Visst kan vi alla skaffa en vindsvåning om vi ville?

 

En artikel i DN Bostad om ett flott par i vindsvåning har spritt sig som en löpeld på nätet. Det är en artikel som har gjort folk skitförbannade.

Jag förstår mycket väl varför.

Artikeln handlar om ett par i 30-årsåldern, hon jurist och han affärsman, som lever i Stockholms innerstad i en vindsvåning på 165 kvm med två terrasser. För övrigt deras andra vindsvåning.

Drömmen är dock ”en större våning på uppemot 300 kvm med fler och större ljusinsläpp och där Nina kan ha en divan i sin egen walk-in-closet.”

De dricker vin som de har köpt av en ”sydafrikansk gårdsherre” och som är ”tillverkad på Semillondruvan”. De äter ”kryddpasta” inköpt i Peking ”förra veckan.”

Med andra ord är detta par inte som de flesta av oss. Vi som bor i förorten, ofta i andra hand, och som käkar snabbmakaroner från snabbköpet ”runt hörnet” och dricker den billigaste burkölen köpt på ”Systemet”.

Artikeln med rubriken ”Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva” upprör för att den skriver om en extrem överklasslivsstil som om den vore vanlig eller ens uppnåelig för de flesta.

Som om vi alla bara inte hade tänkt tanken att köpa och renovera en vindsvåning med alla de miljoner vi alla har på banken. För visst kan vi alla skaffa en vindsvåning om vi bara ville?

Att läsa artikeln är som att läsa en parodi över en bostadsartikel. För den är så löjligt överdriven i sitt namedroppande och betonande av klassmarkörer. Och den gör det utan någon som helst självinsikt.

Johan Wirfält skriver träffande om det:

”Det finns ingen som helst antydan om att livet faktiskt kräver andra beslut än val av sofftyger eller en genomtänkt renoveringsstrategi för bostadsrätten. Ingenting existerar längre utanför Hemnetbubblan. Det är, skulle många säkert säga, en nymoderat dröm.”

Som han också påpekar måste man dock komma ihåg att det är en text i en bostadsbilaga. Att den fokuserar på inredningsdetaljer och framställer paret som extremt ytliga hör ju liksom till den journalistiska genren.

Men vad gör det när man ännu en gång bara påminns om att pengar styr världen?

Det är svårt att inte tänka på alla de ungdomar och vuxna som på grund av bostadsbristen inte kan flytta hemifrån eller bor i sin femte andrahandslägenhet på ett halvår eller helt enkelt har hamnat på gatan.

De vill bara ha tak över huvudet, inte en andra terrass eller bastu.

De vill bara få tillgång till lägenheter som de kan ha råd med. Inte dyra bostadsrätter de aldrig kommer att få lån till att köpa. Inte studentlägenheter med hyror som tar större delen av studiemedlen. Inte andrahandsboenden med ockerhyror.

Folk vill bara ha en lägenhet som de har råd med. En plats på jorden som de kan kalla sitt. Då känns det inget vidare med en artikel i DN Bostad om ett rikt överklasspar som låtsas att varenda jävel är i närheten av en vindsvåning.

Jag själv känner mig extremt lyckligt lottad över mitt förstahandskontrakt på 37 kvadrat av förortsdröm. Tror dock inte att DN Bostad kommer att besöka mig anytime soon.

För vem skulle drömma våta drömmar efter att ha läst artikeln om mitt hem?

Med tanke på bostadsbristen: ganska många.

Annonser

41 thoughts on “Visst kan vi alla skaffa en vindsvåning om vi ville?”

  1. Jag ser lite på bostadsrepotage som sci-fi. Helt overklighetsförankrat. Samma sak i inredningstidningar ”åh vilken snygg fåtölj.. Undrar va den kostar” *kollar priset* ”åh herrejävlar, 63 000 VEM FAN HAR RÅD MED DET???”

    Men eftersom jag har overklighetsförankrade drömmar och tycker om att titta på de där överdimensionerade vindsvåningarna och dyra fåtöljerna så stör det mig inte överdrivet mycket.

    Men det vore ju faktiskt jättekul OM det var fler (eller några öht) repotage om vanliga hem, min nyfikna sida skulle älska att se hur vanligt folks hem såg ut, som inte är stylade av Simon & Thomas.

    Mitt hem t.ex. ute i bushen med kattriven soffa och minst 50 böcker och 100 tidningar som ligger vid toaletten… I sound like the crazy catlady..

