En till bra bögfilm: Contracorriente.

När jag ser på klickstatistiken för den här bloggen så ser jag att de gamla blogginlägg som drar mest trafik oftast är de där jag listade de bästa bögfilmerna som någonsin har gjorts.

Som jag skrev då skulle jag få anledning att göra om den listan mellan varven då det ständigt görs nya filmer som handlar om homosexuella mäns levnadsöden. Nu har den tiden kommit.

Jag kommer i ett antal inlägg framöver att lyfta fram bra, eller åtminstone tänkvärda, bögfilmer för att i slutet revidera min topplista över de bästa bögfilmerna någonsin och kanske lägga till några av de filmer jag tar upp den närmaste tiden.

Som jag har skrivit förut fyller en sådan här lista två syften. Det första är att helt enkelt lyfta fram filmer som de flesta kanske inte har hört talas om.

Det andra är för att visa på att det behövs myriader av skildringar av homosexuella inom populärkulturen då det är ett så effektivt sätt att motarbeta stereotypiseringar och fördomar.

Bredda bilden av bögen i populärkulturen.

Jag börjar med en av mina nya favoriter.

Contracorriente (Peru)

Otaliga filmer som vill belysa homosexuella personers levnadsöden kretsar kring hur de själva och/eller samhället runt dem har svårt att acceptera och tolerera deras homosexualitet.

Det är ett tema som har upprepats så många gånger att det har tenderat att skapat stereotypen om den ständigt förtryckta och olyckliga bögen. Jag skulle vilja se fler alternativa populärkulturella tolkningar än bara den.

Men ibland kommer det ändå så lysande exempel där kampen mot den egna homosexualiteten faktiskt skildras på ett helt nytt sätt. Som skapar en ny, annan, förståelse.

Den peruanska filmen Contracorriente lyckas med just det.

Den är något så ovanligt som en spökhistoria utspelad på den peruanska kusten där en gift fiskare kämpar för att förena sin hängivenhet till sin manliga älskare med sin stads stela traditioner.

Miguel (Cristian Mercado) är den unga fiskaren i en by i norra Peru med särskilda traditioner när det gäller döden. Han är gift med Mariela som är gravid med deras första son, men han har också en hemlig affär med en annan man, Santiago (Manolo Cardona).

Santiago drunknar under olyckliga omständigheter i havet en dag, men hans spöke återvänder för att be Miguel hitta hans kropp för att begrava den enligt deras bys ritualer så att även hans ande kan få vila.

Samtidigt som Miguel sörjer att mannen han älskar har dött inser han att så länge Santiagos ande är kvar, och synlig enbart för honom, kan han leva ut sin homosexualitet och vara med mannen han älskar utan att någon behöver få reda på det.

Han får för några ögonblick känna hur det skulle vara att vara med mannen han älskar i ett samhälle där ingen, bokstavligt talat, ser det som något konstigt eller fel.

Det är en djupt berörande kärlekshistoria.

Det som lätt kunde ha blivit en löjlig historia blir istället väldigt gripande och nyskapande då den visar hur djupt en mans rädsla för att vara öppen med vem han älskar kan göra att han hellre älskar ett spöke än en människa av fel kön.

Contracorriente är överhuvudtaget så välgjord och välspelad att den ger den annars uttjatade ”homosexuella inre konflikten” en helt ny dimension. Aldrig tidigare har den gjorts så tydlig utan att för den skull ta i för mycket med självhatet, våldet och tårarna.

I slutändan är det bara kärlek som kan fängsla en eller frigöra en.

Annonser

7 thoughts on “En till bra bögfilm: Contracorriente.”

  1. Keillers park av Susanna Edwards som gick på TV häromdagen tyckte jag var oväntat fin. Där fanns det iochförsig problem, men det kändes så tydligt att problemet var omgivningens fördomar, kärleken var det enda som kändes fint på nåt sätt…

    1. nya flickrummet, var ett tag sedan jag såg den, men jag blev inte så värst gripen. de kändes lite konstruerad, men bitvis var den fin.

  2. Hm, jag önskar böcker, filmer och tecknade serier som inte HANDLAR om homosexualitet eller homosexuella kärleksrelationer utan där huvudpersonerna helt enkelt är homo. Man behöver inte låtsas att problematiken inte finns, men jag menar att jag vill se homosexuella poliser, detektiver, pirater, ninjas osv. på samma sätt som straighta huvudroller. Historier som bara handlar om relationer är tråkiga tycker jag.

    1. plastbaronen, det önskar jag mig också. där homosexualiteten inte görs större än heterosexualiteten. hoppas på en sådan utveckling samtidigt som nyskapande historier berättas om hbt-personer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s