Ett snyggt sätt att tillrättavisa en dum människa.

Jag är mycket för hyfs och respekt, men inte så mycket för etikett. En mängd regler som bara reglerar normativt är inte min grej.

Jag skiter i vilken gaffel som bör användas till vad eller hur jag bör vara klädd på den festen eller den.

Jag blir snarare som en trotsig tonåring som bara vill göra tvärtom, bara för att.

Därför har inte etikettens första dam, Magdalena Ribbing, varit någon jag har lusläst direkt. Inget ont om henne som person, men hennes regler skiter jag i.

Men så läste jag via Tor Billgrens blogg hur hon hade svarat en frågeställare som ville ”markera” mot ett gaybröllop. Det är en uppvisning, minst sagt.

En uppvisning i återhållet tillrättavisande. Med fin etikett helt enkelt:

Fråga: Vi har blivit inbjudna till ett så kallat ”gaybröllop” på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?

Svar: Det bästa är att du tackar nej. Din man kan ju gå på bröllopet utan dig. En bröllopsgäst som har behov av att som du skriver, markera sin ståndpunkt mot den aktuella vigseln, gör bäst i att avstå från att närvara.

Du har din uppfattning och den har du rätt till. Men de två som ingår sitt lagliga äktenskap ska också respekteras, liksom svensk lag ska respekteras. Och då bör inte den med en syn motstridig den som manifesteras i denna vigsel närvara.

Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet. Det är både korrekt och rimligt i denna situation. Det är inte heller sårande för dessa två som gifter sig att du är frånvarande. Vem vill ha en protesterande gäst på sitt bröllop?

Oavsett vad du skulle säga eller göra för att som du vill, markera din ståndpunkt ,skulle det framgå att du är emot vigseln, och då ska du inte heller närvara. Man måste inte gå på ett bröllop, till skillnad från vad många tror. Man har sin fulla rätt att tacka nej. Gör det.

Magdalena Ribbing

Jag tycker att det är fruktansvärt bra skrivet. Magdalena Ribbing lyckas på ett klockrent sätt få frågeställaren att framstå som den ”otidenliga och intoleranta” människa hon verkar vara.

Bara med en mening blir budskapet tydligt:

”Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet.”

Så idag bugar jag mig för Magdalena Ribbing. Eller vad nu rätt etikett är…

Annonser

20 thoughts on “Ett snyggt sätt att tillrättavisa en dum människa.”

  1. Läste om det där via Trollhares blogg, all heder åt Ribbing. Och man orkar nästan inte förvånas för folks åsikter och deras åsikt att de är i sin fulla rätt att alltid uttrycka sin åsikt.

    1. yevonde, ja det är fascinerande. om människan nu har problem med det, vad ger henne rätten att förstöra deras bröllop genom att ”markera”?

  2. ”jag måste ju få säga vad jag tycker?!” vill jag köra ner i halsen på knasbollarna. De kan tycka vad de vill, men att inte sätta medmänsklighet framför viljan att markera och uttala sin ”sanning” är ju totalt galet.

  3. Magdalena är en av mina idoler, efter att ha läst hennes frågespalt kunde jag inte göra annat än älska henne. Tycker faktiskt inte att hon är så etikettig utan det handlar mer om att ge folk råd i hur man beter sig för att inte göra andra illa till mods. Detta var ju ett superbra råd!

  4. Vad hade tanten tänkt att göra
    ställa sig och hålla tal
    ”Ert äktenskap är fel
    för ni är homosexuella”

      1. Dessutom skriver de till Magdalena Ribbing i tron att de ska få medhåll för sina förlegade åsikter.

  5. Magdalena är underbar! Jag håller inte alltid med henne, men hennes språk och hennes bitskhet är ett nöje att läsa. Kan vara bra att komma ihåg att hon är etikettexpert, inte etikettfundamentalist – hon har själv sagt i en intervju med Hanna Hellquist att hon struntar i om folk stoppar kniven i munnen.