    1. charlotte, jag förstår också att det tillhör bostadsreportaget att oftaa skildra det som är svårt för de flesta att nå. men att så överdrivet skriva om en lyxtillvaro som om den vore vanlig är bara irriterande.

  2. Vilken tur att de har i det närmaste synkroniserad inredningsmak, så de inte blir oeniga om hur de ska inreda och en fen-shui figurin som håller undan ondska samtidigt som den drar till sig rikedom. (valfri smiley gärna ironisk).

    Seriöst: rekomenderad läsning Robert M Frank Frånsprungen, på engelska Falling behind (eller googla för det finns ganska bra sammanfattningar av skriften på nätet).

    Robert M Frank driver tesen att medelklassen förlorar på ökade inkomstskillnader eftersom lyxkonsumtionen hos de rikaste tvingar medelklassen att skaffa sig dyrare vanor för att hänga med. För de allra flesta är en vindsvåning en ouppnåelig form av boende (hur många vindar går det t ex per 100 lägenheter). Man kan rycka på axlarna åt DN:s artikel eller känna sig kränkt, förolämpad och skamsen av den. För vissa är det viktigt att kunna leva som paret i artikeln och kunna hålla sig med statusmarkörer. Förutom dyrbar inredning så är de intresserade av avancerad matlagning (jmfr den gastrosecxuella mannen) och korta, lyxiga resor. De köper vin på plats av producenten eller kryddor direkt i Asien. De sätter en norm eller följer en norm om hur man ska bete sig i vissa kretser. Deras vanor påverkar dem som är snäppet under dem på inkomstskalan som i sin tur påverkar dem som är under dem och konsumtionskraven sprider sig nedåt. Det finns artiklar om ”walk in closet” i var och varannnan heminredningstidning riktad till medelklassen, underförstått du ska ha en ”walk in closet”. Man behöver upprätthålla en viss konsumtion för att upprätthålla sin status (och därmed sitt jobb och sina karriärmöjligheter).

    Köper du ett budgetvin på Systembolaget så är det troligen bättre än flertalet viner som producerats under historien. Franska hovet på 1700-talet drack förmodligen kvalitetsmässigt sämre viner än de ”budgetviner” som finns idag. Trots detta kan du inte ge bort en sådan billig vinflaska utan att skämma ut dig. Du behöver ge bort ett dyrare vin, för att inte framstå som en snål, inkompetent, tölp. Privatekonomin urholkas, skuldsättningen för hushållen ökar. Kör allt fler bilister stadsjeepar, så behöver du också köra en stadsjeep för att inte riskera att allvarligt skadas vid en krock. En stadsjeep är dyrare i både drift och inköp än en mindre bil, men förmodligen krocksäkrare eftersom den är större och tyngre.

    1. pia, intressant analys, tror den stämmer. det här att keeping up with the joneses. och på något sätt är det ok med mig, men inte att man så tydligt skriver det på ett sätt som om det vore vanligt. i en miljonärstidning så visst, men inte i en tidning riktad till bred målgrupp.

  3. Haha läste den där artikeln med. Framkallade nog inte ilska, men jag skrattade lite åt det. Men jag fattar att det kan ses provocerande. Folk får väl fokusera på vad de vill. Det provocerande är väl hela bostadsindustrin – jag är så anti-privatisering man kan bli. Älska hyresrätt. Men det är ju en utdöende boendeform, och det blir skevt. Sen hade jag väl gillat en walk-in closet. Även om jag hade kunnat skita i takfönstret och divanen.

    1. yevonde, den är ju rolig i sin absurdhet. jag är också hyresrättförespråkare som fan. alla dessa bostadsrättsombildningar stänger ute fler och fler från att få ett eget boende.

      1. precis, de är ju så himla verklighetsfrånvarande. De lär ju ha fått godkänt texten, det är ju inget snabbt nyhetsjobb. Så de har nog godkänt hur de framställs, jag dömer ingen för det – men hade själv tyckt det varit lite pinsamt.

  4. jag har knappt noterat att en enda människa blvit förbannade på den där artikeln utan snarare sett den som stor humor eftersom den är otroligt roligt skriven.

    Sedan har kommentarer där vissa har fått för sig att anledningen till att folk skrattar och sprider artikeln skulle vara att folk är avundsjuka vilket bara det i sig också är väldigt kul. Tror att det är de där kommentarerna du har missuppfattat, folk som fått för sig att folk har varit arga på det där paret istället för att skrattat åt Sara Trus roliga språk, många har ju trott att hon varit ironisk.

