En bög slår sig in i reggaens homofoba värld.

När jag tänker på en viss musikgenre dyker olika saker upp i mitt huvud. Country är cowboyhattar och banjos, techno är neonljus och svettiga dansande människor, rock är elgitarrer och hesa röster.

Men med reggae är det lite värre, i alla fall för min del. Jag sammankopplar genren med homofoba och misogyna artister, låtar och teman. Det kanske är en för snäv bild, men det är den jag har.

Min bild är skapad av artister som Buju Banton som sjunger och uppmanar människor att skjuta och bränna upp bögar i låtar som Boom Bye Bye.

Artister som Buju Banton spelar regelbundet i Sverige, för alldeles för många arrangör vill inte visa sitt äckel för och vägra boka artister som uppmanar till att bränna upp bögar.

Frågan jag alltid har ställt mig är: skulle en vit makt-musiker ha tillåtits spela på samma prestigefyllda lokaler som Buju Banton utan protester?

För riktiga reggaefans antar jag att man tycker det är synd att idioter som Buju Banton får representera en hel musikgenre hos sådana som mig. Jag förstår verkligen det.

Men jag kan nu glädja dem med en nyhet som har fått min syn på reggae att nyanseras lite. Reggaeartisten Nhojj har nämligen gått in som etta på skivsajten CDBabys reggaelista med låten Gay Warrior Song.

Att en låt som handlar om att acceptera homosexualitet går in som etta på vilken lista som helst är upplyftande. Men än mer när den utmanar en musikgenre präglad av värsta sortens homofobi.

Nhojj, med rötterna i Guyana, är själv öppet homosexuell och är en av väldigt få sådana artister i sin genre. Bara det kräver mod när ens artistkollegor sjunger om att vilja skjuta och bränna upp en.

Nhojj säger själv om låten:

”We are all warriors regardless of our race, religion, nationality, sex, or sexuality, we’re all fighting to be who we are, who we’re meant to be. That’s what this song is really about – the courage to embrace ourselves and love each other for who we are, despite the pressures the world places on us.”

Word.

Annonser

4 thoughts on “En bög slår sig in i reggaens homofoba värld.”

  1. Fast just Buju är ett väldigt dåligt exempel, han har inte spelat i Sverige på nästan fyra år. Jag säger detta bara för att du ska bli mer trovärdig, och för att jag tycker att denna sak tas upp. HBT-communityn skjuter sig själva i foten när det kommer till denna fråga genom att enkelt inte vara tillräckligt pålästa så jag försöker bara göra dig en tjänst. Hoppas du tar det på rätt sätt.

    Exemplifiera hellre med Sizzla ( som spelade i Stockholm så sent som i höstas, Beenie Man ( som spelat i Stockholm tre somrar i rad) samt med Ward 21 som var på Sverigeturné i våras.

    1. eveliina, jag medger att min koll på reggaescenen är dålig, men jag försöker att vara så påläst jag kan. men tack för din hjälp, den uppskattas! dessvärre tror jag att du har fel i det här fallet. buju banton spelade så sent som för ett år sedan i malmö, om nu inte den ställdes in av någon anledning, men det verkar inte så. så med andra ord kryllar det av homofoba reggaeartister som de senaste åren har spelat i sverige. tyvärr.

      1. Igår arrangerades en paneldebatt om just den här frågan på Fredsgatan 12. Var du där? Vore kul att höra vad som sas.

      2. eveliina, nej, hade ingen aning om det. hoppas någon skriver om det. vore intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s