Smalhetshysteri förkläs med hälsospråk.

I höst ska TV4 sända en svensk version av bantningsprogrammet Biggest Loser. Det lär bli mitt mesta hatprogram helt enkelt eftersom dess amerikanska motsvarighet redan är det.

Jag har skrivit om det förr, hur jävla livsfarligt programmet är. Jag är helt för att inspirera människor till att äta bättre och röra på sig mer.

Men det är inte vad Biggest Loser gör.

Det syftar till att porträttera feta människor som misslyckade och lata människor som skulle kunna gå ner i vikt om de bara ansträngde sig lite.

Programmet skapar en kultur som gör att deltagarna nästan dödar sig själva i jakten på smalheten. För vi ska inte luras att tro att programmet handlar det minsta om hälsa.

Det handlar om att göra om feta ”olyckliga” människor till smala ”lyckliga”.

Det är ett program som tvingar deltagarna att gå igenom extrema viktminskningsregimer utan rätt medicinsk expertis och med det enda syftet att göra bra tv och inte bra människor.

Extrema träningspass, konstiga svältmatvanor och medveten uttorkning kallas ”hälsosamt” så länge det gör en smal.

Många före detta deltagare har vittnat om tv-teamets extrema metoder. Första säsongens vinnare försökte att fortsätta gå ner i vikt genom att banta och torka ut sig själv precis som under showens gång.

Det slutade med att han urinerade blod.

Kai Hibbard
, finalist i säsong 3, berättar nu om hur hon utvecklade en ätstörning efter att ha varit med i showen.

”So I got to a point where I was only eating about 1,000 calories a day and I was working out between 5 and 8 hours a day… And my hair started to fall out. I was covered in bruises. I had dark circles under my eyes. Not to get too completely graphic, but my period stopped altogether and I was only sleeping 3 hours a night. I tried to tell the T.V. show about it and I was told, ‘save it for the camera.'”

Hon berättar om hur man på showen sket i vad dietisterna sa, att läkarna inte hade läkarcertifikat och att det enda showens producenter gjorde var att ständigt ligga på och tjata om att hon måste träna mer, äta mindre, träna mer.

Hon började att bli rädd för mat. Hon köpte mat och laxermedel och åt det tillsammans. Hon började att hata sin kropp mer och mer för varje kilo den tappade. Hon som aldrig hade hatat sin kropp innan, även när den var större.

Hon var ju med i programmet för att bli mer hälsosam och få bättre mat- och träningsvanor. Hon fick inget av det. Och det är ju inte särskilt konstigt när programmet inte handlar om hälsa. Det vill bara få tittarna att tro det.

Som Kai Hibbard säger:

”When I have people come to me crying, telling me how hard they work and how they log their food and how they’ve done everything they could and they ask ‘Why can’t I lose 12 pounds in a week like you?’ I feel a responsibility to get out there and go… I didn’t lose 12 pounds in a week. It didn’t happen. It wasn’t a week. And even when it looks like I lost 12 pounds in a week . . . I was so severely dehydrated that I was completely unhealthy.”

Jag vet inte hur den svenska versionen av Biggest Loser kommer att se ut. Förhoppningsvis mycket bättre. Men jag tvivlar då hela utformningen av programmet bygger på en viss dramaturgi som måste mättas.

Man vill bara ha så fantastiska skillnader mellan före och efter som man bara kan och deltagarna kommer att få lära sig livsfarliga tränings- och matvanor för att uppnå det. Liksom tittarna.

Om programmet verkligen ville handla om hälsa skulle det ge tips om långsam och hälsosam viktnedgång som deltagarna kan få att fungera även i vardagen.

När Biggest Loser sänds i höst kommer jag att kritisera det efter vartenda jävla program. Så att folk får en motbild till den falska bild av att det är bra att gå ner tio kilo i veckan.

Jag kommer gång på gång att peka på det livsfarliga att förklä smalhetshysteri med hälsospråk.

(För er som verkligen vill ha inspiration till bättre mat- och träningsvanor, läs istället Linna Johanssons träningsskola.)

Annonser

9 thoughts on “Smalhetshysteri förkläs med hälsospråk.”

  1. Jag såg finalen häromdagen (samtidigt som jag slevade i mig spagetti med smält ost och ketchup helt utan skrupler), det är något fascinerande med före och efter bilder. Men det är ju helt sjukt, de två som vann såg i det närmaste sjuka ut och hade tappat ungefär 55% av sin kroppsvikt. Jag tror absolut att det programmet bara föder ätstörda personer.

    1. yevonde, det finns liksom ingen logisk fortsättning för deltagarna när de väl är hemma igen i vardagen. och många har gått upp all vikt efteråt, eller utvecklat ätstörningar och andra ohälsosamma vanor.

  2. Hur vettigt kan det vara att gå ner 10 kg på en vecka vilket de gör på den showen. Det enda de ser ut som sen är skelett med lite muskler i sladdriga skinnpåsar, snyggt!

