Mona Sahlin i den manliga politikens kostym.

Jonas Gardell skrev i går vad jag hade tänkt skriva. Fast han skrev det bättre. Om hur Mona Sahlin konsekvent har hånats och kritiserats på ett sätt som knappt någon annan svensk politiker har varit med om i modern tid.

Jonas Gardell skriver:

”Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt.”

Jonas Gardell menar att han tror att mycket av behandlingen av Mona Sahlin handlar om ”män som hatar kvinnor”. Att Mona Sahlin inte skulle ha behandlats så här om hon hette Fredrik.

Jag har själv varit inne på det.

Att det inte går att komma ifrån att Mona Sahlins ledarskap, och hennes person, har behandlats på ett annorlunda sätt just på grund av att hon är en kvinna.

Hon ”granskas” på helt andra grunder än manliga politiker.

Allt från kommentarer om hennes utseende, hennes sätt att tala till att man lyfter fram 15 år gamla förehavanden. Lägg sedan till det socialdemokratiska partiets fortfarande unkna könshierarkier där gamla s-gubbar offentligt kritiserar Mona Sahlin mitt i valrörelsen.

Aldrig att de hade gjort det mot en man.

Grunden i allt det här ligger i att kvinnliga makthavare alltid måste relatera till att när de flesta ska föreställa sig någon med makt föreställer de sig en man.

För det är mest män som styr i vår verklighet och de styr även våra kulturella och sociala föreställningar om hur en makthavare ska se ut och agera.

Mannen i kostym är normen, den alla måste relatera till.

Just därför funderar ingen kring om han, mannen, representerar hela folket. Men för en kvinna måste hon bevisa sina färdigheter betydligt mer, och ”vinna över” rollen som företrädare för hela folket.

Det är just det Mona Sahlin har tvingats göra. Hon har bemöts av saklig och osaklig kritik och dåliga opinionssiffror varenda jävla dag det senaste året, men hon har bara fortsatt att arbeta.

Hon fortsätter, och fortsätter. För att hon drivs av det som är det själva syftet med politiken: viljan att förändra och göra bättre.

Jag håller med Jonas Gardell när han menar att just den fortsatta kampen, den inre styrkan, den hårda huden, är det som skulle göra Mona Sahlin till en utmärkt statsminister.

”Jag är djupt imponerad, och är det något jag tycker Mona Sahlin denna höst bevisat en gång för alla är att hon oavsett valutgången i just detta val skulle bli en alldeles utmärkt ledare för vårt land. Och jag tror att hon hade blivit det. Om hon varit man.”

Annonser

23 thoughts on “Mona Sahlin i den manliga politikens kostym.”

  1. Jag vet inte om det är så enkelt, att Mona hade varit mer accepterad och populär om hon vore man. Hon har saknat stöd inom partiet från början och jag tror inte att det bara är för att hon är kvinna. Av de som föreslogs som nya partiledare hösten 2006 var 4 kvinnor och Margot Wallström, Carin Jämtin och Ulrica Messing tackade alla nej. Mona stoppades även att bli partiledare istället för Göran Persson tidigare i samband med Tobleroneskandalen.

    Personligen hade jag mer än gärna sett en kvinna vid makten, jag var glad när socialdemokraterna fick en kvinnlig partiledare och hoppades att Monas stöd skulle växa med tiden men det verkar har blivit tvärtom. Jag blev t.ex grymt besviken på henne efter debatten med Jimmi Åkesson 2007, jag hade förväntat mig mer av en f.d integrationsminister, det kändes inte som om hon var beredd på frågor om invandring ibland.

    Sen tycker jag att kritiken mot henne många gånger har varit löjlig, och visst är det beundransvärt att hon inte viker sig. Men hon känns inte engagerad och övertygande, snarare lite arrogant ibland. Annat är det med Maria Wetterstrand.

    Sen är det omöjligt att veta om Margot Wallström hade fått samma behandling som Mona om hon hade sagt ja, men hon hade en betydligt bättre utgångspunkt. Och Göran kunde vara ganska arrogant men komma undan med det.

