Bara bli kåt på kroppar som inte liknar ens egen.

 

Kanske en tanke av vikt: hur kan man som homosexuell tycka om sin egen kropp när de kroppar man själv sexuellt åtrår ser helt annorlunda ut?

För det blir ju en annan sak, det här med kroppen och utseendet, när man attraheras av människor av samma kön med kroppar som har mer liknande förutsättningar som ens egen än kroppar av annat kön.

För jag har märkt och reflekterat över att de kroppar jag vanligtvis, estetiskt, blir kåt på inte är kroppar som ser ut som min egen. De ser snarare ut som jag önskar att min kropp såg ut.

Jag förstår att jag nu utgår från att alla blir kåta utifrån samma estetiska faktorer som jag själv blir. Jag förstår att olika människor åtrår olika saker hos andras kroppar och personligheter.

Men det är svårt att komma förbi att se på andras åtrå utan att filtrera den utifrån sin egen. Att komma bortom sina egna föreställningar om skönhet.

För jag undrar verkligen: om jag inte kan begära andra med liknande kroppar som min egen hur kan jag då vara ok med min egen kropp?

För är det inte så att det man tycker är vackert/åtråvärt/sexigt hos andra är detsamma som det man vill ska vara vackert/åtråvärt/sexigt hos sig själv?

Att man använder samma mall för andra som för sig själv?

När jag var yngre inbillade jag mig att de flesta bögpar jag såg bestod av två personer som liknade varandra väldigt mycket i utseendet. Det var som om de åtrådde sin egen spegelbild, att de åtrådde sig själva.

Att det var det som gjorde att de funkade ihop. Att det var det som höll deras självförtroenden och självkänslor i schack. Det faktum att de begärde varandra och varandras kroppar för att de var så lika, varandras spegelbilder.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med mitt resonemang. Jag finner det bara intressant hur synen på sitt eget utseende kan ställas på sin ändå när man åtrår personer av samma kön.

Att det tydliggör ens pågående kroppskonflikt.

I slutändan kanske allt ändå landar i frågan: vad kommer först, att hur jag ser på min egen kropp leder till hur jag ser på andras kroppar eller leder hur jag ser på andras kroppar till hur jag ser på min egen kropp?

Advertisements

23 thoughts on “Bara bli kåt på kroppar som inte liknar ens egen.”

  1. Jag kan dras till vackra, smala men samtidigt kurviga kvinnokroppar och inte kunna sluta titta på en riktigt snygg tjejrumpa t.ex. Fast jag är tjej och heterosexuell så dras jag mer till att titta på kvinnokroppar är manskroppar. Så kanske är det så att jag vill ha deras kroppar själv och därför dras till att se på dem och intresseras av dem, så då antar jag att jag ser på deras kroppar och sen på min egen och så bara…jaha, men jag ser ju inte ens nästan ut så 😦

    äh vet inte om man fattar nåt eller om det bara blev svammel

    1. jennifer, intressant. men ser du på dem med lust, av kåthet eller för att du jämför dig med dem som andra av kvinnokön? tänker att det är en skillnad att både jämföra och bli kåt på kroppar man själv vill ha.

  2. Jo, samma sak här. Dras oftast till tjejer med andra kroppar än jag. Iaf rent attraktionsmässigt och då det gäller att ragga. När det gäller ren bedömning utan attraktion som inblandning har jag dock blivit uppmärksammad på att de utseenden jag hyllar ofta liknar mina. Lustigt.

  3. Jag får vara lite motvalls. Vet massvis av små söta killar som söker björnar, Machokillar som söker fjollor, unga killar som söker äldre, vita killar som vill ha svarta killar osv, osv… Med detta kommer ofta som en konsekvens att kroppen inte kan likna ens egen, trots att det är samma kön man är ute efter.

    1. freddan , bra att du är motvalls. jovisst finns det massvis med sådana exempel. förnekar jag inte. men jag finner det bara intressant de som letar efter kopior av sig själv (o)medvetet.

  4. Här ska du få höra nått sjukt: Jag har alltid tittat på män för att hitta saker som skulle kunna uppväga mina egna fysiska tillkortakommanden så att mina eventuella framtida barn eventuellt kan slippa dem. Långa smala killar med smala raka ben (inte knubbiga kobenta som mina) och långa smäckra fingrar (inte prinskorvar som mina) och tjockt fylligt hår. Normalt… Min underbara sambo uppfyller alla dessa ”krav” (inre dialog kanske är en bättre fras) jag haft sedan högstadiet men det var tack och lov inte därför jag valde honom. Rent intellektuellt vet jag ju att det inte betyder att vi kommer få normalviktiga barn av normallängd med tjockt svallande hår.

