Jag ska hiv-testa mig igen.

I veckan ska jag hiv-testa mig igen. Jag tror att det blir den femte gången jag gör det i mitt liv. Jag finner det inte särskilt njutningsfullt, men om jag vill att sex ska vara det även i framtiden så är det nödvändigt.

Jag är glad att jag är bra på att skydda mig och att jag har bra kunskaper om hur hiv smittar. Jag brukar föreställa mig reklamkampanjen med copyn:

”Each time you sleep with someone, you also sleep with his past.”

Det har funkat hittills i mitt liv och gör det förhoppningsvis livet ut.

Jag tänkte på hiv när jag i helgen såg säsongsfinalen av tv-serien Brothers & Sisters. I den avslöjades det att Saul, den äldre morbrodern i familjen, är hiv-positiv.

Saul kom ut som bög på äldre dagar, i serien i säsong två, och har försökt förlika sig med att han har förlorat så många år av frihet och lycka då han spenderade dem i garderoben.

Han påminns om det speciellt när han ser sin systerson Kevin gifta sig med sin Scotty och att de snart ska bli föräldrar. Två olika generationer bögar som har växt upp under drastiskt olika förhållanden.

Det som är självklart för Kevin och Scottys generation, och min och alla andra yngre, var inte alls det för de äldre som stod på barrikaderna, som gömde sig djupt inne i garderoberna och som fick se sina älskade dö av aids.

Att Saul har gått och burit på hiv-viruset i flera decennier utan att veta om det blir en påminnelse om en tid då aids var något alla direkt eller indirekt drabbades av i hbt-samhället.

Jag är glad att tiderna har förändrats. Att hiv inte längre är lika med en dödsdom om man har tillgång till rätt medicinsk behandling. Men jag är inte glad över att diskussionen kring hiv/aids är så dålig.

Som jag har skrivit om förut har jag märkt av ett glapp mellan böggenerationerna. Ett glapp som har skapat en stor okunskap hos min och yngre generationer.

Unga bögar som inte har testat sig en enda gång i sina liv, för att de tror att hiv är något som bara drabbade gamla fjollor på 80-talet.

Men det är inte bara inom hbt-världen som kunskapen är bristfällig. När medierna mest skriver om hiv i relation till Afrika, farliga ”hiv-män” och Andreas Lundstedt, då blir det något som de flesta kan vifta bort som något som inte berör dem.

Något som aldrig kan hända dem.

Det är en livsfarlig attityd.

Det finns de som inte har testat sig en enda gång i sina liv. Men jag är inte en av dem. Jag hoppas och tror som alltid att jag är negativ. Men det enda som betyder något är att få det svart på vitt. För min och andras skull.

Jag uppmanar er alla att göra detsamma.

Annonser

20 thoughts on “Jag ska hiv-testa mig igen.”

  1. HIV-testad säkert 4 ggr. Nu tar jag bättre vara på mig. Du har rätt om unga fast unga överhuvudtaget. En väns bror testade positivt för något år sen. Killen är typ 25. Även om man kan leva fysiskt med HIV, så ska man orka leva med det psykiskt med.

    Ny kampanj är nog på sin plats.

    1. yevonde, det är just det. att kunna leva psykiskt med det. det bästa sättet är att skydda sig själv och andra så att man aldrig hamnar i den sitsen.

  2. Jag vet inte hur
    killar/ bögar tänker
    men för tjejer
    finns dagen efterpiller
    (receptfritt på Apoteket)
    eller t om abort
    om det skulle gå snett
    och leda till graviditet
    så varför hålla
    på och krångla
    när man kan köra
    HIV händer bara andra
    man vill inte anklaga
    nån för att, ja….

    1. pia, precis så tänker mina tjejkompisar. därför ber jag dem testa sig även när de är i monogama relationer. så att de är på säkra sidan innan kondomen åker av.

  3. Bra gjort.

    Det är bekymmersamt att allt fler som får ett hiv-besked är s.k ”late testers”, dvs de testar sig först när de får symptom. Det är så onödigt. Bortsett från risken att smitta andra riskerar man permanenta skador trots dagens fina behandlingar.