    Men efter att ha läst annat av henne så är det där helt enkelt hennes språk:

    http://svenskfotboll.se/arkiv/svensk-fotboll/2009/12/stromsberg-har-fangat-sin-sista-rav/

    1. johan, men du vet ju att vi kan ha sett olika människors reaktioner? även bland de jag har sett har det funnits de som bara har garvat, men desto fler som har blivit förbannande. vilket också dn bostads redaktör vittnar om. så nej, allt handlar inte om att jag har misstolkat människors reaktioner, och inte heller min egen…

      1. jo, tänkte inte speciellt på dig egentligen, utan tycker det är lite lustigt när media som vanligt ska gå ut och försöka skapa en storm i ett vattengals av ingenting, som här tilll exempel:

        http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article2487407.ece

        ”Reportaget om Eric Tour och Nina Perssons vindsvåning har fått nätet att koka av ilska. ” och som du säger liknande stod i DN. Visst har jag sett en del som har varit upprörda, vill säga upp sin prenumeration osv men det är alltid fånigt att tolka reaktioner på ett sätt som inte har grund i verkligheten utan istället på det viset som ger bäst rubrik eller löpseldar.

      2. johan, ja det håller jag med om. har ju jobbat på resumé där rubriker var viktigare än innehåll. det är tröttsamt. för grejen är att det skulle vara en intrssant artikel ändå för att belysa hur vissa reagerar väldigt starkt på en artikel som den i dn bostad.

  5. Jag tror inte att det var vindsvåningen, de två yuppisarna – i termens rätta mening – eller ens det att DN Bostad som valde att skriva om deras bostad som egentligen upprörde. Det visas ju liknande bostäder i nästan varje del av både DNB och SvD:s annons/bostadsbilaga.

    Problemet, om jag ska döma av min Facebook och Twitter-feed, är lgh-innehavarnas lätt naiva inställning till sina levnadsomständigheter förts vidare helt okritiskt av skribenten. Alternativt har hon plockat upp små detaljer ur deras berättelse och förstorat upp dem. Och att det inte handlar om våningen (som är intressant ur en inredningsmässig synvinkel) utan om just livsstilen.

    Jag tycker synd om skribenten. Antingen är hon ute på helt och hållet för djupt vatten (texten var ju rätt erbarmlig i sig) eller så har hon haft en dålig dag och redaktören inte har förmått fånga upp det.

    1. malinka, ja det är framför allt hur okritisk skribenten har varit gentemot deras livsstil. samtidigt är det en del av bostadsreportagets utforming: fluff. den här gången blev det i alla för mig bara irriterande.

  6. Skiten ligger väl i tiden, antar jag. Nu ska folk vara ytliga egoistiska kamrèer när de röstat för mer pengar i plånboken är ju så mycket viktigare än en bra välfärd som alla bidrar till. Det är fint och lite bättre att vara från de ögre klasserna och alla antas kunna ovh vilja sträva eftr det.

    1. svalin, jag skiter i människorna i artikeln, troligtvis framställs de värre än vad de är. det är inte fel att vissa tjänar pengar så att de har råd med vindsvåningar. problemet är om det sker på bekostnad av att det vi äger gemensamt blir mindre. någons frihet är inget värd om den sker på bekostnad av någon annans. håller med om att det är trist att så många med pengar inte vill bidra solidariskt så att alla i samhället får vård, skola och omsorg samt tillgång till en egen bostad oavsett deras ekonomi.

  7. Nu har jag läst artikeln, here is my version –

    ”Vi lagar mycket asiatiskt sen tidigare, men efter varje besök på Lucky House i centrum så snappar man upp nya smaker. Den här currypastan är från willys asiatiska hörna som vi köpte i förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska vitt vin tillverkad på rieslingdruvan. Enligt Systembolagets internetsökfunktion så ska den passa utmärkt till stark asiatisk mat.”

  8. Vad jag inte förstår är varför så många rackar ned på just paret? Från artikeln vet vi egentligen inget om dem som personer, ändå hånas de, parodiseras, är måltavla för alltifrån upprörhet till aggresivitet.

    Jag anser att det är väldigt ytligt att döma dem som personer utifrån en sån här typ av artikel, speciellt som journalisten verkar ha hittat ett sätt att inta Hemnet-knarket intravenöst.

