Går tonårshormoner och val ihop?

Jag minns valet 2002. Jag fick inte rösta. Jag fyllde 18 år först i slutet av november och diskades med två månader. Det sög, hårt. För jag ville så gärna få säga mitt.

Jag ville bara vara med och bestämma färdriktning. Jag kan inte säga att jag var i närheten av den livserfarenhet och all den kunskap jag besitter i dag, åtta år senare. Men jag hade hittat hem ideologiskt redan då, och ville visa det.

Jag undrar: hur många 18-åringar känner på samma sätt i år? Att det kliar i fingrarna efter att få välja valsedlar och gå bakom den där fula gröna skärmen och ta sitt beslut om det Sverige man vill vara med och skapa?

Hur många förstagångsväljare känner något överhuvudtaget?

Jag frågar, för jag vet inte. Jag tänker att om ungdomar nu för tiden är lika själviska och uppe i sin tonårsångest som jag var vid 18 så kan valdeltagandet bland förstagångsväljare bli lite hur som helst.

Jag litar inte på att tonårshormoner leder tillräckligt många till vallokalen.

Det är därför jag verkligen gillar de unga människor som är insatta i och intresserade av politik. Jag gillar ännu mer de som verkligen engagerar sig på olika sätt.

För det är ju ändå vi som är (relativt) unga som ska hålla landet uppe när våra päron har tackat för sig.

Det är därför jag brukar tänka på att medvetet försöka hitta unga kandidater när jag röstar. Det går inte alltid då de generellt är ganska få, vilket i grunden är ett demokratiskt problem.

Ännu svårare är det att hitta någon jag verkligen gillar.

Men i år lyckades jag. Jag var och förtidsröstade i dag och mina tre kandidater är 40, 26 och 25 år gamla. Alla tre har vettiga åsikter och har mitt förtroende att driva samma hjärtefrågor som jag har i riksdag, landsting och kommun.

Tyvärr tror jag att två av dem får svårt att komma in, men min och andras röster gör förhoppningsvis att de känner förtroende för att fortsätta sina politiska arbeten.

Annonser

14 thoughts on “Går tonårshormoner och val ihop?”

  1. Mina tonårshormoner lyckades inte ens ta mig att rösta i skolvalet 2002. Det enda jag minns från det valet var att hela Norrbotten verkade jättestolta över Peter Eriksson men att alla sedan började kasta dynga på honom för att bensinskatten höjdes.

    Hann växa till mig till 2006 då jag fick rösta på riktigt, men insåg först förra året var jag står politiskt. Tro tonårshormoner och val kan vara vådligt och att allt för många föräldrar berättar för sina barn vad de ska rösta på (eller vad de absolut inte får rösta på). Är en bortkastad valsedel som 18-19 åring ett ungdomligt misstag man kan kosta på sig och samhället?

    1. elin, svårt det där. därför jag tycker 18 är rätt gräns och inte yngre. samtidigt tycker jag att samhällskunskapen ska vara så bra och debattinbjudande att politik inte är så främmande.

  2. När det gäller ungdomarnas engagemang är det helt olika från person till person. Vissa är jätteengagerade och vissa pallar inte ens ta en titt på vilka partier som är med… Tog en diskussion me en klasskompis här om dagen om varför hon inte ska rösta (försökte övertala henne i en halv timme, men hon var väldigt envis). Har däremot en kompis som är socialdemokrat som har ställt upp i kommunvalet.

  3. Vad ska man säga
    till dem som vägra rösta
    för de inte gillar Mona
    och tycker miljöpartiet
    är konstigt och vänsterpartiet
    är trots allt är gammalt
    diktaturkommunistiskt?

  4. det där med att fylla år efter valet är ju ganska så hemskt, fyller 18 i år så hade varit roligt att rösta. om det inte vore så att jag fyller år veckan efter,

  5. Bah! Jag har velat rösta sen jag var 8 år gammal! ”Snälla pappa, jag vill inte gå med i EU” Pappa röstade dock på EU i alla fall. Vilket svek…

    År 2002 var jag 17 år och fick inte rösta… Det året var pappa soffpotatis och jag stod och skrek att då borde JAG få hans röst om han nu inte ens brydde sig.

    Vissa är gjorda för att rösta, andra borde fan aldrig få rösta (go demokratin go) ^^

    1. ann-charlotte måned, haha! ja vissa är så clueless att de inte fattar hur viktig politiken är för ens egna och andras möjligheter.

  6. jag hade tänkt rösta på en ung kandidat från vänstern i kommunlavalet i år för att jag tycker att det är vkitgt med unga personer i politiken, men jag ändrade mig snabbt när jag läste hans presentation på valkompassen. se. Det var lite för mycket ord som ”skit” och ”Jävlar” för min smak. Det känns ju inte så moget överhuvudtaget. Inte precis någon som det går att ha förtroende för.

    1. svalin, det viktiga är ju att man känner för personen i fråga. det är viktigare än ålder självklart. jag hade tänkt rösta på f! i kommunvalet men hittade ingen kandidat jag kände för överhuvudtaget, däremot fann jag det i ett annat parti och röstade därmed på dem. dock fann jag en riktigt duktig kandidat från f! som jag röstade på i landstingsvalet. det viktiga för mig är att jag känner förtroende för att personen i fråga kommer att driva politiska frågor som ligger mig nära. och jag fann dem i all tre val, till slut. som ett plus var åtminstone två av dem relativt unga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s