När hbt-kampen färgas brun.

Det finns knappt något svårare än att som 18-åring läsa queerteoretikern Judith Butlers texter och försöka förstå vad fan hon menar. Det är som att försöka hjula som nyfödd. Typ.

Ändå gjorde jag det. Men trots det har få betytt lika mycket för mina egna feministiska tankar som Judith Butler. För hon har trots sitt snåriga akademiska språk en förmåga att sätta igång helt nya tankeprocesser i mitt huvud.

Judith Butler tolkar våra könsroller som upprepade iscensatta handlingar utan en äkta kärna. Manligheten och kvinnligheten är inte ”original”, utan är i sig själva kopior av kopior, som opererar i relation till ideal som ingen egentligen förkroppsligar.

Könstillhörighet och sexualitet konstrueras alltså genom uttalandet och upprepandet av vissa performativa ord och handlingar. Istället för att se dessa handlingar som ett resultat av vår könsidentitet bör vår könsidentitet ses som ett resultat av våra handlingar.

Allt det här försökte jag att förstå som 18-åring. Det gick inget vidare. Men efter att ha läst om hennes texter på senare dagar är det mycket av hennes grundläggande tankar som har fastnat och sedan omvandlats i mitt huvud.

Judith Butler är inte bara teoretiker, utan även aktivist och kämpar för hbt-rättigheter, men tycker samtidigt att det är farligt om hbt-rörelsen bara sväljer det heteronormativa samhällets värderingar.

Enligt henne finns det en risk i om man gör politik av att modifiera kärnfamiljen så att hbt-personer passar in och på så vis stänger ut andra som inte passar in i bilden. Hon tycker att man istället ska synliggöra andra typer av släktband än de traditionella.

Judith Butler är bra på att problematisera och att se de farliga strömningarna inom hbt-rörelsen. En rörelse som ofta är blind inför sina egna hierarkier, normer och strukturer.

I lördags vägrade hon att ta emot Berlin Prides utmärkelse Zivilcourage Preis då hon menade att de hade samarbetat med organisationer som skyller homofobin i landet på flyktingar.

I sitt tal sade hon att organisationen hade gjort rasistiska uttalanden som man inte tagit tillbaka och att hon var rädd för att hbt-organisationer i sin kamp riskerar att låta sig kapas av främlingsfientliga krafter.

Som Johan Hilton uttrycker det:

”Över hela Europa använder högerpopulistiska partier just nu hbt-personer som slagträ i utfallen mot en muslimsk befolkning som påstås vilja stena bögar och inskränka hbt-världens rättigheter.”

Tyvärr stämmer det. I Sverige är det Sverigedemokraterna som försöker att ursäkta sin rasism med att de står på bögarnas och flatornas sida. En logik som några tyvärr verkar att gå på.

Judith Butler gjorde rätt i att vägra ta emot priset och ännu en gång peka på skiten som finns inom hbt-rörelsen. Skit som gör rörelsens kamp så mycket svårare och så mycket brunare.

Annonser

14 thoughts on “När hbt-kampen färgas brun.”

  1. Det var intressant att läsa. Jag såg en kort notis här (=i Berlin), tror det var i Zitty, om att hon vägrat ta emot priset, men utan den här förklaringen varför. Där skrev man lite mer ”hon tyckte vi var för kommersiella, hon har nog inte förstått allt bra vi gör”. Men som sagt, det var bara en notis, inte någon artikel eller längre text. Men med den här förklaringen förstår jag mycket bättre att hon nekat utmärkelsen.

    1. lotta, intressant. men det är ju tydligt att organisationen själva vill vinkla om det till något annat.

      1. Nu när jag lyssnat på hennes tal och deras respons känner jag igen vad de skrev i magasinet, för mycket party, för lite politik, men det var ju inte det hon vände sig mot, utan att de inte tog tydligare avstånd från främlingsfientligheten. Party må väl vara ok så länge man är tydlig i sin politik. Hennes tyska var ju väldigt bra, undrar om hon haft hjälp att skriva texten (undrar språknörden).

      2. lotta, nä kritiken handlar inte om för mycket party. vet inte varför hon kan så bra tyska. har dock för mig att hon har varit verksam vid något tyskt universitet, men kan ha fel…

    1. bella, gör det! men var förberedd på att hennes texter inte är de lättaste att ta sig igenom. men om man gör det har man definitivt fått många nya tankar.

    1. smygbloggaren, inte förvånande. de försöker bara vara taktiska. och de har hittat gratis reklamplats på aftonbladets debattsidor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s