Jag var fet och ful enligt anonyma källor.

När jag började att jobba på Resumé för några år sedan blev jag känd för tidningens läsare främst genom att min chef tog foton på mig och la upp på sin blogg.

Han tyckte att jag hade roliga kläder och frågade om han fick fota mig och lägga ut på bloggen. Jag hade inga invändningar. Jag såg det som en kul grej.

Ett foto blev flera, och lades alltid ut under rubriken ”Dagens Linus”, vilket jag senare valde att döpa min egen blogg på Resumé till.

När bilderna på mina outfits lades ut så kunde man kommentera hur man ville på Resumés sajt. Det har sedan gjorts om så att man måste vara medlem i Resumés klubb för att kunna kommentera.

Allt för att hindra så mycket idiotiska kommenterar som möjligt.

För det var många sådana jag fick i början. Jag fick dagligen kommenterar som alla gick ut på att poängtera hur fet, ful och äcklig jag var. De mest kreativa kommentarerna var att jag såg ut som en bulle, en gräddtårta eller Marit Paulsen.

Alla som kommenterade var anonyma.

En läsare mejlade mig bilden här ovanför där han hade bytt plats på mig och en tjockis som  käkade en bakelse. Varför jag fick bilden vet jag inte, men troligtvis var det inte för att säga att hur duktig och snygg jag var.

Jag la ut bilden på min blogg och tackade för att jag hade läsare som la ner så mycket tid på att klippa och klistra bara för min skull. Avsändaren blev så paff att den gratulerade mig för att ha tagit det så bra.

Mina arbetskollegor och min chef undrade ständigt om jag blev ledsen av kommentarerna och mejlen. Det blev jag inte. Jag blev inte upprörd, inte arg. Jag har levt ett tufft liv och om det är något jag har så är det tjock hud.

Men jag kände att det var så fruktansvärt trist.

Det kommer alltid att finnas idioter som bara vill sära och söndra. Bara för att de kan. Och jag skulle ha så mycket lättare att ta det om inte jävlarna var anonyma.

Jag fick ständigt kritik på Resumé, men svarade bara på den vars avsändare var oanonyma. För om någon vill framföra kritik måste de också kunna stå för den.

Jag står för allt jag skriver med mitt namn, och förväntar mig ingenting mindre tillbaka.

Julia Skott skriver om hur näthatet är ännu värre riktat mot kvinnor, och jag är beredd att hålla med henne.

”Som sagt, det är inte bara kvinnor som får ta emot den anonyma skiten. Den verkar vara rättvist sprutlackerande över allt och alla. Men tonen mot kvinnor blir ofta extra hård och gärna sexualiserad; det finns så många fler vinklar och ­vapen att ta till då.”

Varje gång jag råkar läsa några av kommentarerna till en vanlig nyhetsartikel som handlar om en kvinna med makt så är den sexistiska och låga nivån i kommentarsfältet påtaglig som fan.

Kvinnor med makt verkar fortfarande vara det mest provocerande som finns.

Eller stryk det, unga kvinnor med makt och inflytande verkar vara det mest provocerande som finns. De mest populära bloggarna i Sverige tillhör unga kvinnor och att läsa kommentarerna där är som att ramla ner i ett svart jävla hål.

Att dessa unga kvinnor orkar med det kan jag bara imponeras av.

Visst har även jag många gånger känt att de mest populära bloggarna mest skriver om meningslösa grejer. Jag kan känna att jag blir irriterad över att de får så stor plats, så många läsare, när de inte uttrycker något vettigare än att de har käkat en räksallad.

Och jag kan irritera mig på att människor tydligen helst av allt vill läsa om folk som äter räksallader.

Men det får inte mig att skriva en anonym kommentar. Det får mig inte att skriva en kommentar överhuvudtaget. Det får mig att sluta läsa bloggen jag stör mig på och göra något vettigare med min tid.

Varför kan inte fler göra detsamma?

På den här bloggen är jag enväldig härskare. Jag raderar alla kommentarer vars enda syfte är att såra. Jag raderar alla kommentarer som stinker av sexism, rasism och/eller homofobi.

Jag vägrar att ha den stanken i min blogg.

