Kvinnliga artister duger om de sjunger manslåtar.

Varje gång populärkultur ska omvandlas till listor så blir de listorna manliga affärer. Det spelar sällan roll vad det handlar om. Musik, film, litteratur. Topplistorna domineras alltid av männen.

Frågorna man bör ställa sig som feminist är många. Har de flesta kvinnor helt enkelt varit sämre än de flesta män? Eller har de hindrats från att ens vara med? Vem är det som avgör vad som är bra?

Är det kanske en patriarkal utvärderingsprocess vi ser?

Argument som att dessa listor bara är reflektioner av verkligheten, och inga medvetna försök att diskriminera kvinnor, hörs alltid.

Visst kan man se listorna som reflektioner av det patriarkat vi alla har växt upp i och fortfarande lever i. Där kvinnor konsekvent har hållits tillbaka, motverkats och fått spela enligt andra regler.

Men det räcker inte som förklaring.

För även om historien må se ut som den gör så hindrar inte det att själva listandet i sig bygger på patriarkala föreställningar om vad som är bra eller dåligt och hur det är kopplat till kön.

Rolling Stone uppdaterar i senaste numret sin lista över historiens 500 bästa låtar. Nya på listan är moderna klassiker som Amy Winehouses låt Rehab och M.I.A:s Paper Planes. Men resten är samma tråkiga skara som innan.

Listor som Rolling Stones utgår från idén att en låts storhet beror på dess inflytande. En låt måste vara gammal nog för att ha runnit igenom populärkulturens alla lager, vilket gör att de flesta låtar på listan är minst 20 år gamla.

Just därför vägrar dessa listor att ändra på sig. Det ska vara samma sak år ut och år in. Samma män väljs av andra män. Eller åtminstone fram tills att det blir en generationsväxling på redaktionen.

Fram till dess kommer det att vara more of the same. Dels för att kvinnor historiskt sett har haft det svårare att slå sig fram i en patriarkal musikbransch och dels för att de utvärderas utifrån en patriarkal utgångspunkt.

De kvinnliga artisterna på listan är därmed förväntat få. Men det intressanta är också att de kvinnliga låtskrivarna är ännu färre. Det blir tydligt att när kvinnor hyllas så är det inte för skrivandet av låtar, utan för att de tolkar mäns kreationer.

Troligtvis kommer listor som Rolling Stones att fortsatt domineras av män, oavsett hur medveten man blir över sin utvärderingsprocess. Men det är just det, att man åtminstone borde reflektera över hur man väljer och varför.

Det går inte att skylla på att man bara reflekterar historien när man själv är med och skapar den.

Annonser

7 thoughts on “Kvinnliga artister duger om de sjunger manslåtar.”

  1. 1. Jag hittade bara de 50 första. Var är resten av listan? 😦

    2. Bob Dylan – Like a rolling stone toppar. En text av en man om en kvinna, eller en text som någon som håller på att bli galen. Anses vara den mest betydelsefulla rocklåten genom tiderna (tidningen Rolling Stone igen antar jag). Dylan insåg att han egentligen inte behövde skriva den där romanen alla väntade på. Allt kan sägas i en rocklåt. Fram till sommaren -65 hade ingen topplistelåt varit längre än 3 minuter. Like a rolling stone är 6 minuter. Desolution Row på samma skiva är 11 minuter. -66 kom dubbel-LP:n Blonde on Blonde. Lundell skrev om den i Jack. Vilken tur att jag har så ”kultursideskorrekt” manlig musiksmak. 🙂

    Gjorde du om den fyllan
    från Lundells debutroman
    någon gång i ungdomen
    Rödvin direkt från flaskan
    Blonde on Blonde, Dylan
    på den enkla skivspelaren
    Insikten den kvällen
    Ensammast i världen
    unik och ganska sorgsen
    Jag minns platsen, soffan
    men inte vinet, smaken

    1. pia, 1. sorry. hittade inte hela listan på nätet. har den i pappersformat. 2. haha! jag har alltid gillat fler kvinnliga artister än manliga. i i mina tonår var det som en politisk handling, de senaste åren faktiskt en tillfällighet. plus: jag har aldrig hört en man sjunga lika innerligt som nina simone eller dolly parton till exempel.

  2. Bara jag ser nån gråhårig rockkritiker sitta och hylla Ulf Lundell och Bob Dylan för hundrafemtifemte gången vill jag skrika! Herregud så mycket bra musik det finns med kvinnor; Dinah Washington, Billie Holiday, Nina Simone, Aretha Franklin, Christina Aguilera, Whitney Houston, Anastacia, Lucinda Williams, Monica Zetterlund, PJ Harvey, Nelly Furtado, Laleh och så vidare……

    1. karin, håller med. det finns grymt många kvinnor som aldrig ens kommer upp i diskussionerna.

  3. Igår gjorde min klass iordning vår balvagn som vi ska ha på torsdag efter skolavslutningen.
    Vi var hos min kompis farmor och farfar, hennes pappa var där också.
    När alla kommit dit så sa hennes pappa:
    ”Ja, vi behöver såga till några plankor – det kan väl några killar göra då? Sedan behöver vi städa ur traktorn, det passar väl bra om några tjejer gör det?”

    Sedan behövde vi ett nytt bits till skruvdragaren för det andra var utslitet. Jag erbjöd mig att försöka hitta ett nytt och gick för att fråga hennes pappa om vi kunde få hammare och spik istället, eller om han hade några nya bits. Till slut hittade han bits och då hade två killar i min klass kommit och ställt sig bredvid mig. När han sagt:
    ”Jo, de här blir bra. De kan ni ta.” Så räckte jag fram handen för att ta emot dem (det var ju jag som hade gått och frågat efter dem) men istället för att ge dem till mig, ignorerade han min utsträckta hand och gav bitsen till de två killarna som stod bredvid mig.

    Åh, vad jag blev irriterad.

    1. johanna, ett klockrent exempel på hur föreställningarna om kön sitter så fast, är så självklara, att ingen ens tänker på dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s