    1. tildaf, fan vad intressant. att medvetet tänka så. kanske är det så fast omedvetet hos många. att vi letar efter den som kan kompensera våra egna brister, även om det inte gäller avkomma.

      1. Jag hade gigantiska komplex som tonåring, det var nästan löjligt nu när man ser tillbaka på det.
        Vem vet, det kanske är nått biologiskt oavsett om man menar att skaffa avkomma eller ej, att man vill ha någon som inte är lik en genetiskt IFALL det skulle bli barn. Den delen av hjärnan är kanske inte medveten om att gaypar inte kan få genetiska barn med varandra.

      2. tildaf, hm tror ju inte så mycket på biologi, eller snarare tror jag på en biologi nerkladdad av sociala konstruktioner. så ett mellanting kanske!

  5. Det är alltså främst spegelbilds-kärleken jag skrev om ovan. Och att den man åtrår inte nödvändigtvis har något med bildexemplet eller rådande skönhetsideal att göra.

  6. Jag vet inte… Det här kommer väl att låta väldigt PK och moraliskt, men till slut vinner ändå personligheten. Jag har alltid uppskattat långa, långa killar med rakat hår och gärna mörka ögon. Hur ser han jag är gift med ut? Jo, han är kort (snudd på kortare än mig) mager som en skrika och har hår långt ner på ryggen. Och nu… ja nu tycker jag att kort är bra eftersom munnarna möts när vi pussas, långt hår är finfint att grabba tag i och eftersom han inte väger så mycket kan han sitta i mitt knä då och då!

    Jag tror helt enkelt det är lätt att ändra sig. Att korkade snyggingar blir lite fulare och en beige person som visar sig vara urtrevlig plötsligt visar sig ha något visst.

    1. karolina, ja attraktion kan skapas av annat än utseende. de killar jag har haft förhållanden med blev bara snyggare för att de hade attraktiva personligheter, och fulare när de inte hade det…

  7. Intressant tankegång, tror de kan stämma till viss del i många fall! Trots att jag är straight vill jag vara smal och också att min kille ska vara det. Detta trots att han faktiskt kämpar för att gå upp i vikt. Vi har olika syn på om hans vikt är fin eller inte. Vilket jag tycker den är. Men jag vill ju självklart att han ska må bra oavsett kilon och muskler.

  8. Det här är ett ämne som jag också grubblat över, fast av en annan orsak. Så som jag ser ut, och det jag tycker är attraktivt är samma sak för mig. Jag har inte ett jätteextremt ideal utan tycker att folk kan vara snygga på olika sätt, men, det jag tycker är snyggt på andra män skulle jag också kunna tänka mig att ha själv, och det jag tycker är fult på mig gillar jag inte på andra heller. Men detta är en av orsakerna som gör att jag har svårt att förstå heterosexuella! Man vill ha någon som ser helt tvärtom ut mot hur man vill se ut själv! Särskilt om man är exremt straight (macho man vill ha kvinnlig kvinna eller tvärt om) – då vill man också ha någon med rakt motsatt personlighet. Kanske är det så att vissa söker likar och andra söker motsatser (och vissa söker en blandning förstås). Straighta som söker likar vill kanske ha en motsatt-könad version av sig själv.

    1. plastbaronen, intressant det där om heterosexuella. jag tycker ju att många heterosexuella par ser liknar varandra, som om de vore syskon. eller så kanske det bara är jag som tycker alla som är ihop är lika i utseendet…

  9. Spännande! Jag har haft exakt motsatt utveckling: Jag har haft ett ideal för mig själv som är ganska tråk-klassiskt och gör att man aldrig kan vara nöjd med sin kropp för man kan ju alltid gå ner fem kilo i vikt till.
    Men jag fick en uppenbarelse en dag när jag insåg att de tjejer jag åtrådde faktiskt såg ut som jag själv, eller tillochmed var ännu större än jag. Jag är inte alls attraherad av magra tjejer, så varför skulle jag eftersträva det för egen del?
    Det var nog en faktor, inte avgörande men ändå en del, i att jag blev mycket mer tillfreds med min egen kropp.

    1. linda, bra att du kunde vända tanken för att lugna ner din hets mot din egen kropp. bra när man kan göra så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s