Män som tar föräldraansvar är ”superfarsor”.

Erik Ullenhag, ny integrationsminister, kommer att ta hand om sina två små barn i Stockholm medan hans fru åker till Jerusalem för ett nytt jobb som diplomat.

Tanken var att han och barnen skulle åka med, men så fick han ministererbjudandet. Så nu stannar han och barnen, 2 och 6 år gamla, i Stockholm och så får han och frun pussla ihop sina liv så gott det går.

Två krävande jobb i två olika länder kanske inte är ultimat när man har två små barn, vad vet jag. Men många föräldrar jobbar mycket samtidigt som de har barn. Det är knappast något nytt under solen.

Grejen är dock att det genom historien alltid har varit kvinnan som har tagit det allra största ansvaret för hem och barn. Det är hon som förutsätts ta huvudansvaret och anpassa sin karriär efter barnen och makens karriär.

Sällan eller aldrig får hon uppmärksamhet eller tack för det.

Det är ju kvinnans lott i livet, liksom.

Men när en man visar det minsta intresse för att ta det som borde vara självklart, nämligen sitt ansvar som förälder, ja då är han helt plötsligt världens bästa pappa.

Eller en ”superfarsa” som Aftonbladet kallar Erik Ullenhag i sin artikel. Säkerligen ser inte Ullenhag sig själv som det, men enligt Aftonbladet bör han ses som en superfarsa för att han tar sitt föräldraansvar.

För att han tar hand om sina barn själv samtidigt som han jobbar.

Wow, vilken karl.

EU-minister Birgitta Ohlsson födde och ammade barn samtidigt som hon var minister. Inte blev hon kallad för supermorsa för det. Istället blev hon attackerad för att hon tackade ja till ministerjobbet trots att hon var gravid.

Självklart finns det ingen anledning att kalla henne för en supermorsa heller. Föräldraansvar borde vara självklart, och inte super.

Men grejen är ju att kvinnor aldrig får kredd för att de tar sitt föräldraansvar. Det ses som självklart. Och om de vågar tänka på karriären så får de skit för det.

En man som tar hand om sina barn är däremot någon sorts hjälte.

Det är jävligt tröttsamt och respektlöst mot alla de kvinnor som i hundratals år har offrat sig själva, sin tid och sina karriärsmöjligheter för att ta hand om barn och hem så att mannen kan göra vad fan han vill.

Det är svårt att vara förälder, ännu svårare att kombinera det med en karriär. Men för de flesta som vill ha tak över huvudet och mat i magen är det nödvändigt. Det gör de flesta. Det finns inga superkrafter involverade i det.

Det är bara vanligt jävla levande.

Det är jättefint att Erik Ullenhag är en pappa som tar ansvar och inte hindrar sin frus karriär bara för att få ha sin egen. Kanske är han ett föredöme när det fortfarande finns så få pappor som gör samma sak.

Men det är bara idiotiskt att göra varje man som tar sitt självklara föräldraansvar till världens bästa, när kvinnor har gjort just det sedan dinosauriernas tid utan några jävla supertitlar.

Annonser

44 thoughts on “Män som tar föräldraansvar är ”superfarsor”.”

    1. bella, eller hur. kul för mig när jag får en liten unge och plötsligt blir superfarsa bara för att jag umgås med den!

  1. Åååh, jag såg den där artikeln idag och tänkte exakt samma sak som du skrev nu. Det bästa var att i pappersversionen stod det i en sån där uppförstorad text som är mitt i artikeln (kan inte tidningstermer) att han skulle ”passa” sina två döttrar. ”Passa”! Man passar för f-n inte sina egna barn, man är FÖRÄLDER.
    Påminner lite om en av Liv Strömquists serier där hon skriver att män bara behöver vara närvarande för att vara bra fäder medan kvinnor gör allt möjligt och ses ändå som dåliga mammor.