    Sen ska man inte underskatta riskerna med att dessutom råka på ett resistent hiv-virus vilket försvårar behandlingen och ökar biverkningarna.

    1. krille, tack. ja det är dumt. jag tycker alla borde testa sig regelbundet. varför inte ha det stående en gång per år om man inte tillhör riskgrupperna? vad som helst duger förutom att göra det för sent eller aldrig.

  4. Så fint skrivet! Fint och sorgligt och viktigt på samma gång. Och jag tror definitivt att det börjar vara dags för en ny upplysningskampanj om HIV – för alla sexuella läger.

    1. maria stenlund, åh tack! jag tror att det pågår en hiv-kampanj just nu. men den syns inte. tror att resurserna är små från organisationerna, och ambitionerna för små bland politikerna.

  5. Något som är märkligt är att sist jag sa att jag ville testa mig sa läkaren att jag inte behövde. ”Du ligger inte i riskgruppen”, sa hon.

    Det fann jag märkligt, och när jag propsade så sa hon till slut: ”Jaja, det är klart du får testa dig om du verkligen vill.”

    Konstig attityd tycker jag. De borde ju tvärtom uppmuntra alla som vill verka för säkrare sex för – i förlängningen – alla.

      1. Test kostar pengar. Därför frågar sjukvården om det verkligen är nödvändigt att testa.

      2. pia, jovisst. men jag undrar hur mycket? det skulle vara intressant att veta. för jag vet inte om man kan testa sig i ”onödan”, speciellt inte om man är sexuellt aktiv med flera olika personer.

    1. Kollade med en kompis som är biomedicinsk analytiker. Landstinget lär ha en lista över vad olika prover kostar att ta och analysera.

      Scandlab är ett privat företag som erbjuder olika prover. Deras kunder är ofta personer som känner att de inte får den hjälp de vill ha av den vanliga vården, med t ex sköldskörtelproblem eller magproblem. Scandlabs prover kostar från 200 kr upp till 4-5000 kr beroende på vad man vill ha hjälp att få utrett. Lyckas man inte få landstinget att betala så får man betala ur egen ficka.

      En fingervisning mellan tummen och armbågen på vad ett HIV-test kan kosta, eller ”vårdpersonal säger reflexmässigt nej till prover, för att om möjligt spara pengar”.

      1. pia, hm, intressant. det är ju just det som blir intressant ju fler alternativa vårdalternativ som tillåts etablera sig. snart kommer plånboken vara helt avgörande för vilken vård man har tillgång till.

      2. Plockade Scandlabs prislista eftersom den var tillgänglig på nätet och ger en uppfattning om vad olika prover kostar att ta om man själv får betala, samt en pik åt landstinget ”säg nej till prover, om det är möjligt, så sparar vi pengar”.

        Det finns en vårdsektor bredvid den traditonella. Gamla tiders kloka gummor och gubbar som vissa föredrog framför att gå till provinsialläkaren, till homeopater, förespråkare för österländsk medicin, ”kotknackare”, ställ din egen diagnos på internet, företag som Scandlab…Behovet av sjukvård sägs vara oändligt, sjukvården finansieras via skattepengar, och tillgången måste därför vara begränsad, läkemedelsindustrin styr både tillgång, utbud och efterfrågan. Till viss del är det redan så idag, att plånboken styr. Har du råd att betala en psykolog med egna pengar så är det större chans att du får hjälp i form av samtalsterapi, än om du är hänvisad till det som landstingspsykiatrin har att erbjuda.

      3. pia, jovisst styr plånboken redan idag, och det är svårt att hindra den utvecklingen, men den går att reglera. att ägare inte ska ta ut vinst till sig själva när det behövs pengar för att anställa fler eller köpa in rätt saker.

    1. malinka, åh sorry! trodde ingen kollade på serien förutom mig… men sauls historia var förvånande nog inte den mest dramatiska, så du har mycket att se framemot!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s