    1. tildaf, deltagarna är ju desperata och vill gå ner tio kilo i veckan om de kan. vem vill inte det? men det förstår inte att det är farligt, och ”experterna” säger inget.

  3. men jag måste ju ändå säga att behandla folk som idioter är det värsta som finns, enligt mitt tycke. Att förutsätta att människor är så dumma att dom inte kan förstå själva att äta 1000 kalorier per dag och träna 8 timmar är nyttig/hälsosamt det är DET som är farligt. Av alla deltagare runtom i världen så är det extremt få som blivit ”sjuka”eller sämre utav sitt deltagande. Dessa personer hade troligtvis blivit lika sjuka om de suttit hemma och fortsatt leva som de gjorde innan programmet också.

    I regel förstår människor att de måste röra på sig och äta mindre för att gå ner i vikt, många gånger handlar det om brist på inspiration, att man har en psykisk spärr eller andra omständigheter som gör att man inte kan eller ”vill” gå ner i vikt.

    Vilket är bäst, människor som rör på sig för mycket eller folk som dör för att de inte kan röra sig alls på grund utav fetma? Inget utav det… men om BL kan ge bra inspiration till en bråkdel utav svenska folket så är väl ändå det en vinst?

    Man måste ändå komma ihåg att det är INTE ett program där allmänheten får tips om träning och hälsa, de personer som är med i programmet står under kontroll av läkare- PT och framförallt så experimenterar de inte själva genom att svälta (exempelvis alla pulverdieter och annat som finns därute). Deltagarna är där av egen fri vilja, dessutom är det din egna vilja som bestämmer om du ska titta på programmet.

    Typiskt svenskt att gnälla och hitta fel. DET ÄR EN TÄVLING! Inse det så kanske du inte behöver lägga din energi på att kritisera vartenda program…

    Gör något själv för att inspirera andra på ett positivt sätt då! Utbilda dig, ge tips och råd till de som vill ha och lev som en förebild. Då har du i alla fall gjort din roll i hela vikthetskarusellen.

    1. kanjagkandu, biggest losers deltagare litar på de ”experter” som jobbar med programmet, varför skulle de inte? så de gör vad de säger, och i den omgivningen där alla, producenter och andra deltagare, bara pressar en på resultat, då utvecklar man riktigt jävla dåliga vanor. jag har inget emot hälsoprogram som ger inspiration och tips till hälsosamma vanor, men det är inte vad biggest loser gör. det är en tävling som riskerar deltagarnas hälsa för underhållningsvärdets skull. precis som du skriver är varken för mycket eller för lite träning bra för hälsan, men varför inte uppmuntra ett mellanläge som är bra?

      det som flera deltagare har vittnat om är att ”experterna”, dvs personliga tränare och läkare inte gör sina jobb. de är inte utbildade rätt, tränarna gör allt för showens skull. deltagarna torkar ut sig själva inför vägningen för att väga så lite de kan. det är inte hälsosamt på något sätt. men just för att programmet utmålar sig som något hälsosamt så kommer jag att fortsätta kritisera det.

      om du hade läst min blogg lite mer skulle du inse att jag ofta skriver om ideal, vikt och hälsa. jag gör det för att synliggöra falska föreställningar och framställningar som skadar människor, just som biggest loser.

  4. Sett ur stenåldersmänniskan ”Grottfolkes” perspektiv kan ett deltagande i ”the biggest looser” liknas vid en flykt undan en naturkatastrof eller en fientlig stam, fysisk aktivitet i form av långa dagsmarscher ( = träning), begränsat med mat och stress för att överleva / inte bli utröstad. När Grottfolke kommer till en trygg och säker plats igen så kommer han och de andra i hans stam och slå sig till ro, koppla av och äta upp sig igen.

    Sett ur ett lite modernare perspektiv så kan ett deltagande i ”the biggest looser” liknas vid ett krigsfångläger / arbetsläger eller en fångmarsch under krig, stress och hård fysisk aktivitet, kombinerat med lite mat. Deltagarna i ”the biggest looser” får förmodligen kost med högre näringsinnehåll än vad krigsfångar får. I det ockuperade Holland låg dagsransonerna på 1200 kalorier per dag, jämfört med 1000 kalorier per dag i ”the biggest looser”.

    Att deltagarna står under kontroll av läkare som stoppar deras deltagande vid allvarlig risk för deras hälsa betyder inte att deltagandet är hälsosamt. Människokroppen är skapt för att tåla påfrestingar (se grottfolke), men också inställd med återhämtning när tillfälle gives.

    Deltagarna i ”the biggest looser” kan inte fortsätta med samma kost och träningschema när programmet är över. När vardagen tar över kommer deltagarna att gå upp i vikt igen. Det kan även finnas risk att utveckla någon form av ät- eller träningsstörning.

    The biggest looser leder sannolikt inte till någon varaktig viktnedgång för deltagarna. De som varit med i t ex Robinsson har med all säkerhet gått upp i vikt efter hemkosten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s