  6. Brevskrivaren skrev inte att hon ville gå; kanske Ribbing bara tolkade det fel?

    Hon kanske helt enkelt bara ville ha tips på ett vänligt sätt att säga att hon inte kunde komma eftersom hon inte godkänner homogiftermål; ett sätt som inte sårade, men samtidigt inte var så lögnaktigt som att åberopa ”förhinder”. (Det kanske inte skulle vara så trovärdigt heller, om karln kunde komma.)

    Det var faktiskt bara det hon skrev. Jag kan då inte se var i frågan det står att hon vill gå — kan ni?

    Och åtminstone en kommentator (som såvitt jag minns själv var homo?) skrev att han tyckte att hon borde tala om varför hon inte kom, typ ”så man vet var man har varandra”.

    Om det var det hon menade så har A) Ribbing totalt missat att hjälpa frågeställaren med det hon bad om hjälp med, och B) Ni här helt i onödan upprörts / gjort er lustiga över någon som alltså just INTE ville ”förstöra deras bröllop genom att markera”, utan bara motivera sitt nejtack så vänligt och icke-sårande som möjligt.

    (Postade mitt mejl till Ribbing hos Billgren också.)

    1. christian r conrad, frågeställaren ville markera mot bröllopet. hon ville på något snyggt sätt (eftersom hon frågar en etikettexpert) berätta att hon inte gillar homobröllop. det som är intressant är ju varför frågeställaren tycker att det är hennes uppgift att ”markera” på en av paret i frågas lyckligaste dagar. vad har deras bröllop med henne att göra? visst är hon bjuden genom sin kille, men om hon inte klarar av att se två människor som älskar varandra lova evig kärlek till varandra bör hon inte ha något med bröllopet att göra. så enkelt är det. och nej, det finns inget vänligt sätt att tacka nej där man samtidigt vill ”markera” att man tycker att det homoparet gör är fel. just därför är det trevligaste i sammanhanget att dra en vit lögn och inte närvara. om sedan frågeställaren vill göra sin åsikt hörd till paret så kan hon göra det efter festligheterna i ett annat sammanhang.

      1. Suck…

        Eftersom ni tydligen inte orkade läsa varken kommentarerna hos Ribbing eller min kommentar hos Billing, så får jag väl upprepa det igen: Kanske frågeställaren ”tycker att det är hennes uppgift att ‘markera'” helt enkelt därför att A) hon möjligen INTE tycker att lögner, ”vita” eller inte, är ”trevliga”, och/eller B) hon helt enkelt inte kommer på någon bra, som inte är för larvigt genomskinlig. Eller C) hon kanske tycker, _precis som Ribbings kommentator Philip (”själv homosexuell och gift sedan drygt åtta år”)_, att ”hon definitivt bör tala om varför hon inte vill gå. Då vet man åtminstonde [sic] var man har varandra.”

        Jag kan ju inte veta säkert ATT hon tänker som Philip i citatet ovan — men å andra sidan kan ingen av er som skäller här veta säkert att det INTE är så hon tänker. Och eftersom åtminstone en gift homosexuell alltså tycks anse att ”markera” (dvs ärligt förklara sig) är just vad hon BÖR göra, så tycker jag inte att ni ska vara så himla tvärsäkra på att den här människan är så fruktansvärt elak att hon förtjänar att skällas på i kommentar efter kommentar här och annorstädes. Ni KAN faktiskt ha tolkat frågan fel till att börja med. Och nu när det (återigen) har påpekats för er så vore det kanske — i toleransens och förståelsens namn — läge att lägga av med skället, eller?

        Och slutligen: Bara för att du inte kan komma på något någorlunda vänligt sätt att säga det så behöver det ju inte betyda att det inte FINNS något sådant. Det var väl lite större chans att tant Ribbing skulle kunna komma på ett än att du (eller för den delen t.ex. jag) skulle kunna det. Synd bara att hon uppfattade frågan som hon gjorde, så hon inte ens försökte.

