Att inte kunna ta kritik som Marcus Birro.

Jag har inte särskilt många talanger, eller så har jag bara inte upptäckt dem alla ännu, men jag tycker att jag är ganska bra på att skriva. Ibland skitbra.

Och att skriva är det enda jag vill göra, på olika sätt. Skriva blogginlägg, skriva artiklar, skriva krönikor, skriva dikter, skriva roman.

En del av detta skrivande är för min egen skull, och inte tilltänkt för en publik i första hand, även om den gärna får läsa i ett senare skede.

Allt jag har hittills skrivit skönlitterärt har uppkommit ur en önskan att skildra och beskriva för min egen skull. Terapeutiskt, men också utvecklande för mitt skrivande.

Andra delar av det jag skriver skriver jag för en viss publik. Blogginlägg, krönikor eller artiklar vars mål är att informera, upplysa eller beröra. Att skriva med en publik i åtanke kan lätt påverka en.

Ibland inser jag att det faktiskt är tusentals som varje vecka läser den här bloggen. De tankarna kan i vissa ögonblick bli förlamande. Tanken på att mina ord och åsikter når tusentals som tänker tusentals tankar kring mina ord och åsikter.

Att få kritik kan också ha den effekten om man inte står stadigt i sina åsikter och hur man väljer att presentera dem. Men som tur gör jag det, annars skulle jag överhuvudtaget inte blogga.

Jag älskar klok kritik som kan göra att jag tänker om eller nyanserar, men det ser jag ju också som hela poängen med att skriva för en publik.

Jag tar inte illa upp om någon inte gillar vad eller hur jag skriver. Jag vet att jag inte är till för alla. Det skulle ju vara jävligt trist om det vore så.

Kritik är alltså för mig något utvecklande, och den kritik som bara är osaklig eller korkad är ju bara att vifta bort som just det. För varje person som hatar det jag skriver finns det en som älskar det, och vilken fokuserar jag på?

Men sedan finns det ju personer som inte klarar av ett kritiskt ord sägs om dem eller deras verk. Som allas vår käre Marcus Birro.

En läsare tipsade mig om att Marcus Birro har avsagt sig alla skrivuppdrag för Norrköping Tidningar efter att de hade sågat hans bok Att leva och dö som Joe Strummer i en recension.

Jag har ju tidigare skrivit om Marcus Birros totala oförmåga att ta kritik. Istället har han utvecklat och förfinat argumentationstekniken att ständigt göra sig själv till martyr så fort någon inte håller med honom.

Nu ondgör sig han över NT:s recension av hans bok och påstår att recensenten recenserar honom och inte boken.

”Det är ett uttryck för ett utsökt förakt, för mig, för min bok, men också för alla läsare som uppenbarligen gillar att vara mer än ett uppknullat arsle i den helvetiska kulturvärlden.”

Den som dock läser recensionen får ju intrycket att den till största delen faktiskt recenserar just boken.

Men den poängterar också att bokens huvudperson och Marcus Birro själv verkar vara samma person vilket gör det mer relevant att blanda in författaren som person.

Den som läser recensionen ser att det är en recension av boken. Det värsta som sägs om Marcus Birro är ”en 70-talsgenerationens mix av ”Robinson-nånting” och Björn Ranelid” vilket helt ärligt är ganska klockrent beskrivet.

Om man inte tycker det så tycker man inte det.

Men Marcus Birro upprörs ju så lätt.

”Det handlar inte om att en person skriver en dålig recension. Det handlar om en person så tydligt låter sina åsikter om mig gå före hans uppgift att recensera boken.”

Men som sagt. Om man läser recensionen så ser man ju att den faktiskt recenserar boken och ger den mycket hård kritik: ”Varför skriva en slarvig, romantiserande, outhärdligt sentimental roman om sig själv?”

Men också en del ros: ”Tredje delen, de avslutande 130 sidorna börjar likna en roman. Den är riktigt lovande och framför allt rolig… Varför inte skriva bra när man som Marcus Birro bevisligen kan?”

Men trots den ganska nyanserade kritiken klarar ju inte Marcus Birro av det minsta av kritik, utan tar allt som ett stort personpåhopp som vanligt och avsäger sig därför alla skrivuppdrag för NT.

”Av reaktioner att döma här är de flesta glad att bli av med mig.”

Jag kan för mitt liv inte förstå hur en vuxen människa, dessutom veteran i det hårda medieklimatet, beter sig som ett jävla barn.

Det är lika sorgligt som det är lustigt.

Annonser

16 thoughts on “Att inte kunna ta kritik som Marcus Birro.”

  1. Jag kommer från Norrköping och fan vad länge vi har behövt dras med den omogna, självupptagna människan. Själv hänger han oprovocerat ut människor och går till personangrepp utan dess like, men riktas minsta kritik mot honom (eller hans verk, som i det här fallet) avsäger han all framtida kontakt med NT och vägrar att överhuvudtaget ha med dom att göra. Fruktansvärt barnsligt. Och att han inte förstår själv att han bara gör bort sig själv något så otroligt och att folk bara skrattar åt honom och hans enfaldighet ..

    Läs den här artikeln på Aftonbladet för att få reda på mer korkade kommentarer han fällt om det här

    http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7794860.ab

    1. joline, ja usch. är ju inte särskilt hemortspatriotisk, men är ändå glad att jag inte delar hemort med honom.