    1. frida, jag var stolt över att det djupt patriarkala socialdemokraterna fattade att det var dags att lyfta fram en kvinna som sin ledare. till slut. och visst, mona sahlin var inte förstahandsvalet då. men successivt stärkte hon sin ställning i partiet vilket visades då i princip alla hennes och partistyrelsens förslag gick igenom på kongressen.

      min poäng är inte att hon inte har gjort felaktiga beslut längs vägen som har förtjänat nyhetsplats. det är att minsta lilla konflikt, eller av medierna skapad konflikt, förstöras upp. och jag är övertygad om att samma sak inte skulle ha hänt med en man som gjort samma sak. min poäng är att kvinnor granskas på andra sätt än män. och det har varit extra tydligt med mona sahlin. allt handlar inte om hennes kön, men alldeles för mycket gör det.

  2. Jimmie Åkesson kämpar också otroligt i motvind och ”granskas” på helt andra grunder än andra manliga politiker, tror ändå inte jag vill se honom som statsminister trots hans kämparglöd.

    Problemet är snarare att andra politiker inte har granskats på samma sätt, Göran skulle behövt det exempelvis.

    Att dra upp könskortet vet jag inte om jag tycker passar in här, tror inte att till exempel Anna Lind hade blivit lite kritiserad.

    På en arbetsplats om en chef är illa omtyckt av alla och ingen tycker att chefen gör ett bra jobb brukar det oftast ligga någonting i det…

    Hon har gjort en hel del misstag som inte var 15 år sen och även Jonas Gardell har ju påpekat hur hon aldrig har verkat göra någon riktig avbön elller tyckt att kritiken har varit befogad

    1. johan, min poäng är att mona sahlin granskas på ett annat sätt än en manlig politiker. det gör inte att det är fel att kritisera henne, och visst har hon begått dumheter. men det har även många andra män som inte sotar för det lika mycket. kön är inte hela förklaringen till hetsjakten på mona sahlin, men det är en del. med män är kön inte en faktor överhuvudtaget.

      tycker för övrigt att jämförelsen mellan jimmie åkesson och mona sahlins kamper i motvind bara är dum. jimmie åkessons politik granskas, knappast hans person. och att den granskas är för att han är på väg att få in det andra rasistiska partiet i sveriges riksdag efter ny demokrati. men visst, jag håller med, alla borde granskas mer. gärna borg, reinfeldt och bildt i morgondagens tidning.

      1. Jag tyckte det var en rolig jämförelse.

        Poängen var hur som helst att jag inte tycker att ett brinnande intresse och kämpaglöd ska vara anledning nog för att bli vald.

      2. johan, jag tyckte bara den var dum. men skit samma. självklart är inte kämpaglöd det enda som kvalificerar henne, men hon har ju ständigt blivit ifrågasatt för att hon inte skulle vara tillräckligt stark ledare, och jag menar att hon har egenskaper som gör henne till just det.

  3. Det är så fruktansvärt trist hur tidningarna tjatar om denna uråldriga tobleroneaffär, medan sexköp, svarta barnflickor, och, inte minst, inblandning i Lundin oil (hej eventuellt massmord!) inte tas upp någonstans. Folk röstar bort sin framtida rätt till trygg anställning, sjukpenning, möjlighet att ev plugga upp sina betyg längre fram i livet. Hur har det kunnat bli så här? Var har solidaritet till andra människor tagit vägen? Sorgligt.

    1. Mona Sahlins största problem tror jag inte är att hon är kvinna utan att partisympatisörer till vänster och i glesbygden har svårt för samarbetet med Mp. De som står till höger har problem med Ohly-samarbetet och arbetargubbarna har problem med att Monas främsta prioriteringar som nytillträdd partiordförande var jämställdhet och HBTQ-frågor.

      Svart arbetskraft vill Sahlin förmodligen inte ha på dagordningen med tanke på att hon själv utnyttjad sådan.