      2. christian, bara för att en homosexuell gift man tycker det så visst. då kan ju ingen annan homosexuell på väg att gifta sig ta illa upp av någon som tycker du har rätt att ”markera” på deras lyckligaste dag. jag förstår inte varför du gång på gång menar att vi alla har missuppfattat frågan. frågeställaren ville markera att hon inte gillade gaybröllopet hon var bjuden på och frågade efter svar. ribbing gav henne ett svar: det finns inget snyggt sätt att säga det på så gå därför inte.

        men vilket som. jag har redan svarat vad jag tycker är det snällaste att göra i sammanhanget: dra en vit lögn och gå inte på bröllopet. om sedan frågeställaren vill göra sin åsikt hörd till paret så kan hon göra det efter festligheterna i ett annat mer lämpligt sammanhang.

      3. @Linus: ”jag förstår inte varför du gång på gång menar att vi alla har missuppfattat frågan. […] ribbing gav henne ett svar: det finns inget snyggt sätt att säga det på så gå därför inte.” Just därför menar jag att ni alla (möjligen) har missuppfattat frågan: Vadå ”så gå därför inte”, om hon aldrig hade tänkt att gå in the fricking first place? Typ: ”Hur tackar jag nej på ett snyggt sätt?” – ”Jag tycker du bör tacka nej!” Goddag yxskaft, liksom.

        Och, visst, det kan rentav hända att ditt ”det snällaste att göra i sammanhanget: dra en vit lögn” är rätt och sant; jag vet inte. Ville bara påpeka att IFALL hon själv redan utgick från ”så gå därför inte”-biten så behövde inte nödvändigtvis en lögn vara det allena saliggörande; tänk om hon råkar veta eller tro att det här brud(gums?)paret, liksom kommentatorn Philip, skulle uppskatta ärlighet ”up front” mer än att komma och tjöta i efterhand. (Vilket ju också känns lite mysko: När skulle vara ett naturligt och bra tillfälle att ta upp det, menar du?) Tyckte bara hon dömdes onödigt hårt, på EN TOLKNING av hennes fråga som kanske inte var vad hon MENADE att fråga. Men vi kommer väl inte längre i sakfrågan här, så låt oss inte tjöta mer om detta heller.

        Vi kan väl i stället dryfta detta: Att hon kanske inte tänkt gå var ju bara MIN tolkning; det kan ju lika gärna vara jag som läst fel. Jag bara undrar: Alla ni som fick intrycket att hon tänkte gå — exakt var i frågan får ni det intrycket ifrån? Detta alltså som en ren språk/text/kontext-fråga, för sån’t intresserar åtminstone mig personligen minst lika mycket som gay/antigay-problem. (Sorry; det blir väl så när det inte berör en personligen.) Det vore ju fånigt om det faktiskt står där någonstans och jag bara inte ser det… Om ni ids hjälpa till, alltså, så jag inte läser så fel någon mer gång. (Fast om du tycker det är alltför off-topic för din blogg så kan du ju radera detta sista stycke, eller hela den här kommentaren. 🙂

      4. christian, jag förutsatte att hon skulle gå eftersom hon hade blivit bjuden på sin mans släktings bröllop och det brukar folk gå på. var väl inte mer än det. om det är så att hon inte hade tänkt gå så var ju det insiktsfullt av henne och då fick hon rådet att det snällaste hon kunde göra var att säga att hon hade förhinder, vilket tekniskt sätt inte ens skulle vara en lögn då hon kände sig förhindrad av sina åsikter.

        att jag och andra är hårda mot henne, oavsett om hon ville gå eller inte, var för att hon kände ett behov av att ”markera” och att hon uttryckte en konservativ och intolerant hållning som ingen av oss delar. hon kände ett behov att göra sin åsikt hörd i frågan, finns det någonsin ett bra tillfälle att yttra den? beror ju på vad man tycker, men jag menar att det sämsta tillfället är att göra det i anknytning till bröllopet.

  7. Linus! Jag älskade detta så pass att jag blev tvungen att publicera hennes svar på min blogg också! Hope you don’t mind, jag kreddar dig iaf. Viktigt, hehe.

    Fridens
    /Sofie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s