Tyvärr får homosexualitet aldrig bara vara kärlek.

TV4:s Idol provocerar mig något oerhört. Det är så fruktansvärt meningslöst. Inte bara för att de utvalda artisterna saknar både personlighet och någon anmärkningsvärd sångröst, utan även för att underhållningsfaktorn är lika med noll.

Tacka vet jag brittiska X Factor. Inte nog med att de i år har hittat åtminstone en handfull unika och fantastiska sångröster, de har även resurserna för att skapa påkostad och spännande underhållning.

Förra årets vinnare, 19-årige Joe McElderry, uppträdde nyligen i den nya omgångens första livefinal. Han är inte bara söt som socker och begåvad med en utmärkt popröst, han har också kommit ut som bög.

Det intressanta är ju nu inte att han är bög, utan hur han kom ut. Han kom ut så sent som i juli i en tidningsintervju endast tre veckor efter att han hade berättat för sin stöttande familj.

Som jag har skrivit förr krävs det mod att som kommersiell manlig artist komma ut som annat än heterosexuell. För tyvärr kan det kosta en karriären. Dock ser jag det som självklart att man gör det, hur svårt det än må vara.

För om inte de artister, politiker och andra offentliga personer i privilegierade ställningar som kan skydda sig bakom pengar och makt kan stå för de vilka de är offentligt i världen, hur fan ska alla andra orka?

Grejen med Joe McElderry är att han sedan sin vinst i X Factor har förnekat att han skulle vara bög. Inte för att han ville dölja det, utan för att han själv inte visste om det då.

”I know it sounds crazy but before then, I was so busy. It hadn’t even crossed my mind… I’ve had time to think about things. I wasn’t attracted to anyone anyway, male or female. It never really entered my head I was gay. But I just know. It’s how I feel.”

Jag tror honom. Det är intressant att han inte tänkte i de banorna. Att han inte reflekterade över sin sexualitet. Eller snarare: inte boxade in den.

För jag tror inte att han inte hade känt sig kåt på och kär i en kille tidigare. Självklart hade han gjort det. Men han reflekterade inte över det, satte det inte i ett större sammanhang. Annat var viktigare.

Allt det där känner jag igen. För jag tror att hela processen att ”upptäcka” sin icke-heterosexualitet består av två steg.

Först att man upplever att man gillar någon av samma kön på ett sexuellt/kärleksmässigt sätt, sedan att man inser att det gör en annorlunda och placerar en utanför normen och att man måste relatera och handskas med detta faktum.

Så var det för mig. Jag insåg tidigt att jag gillade killar på det sättet, men det var först senare som jag insåg vad det betydde och innebar.

När samhällets normer och värderingar berättade för mig att jag var annorlunda och fel. Ögonblicken då jag gjordes till den annorlunda. Dessa livsavgörande ögonblick.

Jag tror att Joe McElderry hade nått första fasen tidigare i livet, men inte tagit till sig den andra som satte det i en kontext som gav det en annan mening än bara kärlek och lust till en annan människa.

För tyvärr får ju homosexualitet aldrig bara vara kärlek.

Visst är Joe McElderrys historia ganska naiv. Men denna naivitet glädjer mig och även det att det är självklart för honom att som ung och ny i branschen vara så öppen med sin homosexualitet.

Som sagt, det är i X Factor underhållningen finns.

Annonser

7 thoughts on “Tyvärr får homosexualitet aldrig bara vara kärlek.”

  1. Detta påminner mig så om en av mina bästa vänner. Hon kom på att hon var bisexuell något år efter gymnasiet. Under gymnasietiden hade hon tyckt att en tjej i klassen var helt fantastisk på alla sätt, men det var först efteråt som hon fattade att hon hade varit kär och intresserad av den här tjejen.

    Jag tror att det handlar mycket om att man aldrig riktigt har tänkt utanför normerna, att ingen någonsin gör en uppmärksam på att man kanske inte är hetero. Till exempel föräldrar som jämt ska säga om sina små barn: ”vilken tjejtjusare han är” eller ”Olle och Sara kanske blir ihop när de blir stora?”. Man tänker inte ens tanken att ens barn kanske inte är hetero och att man hela tiden visar att man förväntar sig det av dem.

    Ibland undrar jag hur många fler som skulle komma ut som bi- och homosexuella om föräldrarna från början hade varit väldigt öppna för det. Typ sagt att ”man kan gillar pojkar eller flickor eller båda, allt är rätt”. Jag tror verkligen att många tränger undan vissa känslor eller inte ens märker av dem för att man aldrig har tänkt att det skulle kunna vara på något annat sätt än det man är van vid och har blivit uppfostrad till.

    Vad jag svamlar! Men jag hoppas att du förstår hur jag menar.

    1. Förmodligen skulle fler komma ut som bi eller homo eller i alla fall testa någon gång i livet om inte föräldrar och andra runt omkring har indoktrinerat folk i att vara heterosexuella. heterosexualitet anses vara det normala och då vågr många inte ifrågasätta, testa eller tänka efter eftersom man gärna vill vara just normal.

    2. hannah, fattar! tror det framför allt är många bisexuella som inte tolkar sitt intresse för någon av samma kön i romantiska termer just för att de av samhället och föräldrarna har fått lära sig att de är heterosexuella. var ihop med en kille som hade varit med tjejer och gillat det hela sitt liv innan träffade mig och blev kär i mig. han såg sig själv som hetero innan.

  2. Får mig att tänka på Erika Moen som länge identifierat sig som lesbisk och fortfarande gör det, trots att hon förälskat sig i och numera är gift med en man. Hon har blivit mycket ifrågasatt för det, men hon vidhåller att hon tänder på tjejer men älskar sin man. Kanske dags att skilja på sex och kärlek? 🙂

    1. peter lewerin, jag förälskar mig i och blir kåt på endast killar så för mig är homosexuell en titel jag bär utan problem, om jag plötsligt blev intresserad av kvinnor skulle jag knappast kalla mig homo längre. hur jag titulerar min sexualitet är inte avgörande för min identitet, trist om den är det för moen.

      och för övrigt har jag svårt att skilja mellan kärlek och sex, men om någon annan blir glad av att göra det så all the power to them!

      1. 1. Jag menade inte att ifrågasätta någons läggning, om du uppfattade det på det viset så ber jag om ursäkt. 2. Jag tror inte att sexualiteten är avgörande för EM:s identitet heller. 3. Det jag lite skämtsamt ville säga med att skilja på kärlek och sex är att min personliga förmodan är att sexualitet i första hand riktar sig mot ett kön, och kärlek mot en person. Givetvis går kärlek och sex för det mesta hand i hand.

      2. peter lewerin, mitt svar kanske uppfattades som hårdare än menat, min poäng var bara att ibland blir själva benämningen så överdrivet viktig för vissa snarare än att det handlar om någon uppdelning mellan kärlek och sex. förstår dock vad du menar med uppdelningen av sex och kärlek, även om jag inte vet om den håller lika bra om man pratar om romantisk kärlek ocdh inte kärlek till en vän, en syster osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s