Hennes död får mening i hur jag går vidare.

Jag får ibland frågan om hur det är att växa upp utan sin mamma. Jag svarar alltid med samma fråga: hur är det att växa upp med sin mamma?

Jag vet inget annat än att vara moderlös.

Det är ingen djup, genomträngande sorg som det en gång var. Det är en fixerad svart punkt i mitt hjärta som alltid kommer finnas där, men som jag knappt känner av längre.

Det är en djup sorg i sig, att inte sörja någon längre. Men den har för det mesta inget med min vardag att göra. Min vardag är moderlös, det är ett faktum. Det är min vardag.

Jag vet inte vem jag skulle vara om min mamma levde. Jag vet bara att jag skulle ha varit en annan. Kanske någon sämre, kanske någon bättre. Kanske ingen alls.

Jag vet bara vem jag är idag, och det duger till morgondagens jag vaknar.

Men jag tänker ändå ibland på vem jag skulle ha varit om min mamma inte hade ätits upp av cancer. Hade jag till exempel vågat säga: ”Jag är homo, mamma”?

Det är nog den största tanken. Om jag hade vågat berätta om min sexualitet för mamma, och om hon hade älskat mig ändå. Jag tror det, men jag vet inte.

För hon har i mitt bankande barnhjärta blivit upphöjd till skyarna, och hon förtjänar sin plats där. Men, jag vill ändå ha hennes godkännande, en omfamning som säger:

”Jag älskar dig precis för vem du är.”

När de orden aldrig kommer eller kommer att komma, och man vet om det, då vill man gärna hitta det där godkännandet någon annanstans. Jag har letat i flaskbottnar, i spyor och innanför killars kallingar.

Jag har inte funnit något än.

Det var därför jag till slut började att söka innanför pannbenet, innanför revbenen. På mig själv, för en gångs skull. Svaren finns alltid därinne bland köttet, fettslamsorna och känslorna.

Jag insåg att inga svar fanns att finna i vad som skulle ha kunnat varit. Ingen tröst fanns att finna i tvivlandet på min mammas oändliga kärlek till mig.

För hennes död ges bara mening genom hur jag går vidare från den.

Så jag var tvungen att möta min största rädsla. Mig själv. Och det är en mödosam resa. Men den har gjort att jag inte längre försöker att döda mig själv för att börja leva igen.

Och mamma, jag träffar henne regelbundet, bakom revbenen.

Annonser

11 thoughts on “Hennes död får mening i hur jag går vidare.”

  1. ”Det var därför jag till slut började att söka innanför pannbenet, innanför revbenen. På mig själv, för en gångs skull. Svaren finns alltid därinne bland köttet, fettslamsorna och känslorna.”

    ”Och mamma, jag träffar henne regelbundet, bakom revbenen.”

    Och du gjorde det igen! Fantastiskt skrivet!

  2. Jag gråter, det är så fint skrivet. Det är jobbigt att förlora en förälder. Att leva utan en förälder. Jag förlorade pappa för 5 år sen snart. Visst.. jag skulle fylla 22, men det kändes som att jag bara var 5 år.. Kände mig så vilsen, rädd och ensam utan honom. Det gör jag än idag.

    Har fortfarande svårt att förstå hur jag ska orka mig igenom livet utan honom. Men jag antar att jag gör det tack vare mina flickor.

    Älskar din blogg Linus. Den är underbar..
    Kram Tessie

    1. tessie, tråkigt att höra om din pappa. det är tungt att tvingas bära så stor sorg så tidigt. men vi överlever, vi går vidare. så gott vi kan. tack för de fina orden!

  3. Jag tror absolut att din mamma skulle ha axepterat dig som du är och älskat dig för precis den du är.

    Ha inga skuldkänslor om du inte känner en stor sorg för henne längre, det är vårt sätt att reagera som människor och gå vidare i våra liv. Du ska vara glad att du har lyckats bearbeta trauman på ett bra sätt.

    1. kristiporr, tack! har inte varit med om den sorg du skriver om, men förstår att den är märklig. fin text!

  4. Din mamma skulle älska dig som du är tveklöst. Hon skulle älska dig idag lika mycket. som hon gjorde när hon levde. Förresten får du frågan om hur det var att växa upp med sin pappa?

    1. pappa, tack. nä, ingen frågar. folk bryr sig ibland mer om de döda än de som fortfarande lever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s