Men det är lätt att sopa rent framför min egen port. Det är betydligt svårare att handskas med det sopberg som nätet många gånger är.

Ett sopberg som bara tycks växa sig större och större.

Annonser

38 thoughts on “Jag var fet och ful enligt anonyma källor.”

  1. Jag tycker att det är så svårt, det där. Ska man godkänna sådana kommentarer eller inte? Vi har ju tryck- och åsiktsfrihet i Sverige. Men jag håller med dig. Jag vet inte hur många kommentarer från arga SD:anhängare jag har raderat hittills. Och som du skrev, är de oftast anonyma.

    1. bella, jag tillåter de som jag har känsla av att jag kan debattera med. som när jag debatterade med en sverigedemokrat här för några veckor sedan. men i övrigt är det helt upp till mig att bestämma över min egen blogg. jag vill inte censurera oliktänkare, men rensa bort den värsta skiten.

  2. En kommentar som alltid kommer upp om någon tjej skriver något feministiskt är ”Du har nog inte fått smaka kuk på länge”. Typ alltid kommer denna kommentar. Och fortsättningen ”Jag ska ta dig så sjukt hårt.”
    Alltså jag undrar, vad vill dom? Bara fula sig? Jag förstår liksom inte varför man lägger kommentarer som varken är träffande eller roliga eller särskilt ”edgy”. Det är ju bara otrevligt och lite störigt. Inte ens chockerande.

    1. ellen, de tror sig utöva makt på det vis. genom att sexuellt objektifiera kvinnor så tror nätidioterna att de har fått övertaget. men icke!

  3. Sånt här gör mig så ledsen. För även om man själv inte tar åt sig personligen och tycker att ens värld går under för att någon anonym fegis anser en vara ful och äcklig, blir man så trött på att beteendet existerar. Dessutom tänker jag ofta så här: tänk om en människa med mindre hård hud än jag får en sådan här kommentar och blir jätteledsen? Det är så sorgligt att tänka på att dessa anonyma typer säkerligen lyckas kränka en rad människor.

    1. candy, vet vad du menar. de flesta jag känner tror jag skulle ta väldigt illa upp. det är därför jag blir så trött på slemmet på nätet. för visst skadar det människor.

    1. veronika, jasså? oj, shit. men jag tror också att analysen fortfarande stämmer.

  4. Allt detta näthat
    det är så lågt
    det är så dumt
    så vansinnigt
    fantasilöst
    och trist
    samtidigt
    verkar det
    sätta normer
    bestämmer
    vad som är normalt
    numera vet
    alla att sjuka
    fuskar och är lata
    liksom de arbetslösa
    All tilltro till människor
    rinner bort och försvinner
    när man läser nätkommentarer

    1. pia, och det är högern som är mest aktiva, och framför allt de främlingsfientliga. de har hittat skydd i det anonyma. de delar sig som cancerceller.

  5. Den som gjorde detta mot dig heter Johan Jeansson, gick en utbildning till copywriter för ett tag sedan. Han hade en fejkanvändare på resumé för att kunna säga det här till dig.

  6. Först skrattade jag åt bilden, det såg ju faktiskt lite kul ut. Sedan insåg jag att den inte var skapad av dig utan av någon nätmobbare. Skrattet fastnade alltså i halsen.
    Nåväl, jag brukar skaka på huvudet åt alla nyhetsmedier som tydligen känner sig tvingade att öppna olika funktioner för kommentarer till sina artiklar. Ja, visst, demokrati och yttrandefrihet, men vilka är det som har tid att sitta och kommentera t.ex. Studio Ett kl 16 en vardag? Ja, inte är det då någon kvinna eller man från arbetarklassen. Så jag undrar för vem just denna yttrandefrihet är till för? Måste man erbjuda den? Idioterna hittar ändå vägar för att vara idioter, men det betyder inte att man måste servera dem möjligheten att vara det på ett fat.

    1. sb, det är en kul bild! det tycker jag även om syftet troligtvis var att såra eller uppröra. och kan hålla med dig om poängen med diskussionerna i kommentarsfältet. samtidigt vill jag inte veta alternativet om alla medier började att förbjuda kommentarer. svår fråga…

  7. Ps. Det är klart att det finns idioter även inom arbetarklassen. Jag utvecklade inte mitt resonemang där riktigt. Men det är ändå värt att tänka på tycker jag.

