Även bögar och flator gifter sig heterosexuellt.

Nu för tiden är det mer blandat, vilket är bra, men förut var det en självklarhet att när en kvinna och en man gifte sig tog kvinnan mannens efternamn.

En kvinna, oftast redan med sin pappas efternamn, ger nu upp det för en annan mans, sin makes, efternamn. Han är alltid i centrum, i mitten, och hon är bihanget.

En patriarkal tradition som har levt väl genom åren.

Jag kritiserar ingen kvinna som väljer att ta sin makes efternamn. Men det viktiga ordet är just väljer. Att man reflekterar kring varför man tar just det namnet istället för att maken byter eller att båda byter till något helt nytt.

Det är trist om förlegade föreställningar om kön är det som får bestämma över en kvinnas namn i världen. Speciellt om lever i ett samhälle dör hon har fördelen att faktiskt välja själv.

Diskussionen når en annan intressant nivå om man tänker på att samkönade par numera får gifta sig här i Sverige, och även på sina håll ute i världen. När det är två personer av samma kön slås den patriarkala traditionen ut då automatiskt?

Om det inte finns en man och en kvinna, vad spelar då traditionen för roll?

Många samkönade par behåller sina respektive efternamn, medan andra byter till den enas efternamn. Till exempel har Portia di Rossi nu bestämt sig för att byta till sin fru Ellen Degeneres efternamn.

Tracy Clark-Flory resonerar att kanske är det inte särskilt konstigt att även samkönade par för vidare den heterosexuella traditionen att ta den ena partners namn då äktenskapet i grunden ändå har varit en strikt heterosexuell institution.

Hon menar att tillgång till den är också en tillgång till gamla heterosexuella traditioner:

”Marriage equality is fundamentally about equal access — and that includes access to even the most retro of relationship dynamics, for those who so choose. Ah, yes, choice.”

Jag tror hon har rätt. För hbt-världen är tyvärr lika påverkad av patriarkala föreställningar om kön som resten av samhället.

Det reflekteras i allt från bögars överordning över flator till den eviga längtan efter att vara som alla andra, det vill säga leva upp till heteronormen.

Även samkönade par kan gifta sig heterosexuellt.

Vi lever förvisso med dessa patriarkala ramar, men i slutändan har vi alltid valet att se igenom det och därmed välja vår egen väg.

Vi gör det.

Annonser

16 thoughts on “Även bögar och flator gifter sig heterosexuellt.”

  1. Några vänner till mig valde ett nytt gemensamt efternamn eftersom äktenskapet även symboliserar att man skapar sin egen familj. Rätt fint och kreativt, trots att en massa bekanta hade negativa åsikter om det nya namnet och tyckte hela grejjen var udda.
    Vilket för mig över på det konstiga med att nästan alla som gifter sig nu gör det på ett extremt traditionellt sätt – vitt/svart på brudpar, höger/vänster indelning på hela ceremonin och i en KYRKA oavsett om de är hetero eller homo.
    Hur konstig är inte hela den symboliska ritualen? Varför tänker man inte igenom hur man vill ha det ”from scratch” istället? Fantasilöst.

    1. katarina, förstår tanken med nytt namn. eller varför inte båda ta varandras? ja när det kommer till bröllop verkar folk tappa bort kreativiteten och luta sig mot trygga traditioner som om för att inte förstöra ”det heliga”.

      1. Har två kompisar som ville göra det när de gifte sig (ta bådas namn alltså) men fick svaret att de inte fick. Hon fick lägga till hans namn eller så fick han lägga till hennes namn, någon av dem kunde byta helt och hållet eller så fick de hitta på ett nytt namn.

  2. Jag har mammas efternamn, min mamma har sin mammas efternamn. Jag hoppas att min sambo går med på att eventuella framtida barn får mitt efternamn för jag är ganska så förtjust i det 🙂

    1. Jag vill bara tillägga också att förut hade man inte så mycket annat val än att ta mannens namn när man gifte sig, det var liksom lag på det fram till mitten av 60-talet. Att det sen hängt kvar är kanske inte så konstigt för det är ju inte så många generationer gifta sedan dess. Min mamma bytte dock tillbaka och hennes man bytte till hennes namn med.

  3. Min lillebror gifter sig i slutet av månaden och han ska ta sin blivande frus efternamn. Något mer ovanligt:).

  4. Både min systers man och min man har tagit vårat efternamn till sitt.
    Kan bero på att dom hette Johansson och Karlsson innan och nu får titulera sig med ett halvadligt efternamn som ingen annan familj i Sverige har. Eller för att dom helt enkelt inte är så himskans heteronormativa någon av dom.

  5. Vi tog ett helt nytt namn, eller okej, det kanske var mest jag som satt där och fantiserade ihop namn med månar, stjärnor och solar i sig. Jag fick inte heta trollskog för myndigheterna – Dumma myndigheter! Iofs ville inte sambon heller heta trollskog… hm..

  6. Det börjar bli mer vanligt att män tar sina fruars efternamn. Man ser det mer och mer i bröllopsanonser och min pappa tog även sin frus efternamn när de gifte sej.
    Jag kommer förmodligen ta min tjejs efternamn, mest för att jag hatar mitt eget men också för att – precis som någon skrev här bland kommentarerna att det känns mer som en familj om man har samma efternamn och min tjej är dessutom alldeles för stolt över sitt eget för att byta till nåt annat :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s