      1. krille, jag tror ju att kön är en större faktor än vad du tror. men jag håller med om att hon har fått slita i ett parti som faktiskt har en vänster- och en högerfalang. och visst är det så att s i grunden har haft patriarkala strukturer som fortfarande lever kvar. tyvärr har hon rättat sig själv efter dem i allt för stor utsträckning vilket har påverkat att hennes jämställdhetskamp har fått ge vika. beklagligt. s är nog det svåraste partiet att leda för vem som helst då det har en historik som och injobbade traditioner som är jävligt jobbiga att handskas med och försöka förändra. det glöms lätt bort i diskussionen kring mona sahlins ledarskap.

      1. johan, jo, men frågan blir ju om den kommer att tas upp 15 år senare utan att något nytt tillförs bara för att han kandiderar till en viss politisk position?

    2. karin, ja det är sorgligt. jag tror att en förklaring är att folk inte fattar vad som händer om den gemensamma välfärden fortsätts monteras ner. jag tror att många har tagit för givet hur mycket vi får för alla skattepengar. skatt finns ju av en anledning. om den minskas är det något som får ge vika, är vi beredda att betala det priset? nej.

  4. För kvinnliga politiker anses det vara viktigt att se bra ut, för manliga politiker verkar det vara skit samma. Jag tror det var politikerbloggen som förra året hade en lista på de snyggaste kvinnliga politikerna i Almedalen. man analyserade både vad e hade för kläder och smink. Kvinnliga politiker är där för att göra ett bra jobb, inte att se ut som modeller.

    1. jag trodde de var där för att dricka gratissprit frottera sig med press, bränna pengar och springa lopp i högklackat

    2. svalin, politikerbloggen har haft snyggaste-listor från almedalen. dock är det över både kvinnor och män, men fördumningen av politisk bevakning har väl aldrig varit så tydlig som i det fallet.

  5. Om journalistkåren vore kvinnohatare, skulle de inte gå hårt åt Maud Olofsson och Maria Wetterstrand då också? Eller Wanja Lundby-Wedin som är en annan mäktig socialdemokratisk politiker. Som Frida påpekar ovan var det åtskilliga kvinnliga, omtyckta, kompetenta och i stort klanderfria socialdemokratiska kvinnor som stod före henne i partiledarkön, men de tackade nej (eller i Anna Linds fall, fick ett sorgligare öde) så då hade de slasken kvar och det visar sig att Mona inte fixade det.. Hon är helt enkelt kass.

    1. henriok, även olofsson, wetterstrand, margareta winberg, birgit friggebo, anna lindh och många andra kvinnliga politiker har emellanåt ”granskats” på sätt som har fått mig att fundera om det hade skett om de vore män. att mona sahlin har blivit utsatt för mer än olofsson och wetterstrand är ju för att hon leder sveriges största parti, som första kvinna dessutom, och för att hon kämpar om statsministerposten, som första kvinna dessutom.

      att du tycker att hon är kass är fine. att kritisera mona sahlin och andra kvinnliga politiker är också fine. så ska det vara. men det finns en del av granskningen som definitivt har patriarkala undertoner. det är i alla fall min slutsats.

      1. Kompenseras det inte lite av alla genusmedvetna väljare som i likhet med dig kanske överser med ganska mycket som ni kanske inte skulle ha gjort om hon var man 😉

        Ang littorin så tror jag Anna affären kommer att finnas kvar bra mycket längre än tobleroneafffären och jag har svårt att tro att några i hans parti skulle vilja stödja honom som partiledare eller statsminister om 15 år oavsett hans kön.

      2. johan, haha! touché tänkte jag skriva. men tyvärr är det ju inte att överse eller blunda för vissa saker bara för att man tolkar situationen på ett annat sätt.

        kanske har det att göra med att hans påstådda brott ses som betydligt värre än någon felbetald räkning? och nej han kommer troligtvis få svårt att göra politisk comeback. dock är det knappast synd om honom på det sättet, han gör ju lätt karriär inom kommunikationsbranschen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s