  2. Vi lever ju i ett patriarkat, och är man en man, så är man ju van att bli upphöjd utan att prestera speciellt mycket (inte alla men rätt många!). Så det är ju inte konstigt att han blir ledsen när nån elak kulturkritiker inte tycker att hans bok är guds gåva till mänskligheten.

  3. Ja, alltså den där Birro alltså. Vad ska man säga? Kanske är tanken att han genom att skapa några rubriker så får han också sälja ytterligare några exemplar av sin roman? I verkligheten tror jag dock att han bara blev sur. Liksom kulturredaktören på NT så tror jag också att Birro, om några månader, kommer att ha lugnat ner sig och försöka normalisera relationen med sin uppdragsgivare.

    Slutligen:
    ”Jag har inte särskilt många talanger, eller så har jag bara inte upptäckt dem alla ännu, men jag tycker att jag är ganska bra på att skriva. Ibland skitbra.”
    JA, jag tycker att du nästan alltid skriver fantastiska texter här på bloggen!
    ”Jag tar inte illa upp om någon inte gillar vad eller hur jag skriver. Jag vet att jag inte är till för alla. Det skulle ju vara jävligt trist om det vore så.”
    Tyvärr tror jag inte riktigt att du är helt obrydd om någon skriver något taskigt. Du är väl ingen robot? Men du kanske bara sätter dig i relation till Birro? 😛

    Ursäkta denna långa kommentar.

    1. simon, birro verkar liksom helt sakna självdistans och självinsikt. som ett litet barn.

      tack för de fina orden! jag har skrivit så länge nu i olika forum att jag faktiskt är ganska oberörd när någon kritiserar mig. saklig kritik är ju bara välkommen. osaklig kritik går ibland att reda ut, annars är det bara att skita i den. jag är inte en robot, men jag har inget som helst tålamod med idioti och låter det inte röra mig i ryggen.

  4. 1.För sju år sedan hade Corren
    en negativ recension
    av Birros då aktuella roman
    Birro hade strulat med flickvännen
    till journalisten, därav sågningen
    Han återkommer till detta faktum
    Birro, med jämna mellanrum
    Funderar på om det är en bra historia
    eller en fixering vid förlämpningarna?

    2. Som recension betraktat så tycker jag att NT:s recension är helt OK. Romanen placeras in i ett sammanhang relaterat till författaren och som läsare av recensionen så kan jag bilda mig en uppfattning om romanen, innan jag har läst den.

    1. pia, 1. han verkar inte kunna släppa något. han är säkert en sådan som om man råkade spilla ett glas vin på hans skjorta på en fest så kommer han ihåg det tio år senare.

      2. håller med.

  5. Bra skrivet Linus!

    Jag minns hur Birro bloggade hett och intensivt om italiensk fotboll på Svenska Fans för att en dag i början av oktober -08 berätta i ett pompöst inlägg att han slutar blogga. Han nämnde flera orsaker, dels att han skulle bli pappa, han skulle skriva böcker osv – ja, tidsbrist helt enkelt. En annan anledning var att han kände sig förföljd av mobben på Svenska Fans och att han ville sluta innan han blev för bitter. Citat från hans avskedsinlägg:

    ”Jag vill inte blockera skrivandet om den italienska fotbollen. För faktum är, vänner och fiender, att ni just sumpat landets bästa Italien skribent. Det är fakta. Ingen jävel, inte en människa i det här landet, skriver lika bra om Italien och italiensk fotboll som jag gör när jag är som bäst.”

    En vecka senare började han blogga för Expressen om just italiensk fotboll. I början med kommentarer och ganska snart efter några kritiska kommentarer togs den funktionen bort hos honom.

    1. anna j, alltså det är för fan skrattretande. hela världen både snurrar runt honom och är emot honom.

  6. Nu börjar det bli intressant. Birros blogg är modererad, vilket innebär att han själv (eller någon hemlig sekreterare) kan avgöra vilka bloggkommentarer som publiceras. Jag skrev en dagsvers på hans inlägg från den 15 sept ”sanningen ligger på gatan” där han redogör för sitt politiska ställningstagande, en ganska enkel liten sak (tyvärr sparade jag inte originalet), men ungefär

    Det är skillnad på retorik
    och faktiskt politik
    den politik som alliansen bedriver
    är inte solidarisk och borgelig vänster
    som du kanske tror
    utan traditionell och höger

    Bloggkommentaren är i skrivande stund inte publicerad. Undrar om han kommer att släppa igenom den.

    1. pia, inte särskilt överraskande. efter hans pride-inlägg publiceras inga kritiska kommentarer utan bara de som höll med honom.

  7. I gårdagens Metro var det en Hallå där-intervju med Marcus Birro och sista frågan var ”Corren har bett dig om ursäkt för en gammal bokrecension, ska du börja där nu?” och svaret blev ”Det finns det goda chanser för. Recensenten hade hittat recensionen i arkivet och skrev en ursäkt till mig”. Så då vet vi vad som krävs för att han ska börja på NT igen. Hoppas bara inte de tänker be om ursäkt för nåt som inte behöver ursäktas.

    1. curly, ja herregud. jag har arbetat för många arbetsgivare men skulle aldrig komma på tanken att bete mig som ett jävla barn så fort jag får lite kritik. man är väl en professionellt arbetande människa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s