  2. Åh, tack! Tack för att du sätter ord på den ilska som jag som kvinna känner över orättvisan i just detta. I att vi helt enkelt har större krav på kvinnor än på män och hur hårt man får slita som kvinna för att få samma bekräftelse som en man får. Framförallt tack för att du som man inser detta och vågar se att det finns ojämlikheter som gynnar dig som man (även om det också finns de som missgynnar dig). Det inger hopp.

    En ordentlig handskakning och en kram till dig för dina ord.

    1. maja, varsågod! för mig är det självklart att peka på sådana här orättvisor och dumheter.

    1. helena palena, nja de har det säkert bra om de har två vettiga föräldrar. det är så det är att växa upp på 2010-talet.

    1. anna, och det är kbappast någon ny dubbelmoral utan helt i linje med den patriarkala synen på betalt och obetalt arbete.

  3. Bra skrivet, Linus!

    Visst, man kan säga att min mamma betalat min pappas höga pension…. Hon tog hand om hemmet och mig och brorsan medan pappa pluggade och sen gjorde karriär. Sedan skildes dom och tja, hon har nu som ensamstående den pension hon ”förtjänat” som lågutbildad och slitit på icke-högavlönade jobb.
    Farsan slapp att passa (sina) barn så mycket, och kunde satsa på jobbet och åka på långa tjänsteresor och vara i Bryssel och sitta i ledningsgruppen. Gav lite bättre pensionsavtal.
    Tack för det, patriarkatet.

    1. lejonel, ja det blir ju tyvärr konsekvensen. att kvinnor har sämre karriärmöjligheter vilket sedan leder till sämre pensioner.

  4. Lejonel: Det värsta är ju att det fortfarande idag finns kvinnor som inget hellre vill än att få vara hemmafruar. Den lilla detaljen att det inte sällan blir som i ditt exempel tänker de inte på.

  5. Fast man kan ju inte låta bli att tycka lite synd om dessa barn. Att vara minister är väl ett väldigt krävande arbete. Vem ska ta hand om barnen? Rut kanske?

    1. misan, visst kan jag tycka att två krävande jobb med mycket resor kanske inte är det ultimata. samtidigt kanske det funkar utmärkt för dem. om det inte gör det hoppas jag att föräldrarna har vett nog att ändra sin situation.

  6. Hur svårt är det att kombinera jobb med att ta hand om två barn i dagisålder? Hinner man inte göra sitt ministerjobb på en vanlig åttatimmars arbetsdag är man väl inte lämpad för jobbet…

    1. cr, ingen aning hur deras situation ser ut rent praktiskt. hoppas de bara har vett nog att tänka på att ändra på situationen om den inte funkar.

  7. För något/några år sedan gick det en TV-serie om unga föräldrar (en lite mer seriös variant). En av papporna satt och berättade hur väldigt enkelt han hade det. När det stod klart att han och flickvännen var med barn stannade han kvar! Det var allt som behövdes, att han stannade. ”Gud vilken bra kille! De flesta i din sits hade ju dragit, men du, DU stannade!”

    Han var en fantastisk man, och en bra pappa enbart för att han stod vid tjejen sida. Ingenting mer behövdes!

    Han själv tyckte att ”kravet” var löjligt lågt och reflekterade över det på ett sätt som fick honom att verka årtionden äldre och mognare än de ”vuxna” som berömde honom för att han stannade kvar.

    1. karolina, bra att han själv fattade det löjliga i att få dunkar i ryggen för att han stannade. det är respektlöst mot män att man förväntar sig att de inte ska finnas där för sina barn. utrymmet för förändring och uppgörelse med gamla patriarkala föreställningar måste också ges.

  8. håller med! har ofta blivit irriterad å förbannad på att kvinnor förväntas sköta jobb, hem å barn. sen när en farsa hämtar ungen på dagis en dag så e han sååååå jäääääkla DUKTIG! S U C K A !

