som tillsammans har börjat prata om det och jag är stolt över att vara med i det sammanhanget.

Snälla läs, tänk efter och kommentera texterna nästa vecka. Det här är en utgångspunkt för att på riktigt börja syna sina egna och andras beteenden. Det må vara mycket öppnade sår och hjärtan, men det tar oss framåt.

Se det som ett sätt att se på dig själv och andra med nya ögon.

Annonser

5 thoughts on “Vi börjar prata om när sexuella gränser korsas.”

  1. Word! Jag är väldigt glad att såpass många killar har börjat skriva om hur de ser på ”könsrollernas sexuella biverkningar” – det visar hur hämmande tystnaden är… Plötsligt börjar jag förstå varför jag har känt mig obekväm med hela upplägget kring t.ex. flirtande på krogen.

    1. katarina, vi har öppnat en flod av berättelser från båda kön ur alla sorters vinklar. det är överväldigande.

  2. Jag har varit lite frånvarande från nätet den här veckan och inte haft så mycket tid så det var först i morse som jag upptäckte prataomdet.se och jag har nu läst i över en timme.

    Jag tycker det här initiativet är jättebra. Det är bra om det här kan diskuteras och stötas och blötas, att det pratas om det. Men jag blir precis som du trött på alla drägg som ska nedvärdera det hela. Jag har genom åren stött på en del av dessa drägg som kallat mig jävla fula tjocka f***a de gånger jag har sagt ifrån när några av mina kompisar har blivit utsatta på krogen och på fester. Du är väl bara avis för att ingen vill ta på dig… typ sånt har jag fått mig slängt i ansiktet. Deras bittra ord fick mig kanske ledsen när jag var 14 och stoppade en grej i ”rastrummet” men idag vet jag att det inte är jag som är misslyckad utan att jag de 3-4 gånger jag fått gå emellan faktiskt gjorde rätt.

    Jag jobbar med barn i åldern 6-9. Det jag/vi på skolan och fritids försöker lära alla barn, pojkar och flickor, är att lära sig säga nej när de inte vill något om ett annat barn är forcerad på nåt vis och vill bestämma något över dom – det kan vara från att skojbråka i hallen, till att klottra på väggarna. Ett nej är ett nej och det ska respekteras och att de som får ett nej måste acceptera det. Genom att vara många rastvakter så kan man även uppmärksamma det på skolgården – sprida ut oss, att vi vuxna är med och lägger oss i och ifrågasätter. -Vill du verkligen det här? -Nej! -Har du sagt det till Elin då? – Nej! eller -Hörredu, nu hörde jag att Sixten sa nej. Han vill inte då måste du lyssna på honom.

    1. anna j, åh vad bra att ni jobbar så. det börjar tidigt, om man lär sig att man har rätt till egna gränser, då blir man nog bättre på det även som vuxen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s