    1. mio, håller med. problemet är inte paret i fråga, utan hur deras livstil beskrivs på ett sätt som om den vore vanligt förekommande eller ens möjlig för alla.

  9. man kan inte låta bli att provoceras utav artikeln just för att deras boende framstås som en enkel, värdslig sak. de flesta kan inte välja att bo i en vindsvåning, vi blir glada om vi hittar ett andrahandsboende att leva i mer än ett år.

  10. Som ett skämt från nån världsfrånvänd mäklarfirma, trodde inte mina ögon då jag läste detta i DN!! Det värsta är att ofta är det tyvärr människor som de i artikeln, som fattar olika beslut som berör ”vanliga” människor, de som har flyttat runt i andra hand i åratal, inte har kreditvärdighet (eller nån kompis på banken) och bara kan drömma om ett förstahandskontrakt nu när alla hyresrätter snart är utsålda. Vilken förståelse och empati för andra människor har dessa personer med sitt uppifrånperspektiv (i dubbel bemärkelse) kan man ju undra.

  11. Jag ilsknade också till men så läste jag Åsa Lindborg i AB igår som skrev att detta var stor, om än ofrivilligt, journalistik som skildrar att det finns folk med jävligt mycket pengar.

    Problemet är att jag tror att många av dem som som Charlotte här ovan och jag själv, som läser artikeln och drömmer sig bort en stund verkligen tror att det här är uppnåeligt med Moderaternas politik…. (Därmed inte sagt att Charlotte eller jag tror det.)

    Tyckte mig i valrörelsen märka att folk bara genom att rösta på Alliansen kände sig lite mer inne, lite mindre utanför, lite rikare och lite modernare än om de röstat på looserklubbens representanter. Sen att det i ett samhälle med extrema klyftor (som det ju är mellan förortsfolket och de två framgångsrika i reportaget) är väldigt lätt att falla och extremt svårt att ta sig upp bryr man sig inte om. Tills man hamnat där. Och då är det liksom för sent.

    Sen måste den där snubben tjäna sjukt mycket pengar, eller så fick dom en rejäl slant för sin förra vindsvåning. Att jobba på advokatbyrå utan att vara delägare kan ju ge en hyfsad inkomst men inte i den klassen.

  12. Linderborg trodde jag att jag skrev.

    F ö tyckte jag själv att jag gjorde bostadskarriär när jag sålde 3,5:an i Bromma och flyttade till hyresrätts-2:a i Vällingby. DET är fint det! 🙂

  13. Läste ett citat från Bo Westman precis ”Vi gör gärna reportage om ettor i Förorten, men jag tror att det är svårt att hitta människor med inredningsintresse där.”
    Vet inte om det är korrekt citerat men är det det så blev jag ju provocerad nu iaf.

    Har man en etta i förorten så kanske man inte köper ett Boffi-badkar för 240 000, men man kan nog ha ett inredningsintresse ändå.

    Nu ska jag fokusera på annat 🙂

  14. Yevonde,
    Det är nog rätt upp och ner korrekt citerat från radiointervju. Om man gillar ”Eric & Ninas vindsvåning” på Facebook finns en länk. 🙂 Samt massor av kul parodier.

    1. simon, haha! vissa delar gillar jag, men håller med om att tidningen har stora problem. tyvärr har svd, ab och ex precis samma.

  15. Jag har hela tiden trott att det var en skämtartikel men nu börjar jag misstänka att så är inte fallet.. Jag tycker nog litet om det här som jag tycker om maten de lagar i alla de där tröttsamma matlagningsprogrammen på TV. Det är väl ingen konst att laga god mat med så mycket smör, färska kryddor och grädde? Det kan jag med! Utmaningen ligger i att laga god mat med lagom mycket fett och torra kryddor på burk. Samma sak med denna vindsvåning..hur svårt är det att inreda en superläcker vindsvåning om du har jättemycket pengar? Vari ligger utmaningen? Hellre inredningsreportage från personliga hem där ”vanligt folk” med en normal inkomst bor. DÅ kan man bli inspirerad!

    1. cecilia, bra poäng. det finns ingen utmaning och ens konkreta tips för hur du skulle kunna göra på en viss budget osv…

  16. […] väl inte kunnat undvika artikeln som det skrivits om precis överallt i medie-och bloggvärlden i veckan? Artikeln som fått folk att rasa “Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva” är ju […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s