    1. tokblogga, ja det är tröttsamt. men förhoppningsvis kommer det att förändras i takt med att allt fler män tar mer ansvar.

  9. Jag håller med om poängen. Som en liten passus måste jag säga att jag hade två föräldrar som gjorde karriär och satte sina egna intressen först och lämnade barnen vind för våg, och jag tycker personligen att har man sådana värderingar är det bäst att inte skaffa barn.

  10. Bra att du skriver om detta.

    En annan aspekt på könsmaktordning är att männen är strukturellt underordnade i vårdnadstvister. Även om de har varit ”superfarsor” och modern är brottsbelastad och/eller dokumenterat psykiskt instabil så vinner mamman ändå vårdnaden, boendet och merparten av umgänget.

    DET är sjukt om något!!

    1. Och männen förlorar oftast sina barn i vårdnadstvister för att de inte tagit ut vabb-dagar eller någon större del av föräldraförsäkringen. om man är cynisk kan man säga att man får ligga som man bäddar. man kan inte komma och ångra sig senare.

      1. Vilket i sin tur har väldigt litet med verkligheten att göra då det idag räcker för en mamma att skrika samarbetsproblem för att få ensam vårdnad så räcker det inte att göra som undertecknad. Jag vabbade,tog hand om barnen när hon mådde dåligt, hade barnen varannan vecka under tiden sonen var blöjbarn.

        Sen ville mamman inte längre så då gickhon till en kvinnojour och fick fri bostad och flytthjälptill annan ort.Tilläggas skall att mamman tidigare gått i terapi för att ha slagit mig och min stackars son, detta erkändes dessutom för en socialsekreterare då jag gjorde en anmälan.

        Tycker att du är väldigt orättvis Svalin som inte ser att barn drabbas av detta system då de inte ges tillgång till sina fäder.Cynism,yrsäktad eller ej,kommer inte att hjälpa dessa barn få tillgång till sina fäder. Kan du förresten tänka dig ett scenario där pappan som erkänt våldsamhet mot sitt barn får ensam vårdnad?

        …..nej,trodde väl inte det

      2. adam weisshaupt, uppenbarligen existerar det fall där märkliga beslut har tagits som bygger mer stereotypa uppfattningar om hur en bra förälder är och att det är kopplat till kön. men det bästa rådet i allt detta är att pappor tar mer ansvar, är föräldralediga, mer delaktiga osv från dag ett. inte bara gör det att kontakten med barnet blir bättre, det gör också chanserna bättre i t ex en vårdnadstvist.

      3. svalin, håller med. det är just därför det är så oerhört viktigt att pappor tar större ansvar redan från början.

      4. Adam W jag kan inte säga något om ditt enskilda fall men min erfarenhet är den rakt motsatta: trots att barnen alltid bott hos mig, trots att jag tog ut all föräldraledighet och trots att varje utredning visade att pappan inte var lämplig blev det fortsatt gemensam vårdnad – enligt advokaten blir det nästan alltid det om det inte finns mycket graverande omständigheter (typ incest, missbruk och misshandel), även om det finns en högröstad pappalobby som hävdar motsatsen. Det finns dessutom studier som visar på ett starkt samband mellan uttagna föräldradagar och vem som får vårdnaden, så svalin har rätt – så länge papporna tar ut bara 20 % av föräldradagarna kan de inte riktigt komma och klaga på att de får vårdnande mer sällan, det är ju en helt logisk följd.

    2. eva, att kvinnor ibland har en fördel i vårdnadstvister bara på grund av sitt kön hänger ju ihop med att kvinnor genom historien har tagit hand om hem och barn betydligt mer än sina män och det har även påverkat synen på vem som är en bra förälder, och då är det oftast en kvinna man föreställer sig. det gör det självklart inte rätt av domstolsväsendet att avgöra genom att utgå från stereotypa föreställningar och inte det faktiska fallet.

