Tonårshjärtan går sönder även i större kroppar.

För någon månad skrev jag om den nya amerikanska ungdomsserien Huge, som handlar om ett gäng ungdomar på ett fat camp.

Jag skrev då, efter att ha sett första avsnittet, att jag var imponerad av serien. Att den trots att den utspelar sig på ett fat camp inte var besatt vid karaktärernas kroppsliga storlekar.

Att den istället verkade handla mer om det eviga temat om hur det är att vara ung och försöka hitta sig själv. Med skillnaden att huvudpersonerna inte är spinkiga Hollywood-stereotyper.

Efter att nu ha sett sex avsnitt visar det sig stämma att vikten, kroppen och fettet inte alls är det som står i centrum. Det är en bedrift att lyckas med det när allt utspelar sig på ett fat camp.

Det här är en typisk tonårssåpa, men med charmigare karaktärer som inte ser ut som spinkiga modeller. Det är hjärta och smärta. Det är svikna löften och första kyssen. Det är rebelliska utspel och osäkerhet.

Det är all jävla skit och underbarhet som hör ungdomen till.

Jag gillar ungdomskaraktärerna, de är mångbottnade och berörande, men den jag gillar mest hittills är lägrets föreståndare spelad av Gina Torres. Jag har varit svag för Torres ända sedan hon spelade Sydney Bristows nemesis Anna Espinosa i Alias.

Gina Torres spelar här en föreståndare, en gång i tiden själv ett fat kid på lägret, som bara vill ungdomarna väl, men vars tankar fortfarande är kvar i det osäkra feta barnets kropp.

Hennes försök att acceptera sig själv och börja leva det liv hon vill på vuxna dagar är berörande, och visar att självacceptans varken kommer med en speciell kroppsstorlek eller ålder.

Ja, det finns mycket jag gillar med Huge. Och bäst av allt, om serien inte gör en så stor grej av storleken på karaktärernas kroppar, så lär tittarna till slut inte heller göra det.

Tittarna lär bara se samma gamla tonårshjärtan gå sönder, men för en gångs skull i lite större kroppar. För kroppsmångfaldens skull är det ovärderligt.

Ja, att vi förstår att tonårshjärtan går sönder även i större kroppar.

Annonser

4 thoughts on “Tonårshjärtan går sönder även i större kroppar.”

    1. julia, lovely! håller med om att manusförfattarna kastar in lite väl mycket ämnen. som om de tror att det bara blir en säsong…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s