Att vara lagom mycket bög.

Personer eller grupper utanför normen accepteras lättare om de är lagom, inte sticker ut för mycket och inte tar för mycket plats.

Julia Skott diskuterar detta och tar exemplen ”acceptabla” invandrare och tjockisar:

”En acceptabel invandrare är någon som till exempel gärna är någorlunda ljushyllt, pratar utan brytning, har (eller tar) ett namn svenskar kan uttala, är välutbildad, och så vidare. En acceptabel tjockis är helst timglasformad eller på annat sätt ”proportionerligt”, klär sig lagom klädsamt och kamouflerande, är någorlunda snygg i ansiktet, tränar mycket och äter nyttigt, och har förslagsvis blivit tjock på grund av sjukdom eller medicinering.”

Precis samma sak gäller även hbt-personer. Bögar får inte vara för fjolliga, flator inte för butchiga. Hbt-personer ska inte kräva för mycket lika rättigheter, de ska inte hångla i offentligheten, de ska inte trycka sin kärlek i folks ansikten.

Helst ska ingen hbt-person göra något som visar att den faktiskt är en hbt-person. Istället ska den försöka anpassa sig så mycket till normens värderingar, åsikter och livsstil.

Försvinna in i tapeten.

Samma ”lagom”-tänk genomsyrar den årliga diskussionen om Stockholm Pride. Folk, hetero som homo som bi som trans som queer, har alla åsikter kring hur festivalen borde vara.

Rädda heteros tycker att det är för mycket naket, för mycket spex, för mycket party, för mycket schlager, för mycket regnbågsflaggor. För mycket in your face, för bögigt och lesbiskt liksom.

En del queeraktivister tycker att det är för lite politik, för lite ilska, för lite uppvisad solidaritet med hbt-systrar och bröder världen över, för lite normkritik, för lite aktivism. Att den har blivit för mycket mellanmjölk, för mycket folkfest, för mycket heterofierad.

Alla har sina åsikter, så även jag.

Även om viss kritik är berättigad så måste vi minnas varför Stockholm Pride är så pass viktig. Bara det att den får medierna att uppmärksamma frågor som de resten av året är måttligt intresserade av är ju värt något.

Bara det att den får så många hbt-personer från hela landet att träffas och för en gångs skull inte vara bögen i byn, flatan på orten eller transan i småstaden. För en gångs skull inte vara i minoritet.

Poängen med Pride är att manifestera hbt-rörelsens identitet och stolthet. Det handlar om rätten till sin sexualitet, vilken den än må vara, och om människors lika värde.

Det är politik och party.

Den normkritik och det engagemang som Pride väcker handlar om rätten att få leva det liv man själv vill. Och hbt-kampen handlar om allas lika rättigheter och möjligheter att bli de som de vill vara.

Den kampen är inte vunnen så länge det existerar hatbrott och diskriminering. Den kampen är inte vunnen så länge det existerar människor som lever sina liv i rädsla för att förlora familjen, jobbet, livet om de kommer ut.

Vi får inte för ett ögonblick luras att tro att tolerans är normen i vårt samhälle.

Vad man än tycker om Pridefestivalens utformning så ska vi vara glada att vi lever i ett land där den finns som en mötesplats för party, diskussion och politisk handling.

Annonser
Posted in hbt

11 thoughts on “Att vara lagom mycket bög.”

  1. Jag är tacksam för Pride, åt alla mina hbtvänners vägnar och för att vi alla kan visa att alla människor förtjänar behandlas lika. Något som borde vara självklart och som jag tror blir det pga.´rörelser som just Pride. Go, Pride!

  2. Jag håller med dig och Julia om de acceptabla normbrytarna.
    Men jag ogillar verkligen när man drar resonemanget ännu längre, i stil med ”Homosexuella accepteras bara så länge de vill skaffa familj och leva som Svenssons – hemskt!” Där någonstans känns det som om man säger att inga bögar och flator vill ha (eller borde vilja ha) familj EGENTLIGEN. Men att alla hetero vill det. Kampen för frihet från normen borde ju vara något som ALLA ska föra, inte något som är aktuellt bara för homosexuella, utan även för till exempel alla heterotjejer utan ”naturlig” barnlängtan.
    Jag antar att min poäng är att jag inte vill exkluderas ur kampen bara för att jag inte ligger med tjejer. Att homo-rättigheter och norm-frihet är två frågor där var och en ingår i den andra, men att de inte nödvändigtvis är en och samma.

    1. tioli, bra påpekande. min poäng är inte att säga att de hbt-personer som vill leva ett typiskt svensson-liv inte får göra det. men eftersom det är normen i samhället så gör det att vissa hbt-personer känner en press att leva det livet för att fler accepterar det. det säger inte att det finns många, mig själv inräknad, som faktiskt bara vill ha ett svensson-liv.

      kampen mot normer är en bred en, det enda är att normens konsekvenser ser olika ut för olika grupper och personer. att analysera de skillnaderna kan hjälpa till att förstå normens praktiker och hur man bäst kämpar mot dem.

      1. Jo, jag håller med, och ville egentligen inte ryta till mot dig utan mest i allmänhet. Visst kan jag känna igen det där att man kompenserar sin ovanlighet med en dos vanlighet för andras skull. Hoppas såklart på en framtid där man inte ens reflekterar över om man är svensson eller o-svensson.

      2. tioli, det är lugnt, förstår frustrationen. grejen är ju att om man känner sig själv tillräckligt bra så är det ibland bara smart att manövrera den här heteronormativa världen på dess villkor ibland bara för att nå sina egna mål.

  3. Personligen tycker jag pride är lite av ett stort fiasko. Det är en vecka om året, det är då alla bögar från småstäder runt om i svergie tare ledig. Köper en tågbiljett och åker upp för att vara den personen dom egentligen är. En veckas konstant supande och knullande. Jag menar på att varför ska man ha en särskiljd vecka för det här?
    Värför vågar dom inte vara den personen dom inte vara sig själva hela tiden, under alla veckor på hela året?.
    Därför bojkottar jag pride.

    1. max, problemet är ju att på många håll i sverige vågar inte alla leva öppet. men under pride får de utrymme att andas vilket kanske stärker dem att leva mer öppet även hemma. men pride är inte för alla. även om jag lättare ser festivalens poäng numera har jag aldrig besökt festivalen och lär inte göra det i år heller.

  4. Pride är i grunden en bra tillställning. Iår tyckte jag att de hade väldigt relevanta seminarier, en stor bredd har det varit också. Problemet är bara att frågorna bara bavakas under en vcka om året och sedanb glöms bort. i en vecka om året försöker politiker vara toleranta och moderna, men sen går de tillbaka för att jobba för heteronormen och frågorna glöms bort för att det handlar om en minoritet. Medias bevakning tycker jag tidigare år har varit välidigt dålig. Man har bara fokuserat på paraden och ytlig underhållning istället för politik. Nu på senare år tycker jag att det blivit mycket bättre särskilt från DN och SVT.

    1. svalin, det är ett evigt problem att minoriteter behöver sina ”veckor” för att deras frågor ens ska uppmärksammas under året. det är skit, men verkligheten. håller med om att pridebevakningen har blivit bättre de senaste åren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s