När jämställdhet alltid är någon annans problem.

”Män ska ta större ansvar och det måste finnas en acceptans i arbetslivet för att man visst kan gå hem till barn och familj utan att det misstänkliggörs som något märkligt.”

Det säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Det låter ju väldigt sympatiskt. För jag håller fullständigt med. Men skillnaden mellan mig och Fredrik Reinfeldt, de är för övrigt många tack och lov, är att han sitter på riktig politisk makt, vilket inte jag gör.

Men grejen med hans politiska utgångspunkt är ju att inte använda politiken som ett verktyg. I alla fall inte när det gäller jämställdhet.

Reinfeldt och hans polare i regeringen tror nämligen att det räcker med att identifiera jämställdhetsproblemen, om de ens mäktar med det. Några progressiva politiska lösningar har de knappast.

Alliansens jämställdhetspolitiska arbetsgrupp, ja de har faktiskt en sådan, kom nyligen med sin rapport inför valet. I den har man vett att konstatera att vi inte har den jämställdhet vi borde ha. Men förslagen är desto färre.

För i Alliansens värld ska en jämställdhetsbonus vara det som håller fler pappor hemma. Denna bevisat meningslösa, orättvisa och djupt ineffektiva bonus tror man fortfarande är lösningen på det ojämställda föräldraskapet.

Eller varför inte tala om vårdnadsbidraget? Denna kristdemokratiska kvinnofälla har använts till 90 procent av kvinnor. Även invandrargrupper har visat sig vara överrepresenterade, med försämrade språkkunskaper för föräldrar såväl som för barn som följd.

Nej, föräldraskapet kommer inte att bli jämställt i Alliansens värld. Inte heller näringslivet.

I Alliansens värld har man under sin mandatperiod nämligen sänkt kraven på jämställdhetspolicies och lönekartläggning för näringslivet, med motiveringen att man ville minska den administrativa bördan för företagen.

Man avfärdar även allt tal om kvotering till styrelser och menar att en kompetensredovisning i årsredovisningen av styrelseledamöter och höga befattningshavare istället ska få näringslivets gubbklubb att öppna dörrarna.

Alliansen vill inte använda politiken för att vi ska få jämställdhet. (O)jämställdhetsminister Nyamko Sabuni upprepar vid varje medietillfälle att hon inget kan och inget vill göra eftersom hennes liberala utgångspunkt omöjliggör det.

Vad fan är du då jämställdhetsminister för om du inget vill och kan göra?

Men det är en klockren sammanfattning av Alliansens jämställdhetspolitik som går ut på att inget göra, och hoppas att alla andra kommer att göra jobbet åt dem.

Som Camilla Wagner uttrycker det:

”För mig är jämställdhet en av de viktigaste valfrågorna. Då skulle jag gärna vilja veta vad alliansen tänker göra, inte vad de förväntar sig att andra gör, när de presenterar sitt program för jämställdhet.”

Annonser

15 thoughts on “När jämställdhet alltid är någon annans problem.”

  1. Jag har precis hittat din blogg och jag måste säga att den är helt fantastisk. Du skriver bra och ditt engagemang är inspirerande.

  2. MEN ELLER HUR! Varför fan sätter man en kvinna på posten som jämställdhetsminister, om hon varken vill eller kan göra något? =S

  3. Jag håller med dig om att alliansens jämställdhetspolitik inte är den bästa (minst sagt). Men jag tycker inte att man behöver kritisera att kraven på lönekartläggning och jämställdhetspolicies minskat.

    Som småföretagare idag blir man överöst med pappersarbete eftersom kraven ökat något enormt vilket resulterar i att man bara producerar papper utan eftertanke vilket inte leder till några positiva effekter.

    Idag har du arbetsmiljöplan, brandskyddsplan, jämställdhetsplan, lönekartläggning och sysslar du med mat så ska du upprätta femtielva olika signeringslistor och rutiner.

    Du ska kolla temperaturen på kyl, frys varje dag, du ska kontrollera mattemperaturen när den serveras, silarna i vattenkranarna ska kokas en gång i månaden etc, etc.

    1. krille, jag förstår att det kan bli mycket. men samtidigt är det svårt att inte ha det så. för det finns en anledning till alla planer: att arbetsplatsen är bra och rättvis. sänkningen av kraven på jämställdhetspolicies och lönekartläggningar har bidragit till en försämring, menar till och med moderaterna. jag tror att om man tar bort det så försvinner tänket hos många plus att det blir svårare att få en överblick hur det ser ut generellt med jämställdheten i företag.

  4. Jag ogillar egentligen politiskt lobbande på nätet men vafan…

    Om tillräckligt många som ändå ligger någorlunda till vänster i sinnet vågar rösta på f! så kan vi faktiskt få en vettig och mer jämställd politik i det här landet.
    Jag hoppas att väljare inte är så lata som jag cyniskt nog tror utan faktiskt läsa igenom lite partiprogram och se att t.ex. f! inte är ett enfrågeparti vilket en feg och rutten borgerlighet ofta vill måla upp det som.

    1. kristiporr, jag skulle gärna se att f! kom in i riksdagen. jag håller med om mycket av deras politik. men som du skriver handlar det om mod. för jag vill inte riskera att borgarna vinner ännu en gång. allt pekar ju på att f! inte har en suck att komma in, då känns en röst på dem dum om den istället kunde gå till de rödgröna och därmed rädda deras valseger. tyvärr är det prioriterat. dessutom tycker jag att vänsterpartiet har en bra feministisk politik, även om de är betydligt sämre på att prata om den än vad t ex f! är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s