  8. Fy vad elakt, ingen ska behöva bli så hårdhudad. Du är fin!

    Det är så himla ledsamt att se hur många satans idioter det finns. Känns otryggt att det verkar krylla av vanligt folk som vill såra och skada för nöjes skull. Sadister, eller bara ensamma och olyckliga?

    Sen tycker inte jag att mobbning faller under yttrandefriheten.

    1. anna-karin, nå tack! och nej, mobbning faller inte under yttrandefriheten i min bok heller.

  9. Ja, tänk så sorgligt att det finns människor som hatar sig själva så mycket att de bara kan må lite bättre själva av att sänka andra.
    Ääälskar din blogg Linus!

    1. anna-karin, ja det är bra utgångspunkt. speciellt när man skriver om feminism och hbt-frågor. det drar till sig mycket konstigt folk.

  10. En modererad blogg / kommentarsfunktion går att läsa och ta del av. Är kommentarsfunktionen fri så kan den bli ett tillhåll för troll, vampyrer, högerspöken och annat löst folk. Det står var och en fritt att framföra sin åsikt, så länge den inte bryter mot lagen. Den som inte har samma uppfattning som lagstiftaren kan framföra sin mening. ”Jag tycker att det bör vara tillåtet att hetsa mot folkgrupp, eftersom…”

    Dr Annika Dahlqvist som bloggar på passagen har modererad kommentarsfunktion på sin blogg, något som hon fått kritik för. De som inte delar hennes uppfattning vill kunna framföra den direkt på hennes blogg och varna andra för hennes ”irrläror” när det gäller kost. Hon hävdar att det inte är odemokratiskt att ha en modererad blogg och att motståndarna kan framföra sina åsikter på egna bloggar.

    En debatt eller diskussion kan ha två syften, antingen vinna anhängare eller försöka komma fram till en lösning eller kompromiss. Tes-antites-syntes.

    Om någon säger att Linus är ful och fet, så är det ett påstående avsett att såra. Möjligen kan man få medhåll av någon som anser samma sak. Ett sådant påstående leder ingenstans (möjligen kan man diskutera om Linus är fet eller bara överviktig enligt BMI).

    1. pia, jag vill personligen inte censurera oliktänkande. jag tar mer än gärna en debatt. men jag har ingen anledning att tillåta smörja. att annika dahlqvist väljer att radera alla oliktänkande är dock en annan sak.

      1. Att ta bort smörja är inte det samma som att censurera.

        Inom den svenska kostdebatten finns det två läkare som gjort sig kända. Båda bloggar. Den ena är Dr Dahlqvist, stridbar kvinna i 60- års åldern, den andre är ”kostdoktorn” Andreas Enfeldt, snygg, man i 35-40 års åldern. Gissa vem som fått mest stryk i media?

      2. pia, visst klarar sig gubben bättre. dahlqvist är för övrigt faster till en kompis till mig.

  11. Bra formulerat! Det är inte lätt att neutralt beskriva att världen de facto är full av tuffingar som gömmer sig,som sprider dynga utan att signera den, tror det oftas är fega rackare som lever i en märklig livslögn, en sur bubbla.

  12. Enda sättet att som ung tjej klara sig undan idiotiska kommentarer på nätet tycks vara att vara lagom ful så man inte gör någon avundsjuk, lagom hetero så man inte stör någon och lagom ointressant så att ingen läser ens blogg.

    Skönt att se att det faktiskt FINNS vettiga människor på nätet (man förleds lätt att tro något annat när man skummar kommentarer på Aftonbladet…), tack för peppande (och upprörande) läsning!

    1. jess, tack! och ja, det gäller att göra sig alldaglig så att ingen orkar bry sig, men vill vara alldaglig?

  13. Fasen, det är så dålig stil att hålla på att anmärka på andra hur de ser ut och själva sitter de inne med livets alla svar. Men de vågar inte visa sig med sitt namn. Fegt! Vilken energi de lägger ned på att ondgöra sig på andra. Märkligt ändå…

    1. annamis, det är ledsamt att folk lägger ner tid på att sprida negativ energi. trist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s