  11. Tillåt mig att vara krass och anta att ”superfarsan” Erik kommer att anställa en barnflicka som kommer att träffa barnen mycket mycket mer än han själv. Kan ingen följa upp den här historien? För det är min erfarenhet att kvinnor med krävande yrken och barn knäcker sig själva, men låter inte det gå ut över barnen, medan män släpper ansvaret helt, ÄVEN om dessa barn råkar vara skrivna på samma adress. Jag har svårt att se Erik framför mig stressa hem från jobbet till dagis och VAB:a och allt vad det innebär att vara ensamstående med två små barn. Det kommer bara inte att hända.

    Jag håller för övrigt helt med Åsa. Jag fattar inte varför människor inte kan avstå från att skaffa barn? Det verkar vara stört omöjligt för folk. Varför? Det är ju så uppenbart att många har liv, ambitioner, intressen och karriärer som inte är kompatibla med småbarnsliv. Varför detta ”det ska gå”-tänkande? Varför riskera barnens livskvalitet och hälsa? Vad är det i normen, i patriarkatet, i medelklassen, osv. som tvingar oss att skaffa barn, fast vi inte borde?

    1. anja, kanske har han en barnflicka. kanske inte. jag har ingen aning om hur han är som pappa. säkert en fin sådan. men jag håller med om att hela skaffa barn-grejen, den normen, är något vi bör diskutera på allvar. för grejen är ju att alldeles för många inte borde skaffa barn.

  12. Men är inte detta bara en mediagrej numera? Och dina egna fördomar?
    Alla kommentarer om patriarkatet och att mannen inte tar sitt ansvar och jag vet inte allt tycker jag är så tröttsamt att höra på.

    Förutfattade meningar verkar det finnas mycket av här. Som göder rådande föreställningar.

    1. jerry, jag förstår att det är tröttsamt att höra. jag tycker också det är tröttsamt att vi inte har kommit längre. jag skulle önska att det bara vore en mediegrej och fördomar, men tyvärr inte. det är bara att se på uttaget av föräldraledigheten där kvinnor år 2010 fortfarande tar ut 80 procent. det är inte acceptabelt.

      sedan betyder inte det att det inte skulle finnas ansvarstagande och underbara pappor. det är bara det att fler pappor borde gå i deras fotspår.

  13. Gillar inlägget skarpt! Påpekas kan dock att kvinnor faktiskt inte har haft möjligheter att ”offra” några karriärmöjligheter under flera hundra år så som skrivs i texten. Alternativet att förvärvsarbeta utanför hemmet är ju en relativt ny möjlighet för kvinnor. Det är först under mitten av 1800-talet som ogifta kvinnor tillåts arbete inom exempelvis handel.

    1. tekla, bra påpekande. fast egentligen har de ju tvingats offra alla tankar på en karriär genom historien oavsett om de har varit tillåtna enligt lag eller inte.

  14. Me likes!

    Jo, det vill lätt bli att vi män lätt får stämpeln superfarsa då vi tar del i våra barns liv. Å andra sidan kanske det är så, eftersom det verkar som om allt för många farsor inte tar den tid med sina barn de borde.

    Själv råkade jag ut för en mindre intressant fadäs för ett tag sedan. Min fru höll på att förblöda ungefär en vecka efter förlossningen pga att en del av moderkakan blivit kvar. När jag sedan ringde chefen och meddelade att nu blir jag hemma en vecka för att ta hand om familjen, var det plötsligt otroligt viktigt att jag skulle hitta vikarie, helst på hemmafronten osv. Gissa om jag hade lust att blanda napalm…

    1. daddy-o, om fler arbetsgivare såg det som självklart att även deras manliga anställda var föräldralediga skulle vi komma långt på vägen.

      1. Japp. Fast det får inte heller bli ett upphöjande av männen, kvinnorna gör såå mycket mer. Fast jo, du har helt rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s