Hjärtat han lämnade kvar i mig.

Jag ser på omslaget. Jag ensam i en mörk skog med endast en cigg som sällskap. Jag tänker på vart det ska. Till sanden mellan tårna, solen i ögonen.

Till honom.

Jag lägger diktsamlingen i det vadderade kuvertet, tejpar igen det. Hoppas att paketet inte ska rivas sönder av hans lands vakthundar. Jag är ingen terrorist.

Jag bara saknar.

Eller är ensam, för ett hjärtslag, ibland. Då jag känner av hur han har lämnat fönstret öppet i rummet han lämnade i mitt hjärta.

Jag vill berätta det för honom. Jag vill att han ska veta. Att i diktsamlingen som består av ord som beskriver mitt livs alla älskare så är det bara orden om honom som är vackra.

Jag vill berätta det för honom.

Att bara för att jag inte har honom i mitt liv längre så betyder inte det att han inte är i det. Att min saknad en dag kommer att ersättas av en trygghet i att han är älskad av andra än mig.

Varje dag som vi var ihop skrev jag om mina jävla osäkerheter, men min säkerhet i förälskelsen till honom. Som fick mig att acceptera bristningarna på min kropp, och i mitt inre.

Som gjorde de bärbara.

Jag vill att han läser dem nu. För alla dikter om honom är sanna. Men ändå inte. För inga ord har jag egentligen funnit för den enda kärlek i mitt liv som gjort mig till en bättre människa.

Som gjort mig till en människa.

Och han måste veta det. Så jag skickar orden med posten över haven. Och förväntar mig inget svar. Ingen flaskpost. Bara vetskapen att han nu vet vad han har gjort med mig.

Vilket hjärta, han har lämnat kvar i mig.

Mitt livs bästa.

Annonser

3 thoughts on “Hjärtat han lämnade kvar i mig.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s