Inget ger mer smärta än ett tomt hjärta.

Det kan gå sönder, hjärtat. Och jag vet, de sprickorna känns. Själva avgrunderna i det tidigare hela. Och där i avgrunden kan så mycket samlas. Så mycket svart, så mycket sörja.

Inget hopp om någon annan en dag.

Men de där avgrunderna kan läka, om hjärtat har bra läkningskött. Och när det känns helt igen, och det svarta har ersatts av andra färger, det är då allt ska skyddas.

Det är då stängsel och varningsskyltar monteras upp kring båda hjärtkammare. För aldrig ska det få spricka igen. Aldrig igen, aldrig av någon. Och kanske gör det aldrig det igen.

För man vaknar och lägger sig endast i sällskap av alla varningar för krossat hjärta.

I flera år vaknade och somnade jag med det där jävla stängslet runt hjärtat. Med taggtrådarna rakt in i köttet. Det gjorde till slut mer ont än allt det jag var rädd för annars skulle drabba det.

För inget ger mer smärta än att inse att ens hjärta är tomt.

Så jag öppnade det. Jag gjorde det trots att jag visste att jag säkert skulle göra om gamla misstag, upprepa gamla synder och riva upp gamla sår. Och allt det hände.

Men det gjorde ingenting, ändå.

För äntligen hade jag fattat allt det jag läst, hört och sett. När någon sa att hellre älska för mycket än för lite. Hellre älska så att det gör ont, än att ingenting känna.

Till slut fick jag uppleva hur det känns att vara med någon som får en att älska både sig själv och den andre mer än vad man någonsin hade kunnat tro. Så mycket att man plötsligt säger töntiga saker:

”Om jag dog nu skulle jag dö lycklig.”

Aldrig innan honom hade jag ens tänkt tanken. Men nu låg jag bredvid min kärlek i sängen en kväll. Det var en helt vanlig vardagskväll. Inget speciellt hade hänt. En dussindag egentligen.

Men helt plötsligt kom den där känslan över mig.

Att jag precis i det ögonblicket hade allt jag behövde för att känna mig lycklig. På riktigt lycklig. Så jag smekte min pojkväns kind och sa: ”Om jag dog nu skulle jag dö lycklig.”

Och min pojkvän lyfte på huvudet, såg mig i ögonen och sa:

”Om du skulle dö nu skulle jag dö olycklig, så sluta snacka skit!”

Jag somnade med de orden, och har nog aldrig sovit så gott.

Jag sa det jag sa för att jag visste att den där känslan inte kommer så värst ofta. De där ögonblicken då allt stämmer, då blodet pumpar runt i hjärtat som det ska.

Att vilja dö i ett sådant ögonblick handlar om att vilja ha det ögonblicket för evigt, och inte tvingas gå vidare till ett annat. För de där ögonblicken av fullständig lycka är få.

Det behöver inte betyda att man lever ett olyckligt liv bara för att den känslan inte infinner sig varje minut av varje timme. Men de där rena lyckliga ögonblicken är få, och de är få av en anledning.

Om de är för många och för ofta skulle vi inte känna igen dem.

Då skulle vi inte känna dem.

Annonser

7 thoughts on “Inget ger mer smärta än ett tomt hjärta.”

  1. Måste bara skriva en rad och uttrycka min beundran inför din begåvning. Hittade hit via Mårds på öppen gata blogg och slogs, som hon, genast av skärpan i dina texter – i synnerhet denna. Blev själv dumpad i somras och den här texten fick det att riktigt knipa till i magen. Han ville uppenbarligen inte vänta på mig, men det kanske kan finnas någon annan, någon gång, som vill göra det även om det just nu känns som att jag är i full färd med att montera upp taggtrådsstängslet runt hjärtat. Din text gav dock perspektiv på det hela. Tack!

    1. mattias, åh tack för de fina orden! till slut vänder allt och då är det skönt att få vinden i ryggen och inte rakt i ansiktet. så det handlar om att vara beredd på någon annan en dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s