Om mamma hade levt i dag skulle hon ha fyllt år.

Min mammas födelsedag är i dag. Födelse blir ett sådant märkligt ord när det handlar om någon som inte längre är i livet.

För vad är en födelse värd om dess resultat inte längre existerar?

Mamma skulle ha fyllt 63 år, 63 jordsnurr, 63 somrar i dag. Hon fick inte ens uppleva sin 50:e födelsedag. Men åren går ändå, de här dagarna passerar. Hennes bortgång stannade inte världen.

Men sorgen, den stannar.

Och växer dagar som dessa.

Jag vet vad min mamma skulle ha velat göra om hon vore här för sin födelsedag. Hon skulle ha samlat hela familjen till middag. Kanske lyxat till det med planksteken på Rosinas i Sumpan.

Dit vi alltid brukade gå för att fira födelsedagar i min barndom.

Alla i min familj beställde olika sorters kött med bearnaisesås och pommes frites. Det var sådan mat vi annars bara åt på söndagar. Min familjs version av lyxmat. Och på Rosinas var den bäst.

Jag brukade välja elefantörat för att det lät så märkligt. Dock först efter att jag hade försäkrat mig om att det inte var ett riktigt elefantöra, utan bara en stor lövbiff.

Då kändes det häftigt i mitt lilla barnhjärta.

De vuxna beställde rödtjut och stora stark. Jag drack cola, helst med sugrör om de hade något. Vi satt alltid vid det avlånga bordet i mitten av restaurangen. Födelsebarnet fick presenter.

Presentpappret kastades på golvet.

Servitören kände alltid igen oss. Han log alltid så där genuint som knappt någon servitör gör längre. Jag tror att han var lite förtjust i min mamma. I hennes skratt, i hur hon fyllde upp hela restaurangen.

För restaurangen levde när hon var i den.

Plötsligt kändes kvarterets fyllon inte lika ensamma och sorgliga vid borden runt omkring. Plötsligt smakade ölen inte lika blaskig. Plötsligt fanns det anledning att byta ut värmeljusen på borden.

För min mamma lyste alltid upp alla rum hon gick in i.

Åh, vad jag saknar henne.

Åh.

Advertisements

14 thoughts on “Om mamma hade levt i dag skulle hon ha fyllt år.”

  1. Så fint skrivet. Just dessa tankar tänkte jag i förra veckan då min mamma skulle ha fyllt år. Vi firade ofta hennes födelsedag på ett värdshus ute på landet och hon beställde alltid samma maträtt – wienerschnitzel och njöt av att ha oss, sina nära och kära kring sig. Sen skulle vi ha farit hem till henne och käkat tårta på verandan och bara fortsatt njuta av kärlek och frid.

    Mina tårar trillar nedför kinderna nu och jag snyftar högt. Jag saknar också min mamma och det är när jag läser texter som dina som jag kan känna sorg och saknad så där riktigt ordentligt. Ibland känner jag mig så avstängd på känslor, antagligen av rädsla… för nåt… som jag inte vet vad det är för något…

    Tack fina Linus för att du är du och en sån jäkel att sätta ord på känslor, som går att låna och ta till sig.

    (Ursäkta svamlet, är inte så bra på att förmedla vad jag känner alla gånger)

  2. Alla saknar vi din mamma. Jag stannade till vid graven igår med en liten blomma. Talade om för henne, som jag brukar göra, att hon har fina barn och barnbarn.

  3. Så fint du skriver om din mamma. Som så många gånger förr fylls mina ögon av tårar när jag läser dina texter. Saknaden är något som hemsöker mig varje år också och det är extra tungt de där stora dagarna som under julen och födelsedagar och kommer troligtvis alltid att vara det. Saknad är inget man bara kan sudda ut, snarare något man lär sig leva med. Massa kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s