Jag fick sorgerna tidigt för att lära mig snabbare.

Sångerskan Katy Perry fick i en intervju frågan vad hennes kyska och gospelälskande 15-åriga jag skulle säga till dagens Katy Perry:

”I think the 15-year-old me would be excited and flabbergasted, and also say ‘Put on some clothes.'”

Det fick mig att tänka på vad Oprah Winfrey brukade fråga sina gäster när jag var i mina tonår: ”Vad skulle du ha velat veta när du var 25 år som du vet nu?”

Frågan riktades i första hand inte till en 17-årig bög från Sverige, utan till Oprahs huvudmålgrupp: medelålders kvinnor som hade ägnat hela sina liv åt alla andra än sig själva.

De grät över spillda år, sina övergivna kroppar, sina rädslor för det tomma hemmet efter att sista ungen hade flyttat ut och det inte fanns någon kvar att ta hand om.

De ville tillbaka till sitt 25-åriga jag och ge henne en ryggrad.

Jag grät med dem. Och jag undrade. Hur det skulle vara att vara 25 år. Hur det skulle kännas att ha tagit sig igenom gymnasiets våndor, hitta vad man ville göra i livet och göra det.

Jag är 25 år nu. Mycket har hänt. Några av mitt livs bästa ögonblick. Några av mina allra värsta. Det är mer saker att bära i hjärtat. En helt annan syn på allt det som ska göra livet drägligt.

Mognad.

Jag är glad att jag är 25 år. Jag skulle inte vilja vara 17 igen. Det var så jävla ansträngande. Så mycket tankar om killar, kroppen, kärlek, knulla, supa, vänner, passa in, komma ut. Så jävla tröttsamt var det.

Det räcker med det en gång i livet.

När jag var 17 år såg jag 25 som åldern då man definitivt hade klivit över vuxengränsen. Då skulle det allvarliga börja på riktigt. Karriärklättrande, sambolivsskapande, lägenhetsköpande.

Vuxenskapande.

Well, jag hade egentligen ingen jävla aning om vem jag var då.

För nu är jag 25 år. Visserligen hyfsat vuxen. Egen lägenhet. CSN-skulder. Räkningar. Misslyckade kärleksrelationer. Lyckade vänskapsrelationer. Gamla klasskamrater som har blivit morsor och farsor.

Men jag tror inte jag har haft det roligare i mitt liv. Tror inte jag skrattar så självklart som jag gör nu. För jag umgås med de bästa människorna. Som jag kan dansa med, supa med, skratta med, göra jävligt dumma saker med.

Jag fattar vem jag är, mina begränsningar, mina begåvningar. Det är lättare att handskas med livet om man vet allt det. Jag är glad att jag vet det redan vid 25 års ålder.

Jag fick sorgerna tidigt i livet, för att lära mig det snabbare.

När jag når Oprahs huvudmålgrupps ålder och tänker tillbaka på mitt 25-åriga jag. Då tror jag att jag skulle säga åt mig själv att allt ordnar sig. Det löser sig alltid. Livet är skit ibland, men det blir bättre igen.

Oroa dig inte, saker och ting kommer att bli bra.

För jag nojar lätt. Över det ena, eller det andra. Inte hela tiden, och inte över allt. Men för ofta, för mycket i onödan. Så det ska jag jobba med. Att lita på armarna som tar emot om jag faller.

Ja, det skulle mitt medelålders jag säga, och: vad fan hade du på dig?

Annonser

4 thoughts on “Jag fick sorgerna tidigt för att lära mig snabbare.”

  1. Tänk om man vara 17 för evigt
    och kunde vara lika passionerat
    naiv, enkel, liten och nyfiken
    söndergråten på kvällen
    kär, förälskad och smart
    orädd för att råka illa ut
    ovetande om alla svar
    och raggningsrepliker
    tyken och ömhetssugen
    Hur ser folk på karriär förresten?

    1. pia, 17 för evigt, då skulle jag vilja dö. fort. på ett typiskt tonårsdramatiskt sätt såklart.

  2. Hehe.. jag har precis fyllt 40 och känner mig ung för första gången på… tja, väldigt länge.

    Jag minns min åldersångest i sena tonåren. När jag var 18 tyckte jag på fullt allvar att allt var för sent, att jag var för gammal. Jag ville dö. Om jag kunde gå tillbaks till den där till åren unga människan, skulle jag inte säga något. Bara krama om henom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s