Fångade i våra kroppar och i våra tankar om dem.

Min feta kropp. Den har börjat att göra sig påmind igen. Efter att ha mått relativt bra med vad jag har sett i spegeln varje dag har jag märkt att gamla tankar och vanor nästlat sig in i min vardag igen.

Sedan några månader tillbaka har jag nya rutiner i mitt liv. Jag har ett visst ställe att gå till varje vardag, och det har fuckat upp saker och ting. För jag har insett att jag har slarvat med maten ordentligt.

Och varje gång jag börjar att slarva med att äta är det ett förstadium till att börja spy upp igen. Det är början på att låta de dåliga tankarna få fäste igen. Och de dåliga ursäkterna.

För jag kommer på mig själv att komma med ursäkter. Jag har ju inte ätit frukost på tio år, varför börja nu? Micron är äcklig så jag kan inte ta med matlåda. Dagen är ändå kort, jag kan äta senare. Det är ju så dyrt att köpa lunch varje dag.

Alla ursäkter har lett till att jag vissa dagar inte har ätit något förrän på kvällen. Dumt som fan. Och ännu dummare är att jag har gillat det.

”Tänk om det gör mig smalare!” har bulimikern i mig tänkt.

Som tur är har min tomma mage åtminstone  inte påverkat mina prestationer. Mina ätstörningar påverkade överhuvudtaget sällan mina prestationer i skolan eller på ett jobb. De korrumperade istället fullständigt alla tankar som inte rörde just skola och jobb.

Korruption är jag inte i närheten av den här gången. Men jag vet när jag är i början på något som kan bli jävligt tokigt. Och som numera rutinerad ex-bulimiker vet jag att allt sitter i huvudet.

För vi är alla fångade i våra kroppar, men även i våra tankar om dem. Om jag kan frigöra mina tankar, så kan jag frigöra min kropp. Det är det som har räddat mig hittills i mitt liv, och kommer att göra det nu.

Det handlar om att erkänna de dåliga tankarna, säga nej tack, och släppa dem fria. Det låter kanske banalt, men det är precis det jag gör. Det är det som funkar för mig och som får mig att sköta maten igen.

Det handlar om att inte stressa upp mig för att jag ibland har dåliga tankar utan istället bara erkänna att de är där. Det är så jag minskar deras betydelse.

Så det är det jag gör nu.

Och äter.

Advertisements

14 thoughts on “Fångade i våra kroppar och i våra tankar om dem.”

  1. Måste bara påpeka att du har en intressant blogg. Jag har inte kommenterat mer än typ en eller två gånger innan, men jag läser här då och då.

    Jag har inte samma problem som du, men upptäckt samma sak: Att varken älta problemen eller förneka/försöka tänka positivt om dem – utan helt enkelt erkänna att de finns. Om man ältar dem fastnar man i dem och de känns värre. Om man trycker tillbaka dem sviker man sig själv och det är inte heller nyttigt i längden.

    1. plastbaronen, tack! och ja, mycket handlar om att erkänna att de finns och utgå därifrån. det skapar automatiskt ett större handlingsutrymme.

  2. De svåra tankarna och känslorna brukar bli så små när man slutar vara rädd för dem och låter dem sitta med vid bordet, ungefär som arroganta arbetskollegor -börjar man umgås med dem märker man snabbt hur små och uppblåsta de är. Inget att vara rädd för, eller lägga energi på. Jag tror det är bra att acceptera att neggotankar finns, lägger man inget engagemang på att förtränga dem försvinner de av sig självt. Förresten har vi ett grannland som är experter på kalla luncher, om man inte vill värma i micron, så finns det ju bra alternativ. Pastasallad, en miljard varianter på mackor, tex tofu& grönsaker, hommos&sallad eller vad man nu gillar för matigare. 😉 Man kan tyvärr inte välja att hoppa över måltider om man vill leva och vara frisk -skönhetstidningarna ljuger om det.

    1. nya flickrummet, tack för tipsen och tankarna! jag har börjat skärpa mig och bre mackor. tar dock gärna emot tips på vegetariska tillbehör att ha på mackor. har för jävla dålig fantasi.

      1. vet ju inte om du är vegan eller äter ost, men, olivtapenade och soltorkadtomattapenade kan man göra hemma med mixer eller gaffel (hommos också, tar fem min), lättstekt squasch med honung och chevre, fetaost med tomater eller kalla pannkakor/crepes kan man också ta med. Sedär, nu kommer du inte undan 😉

      2. nya flickrummet, är inte vegan men försöker att undvika mjölk- och äggprodukter hemma. tack för tipsen! ska försöka bli lite mer kreativ med födan framöver…

  3. Så sant skrivet. Det försöker jag lära mig också: en tanke är bara en tanke, inte en sanning. Förvånansvärt enkelt att förväxla de två…

  4. Bra veganska smörgåspålägg kan man göra på det mesta.
    Tofu är redan nämnt, du kan steka den, skiva den tunt och äta som den är, marinera den till vad som helst. Ugnsrostade paprikor, auberginer, zuccini mm är goda kalla i tunna skivor. Gör egen ”pastej” på t ex kokta grönsaker, blanda i frön och olja för mer matighet och näringsvärde, avocado är guld värd, hummus är lätt att göra.
    Äter du mejerier finns ju både feta och halloumi med vegetabiliskt löpe numera.

    Jättebra att du erkänner de här tankarna, att du minns hur överjävligt det är, men snälla ta hand om dig.
    Älska dig.
    Annars måste jag ju jaga fatt dig med minst en laddning matlådor.

    veganska mattanten Loba

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s