Fotbollsplanen, en frizon för manlig ömhet.

Det finns något oerhört rörande med herrfotboll. Jag har upptäckt det på riktigt efter att ha tvingat mig igenom några VM-matcher de senaste dagarna.

Det är när det görs mål. Vilket närhet, så många kramar och pussar, sådan ömhet spelarna emellan. Som utanför fotbollsplanen skulle vara omöjlig. Där bögtolkningen skulle komma direkt.

Så jag undrar, vad är det som gör just fotbollsplanen, eller sportarenan överhuvudtaget, en sådan frizon för manlig ömhet?

Vad är det som gör att tränaren kan skrika ”sluta spela som kärringar” och ”sluta spela som fjollor”, men sedan ligga i en ormgrop med alla sina spelare? Vad är logiken i det?

Jag har inga egna erfarenheter av sport på lagnivå. Jag spelade sammanlagt en timme fotboll som 5-åring, började grina av pressen att passa en boll, och vägrade sedan sporten för evigt.

Till min pappas stora sorg.

Men jag har märkt och iakttagit genom alla skolår och efter det att det är något väldigt speciellt med sport och manlighet. Det finns en stark koppling mellan idrottsutövande och skapandet av den manliga identiteten.

Idrottsvärlden handlar om prestation, om att leverera resultat, om att bli och vara bäst. Det är väldigt manligt kodade beteenden.

Pojkar uppmanas från tidig ålder att bli bäst, medan flickor mer uppmanas till att ta hand om varandra, pojkarna och framför allt sina utseenden.

Är det vad som gör ömheten möjlig på sportarenan? Att det är en så manligt heteronormativt kodad sfär att bögtolkningen aldrig är nära?

Jag tror det.

Män håller annars distansen, befäster sin heterosexualitet samtidigt som sin manlighet just genom att hålla en tydlig gräns gentemot andra män.

På fotbollsplanen raderas de gränserna och två män kan pussa varandra på munnen utan att riskera bögtolkningen.

Jag vet inte om jag ska bli glad för att det åtminstone finns en frizon för fysisk närhet mellan heterosexuella män, eller om jag bara ska känna mig sorgsen över att den är så omöjlig överallt annars.

Annonser

9 thoughts on “Fotbollsplanen, en frizon för manlig ömhet.”

  1. …det är väl enda stället som ”machokillar” som Messi, Rooney, Villa, Boateng mfl får krama varandra. För övrigt tycker jag att vissa av kommentatorerna var väldigt kolonialistiska i sina uttalanden, vaddå sambafotboll?!?! Jösses.

  2. Är egentligen lagsporterna
    som ju sägs fostra
    (in i mallen som passar alla)
    till för de de annorlunda,
    tänkande människorna
    eller mest för killarna
    och tjejerna som vill vara
    som alla andra?

    1. pia, alla vill vara bäst i rätt sammanhang, på den grej alla tror sig vilja vara bäst på.

  3. Se här, ett citat från min ”conclusion” i vårens media&gender-uppsats:
    ”So, is the real issue that contemporary mainstream media simplifies the “man’s world” to suit a presupposed limited cultural capacity of men as a group? The objectification of men and women in contemporary culture seems to me rather to be a man’s issue, as it must be up to men to break free from the traditional, narrow confines of stereotypical gendered media messages directed at them – especially since other contemporary audiences seem to have moved on to more open media landscapes.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s