Varför mår vi dåligt hela jävla tiden?

Jag hade en katt, en perser. Barbro hette hon. Hon var min ögonsten, min pärla och min allra bästa vän när jag gick ner mig i en göteborgsk förort.

Barbro gillade att käka banan och att leka med tejp. Hon sov alltid bredvid mig om nätterna. En gång efter att hon hade badat rev hon mig tvärs över min handled. Jag har ärret kvar, det ser ut som om jag har försökt ta mitt liv med ett rakblad.

Ganska talande för de åren av mitt liv.

När jag köpte Barbro så sa uppfödaren att Barbro aldrig skulle kunna vara med i kattutställningar. Hennes ena framtand var nämligen sned. Det skulle göra henne chanslös direkt.

Barbro som var gulligast i världen!

Det räcker med ett fel, ett tillkortakommande. Det räcker med att något sticker ut lite för mycket. Om du inte är medveten om det själv så lär du bli det av andra under din uppväxt.

Din sneda tand kommer att synas.

Barn kan vara förjävliga. Alltid ska någon av dem snabbt hitta felet med en och då hugger de direkt. Och då blöder man för att sedan fortsätta blöda för kanske resten av livet.

För första gången i sitt liv inser man att det finns normer, att det finns regler, att det finns rätt och fel och bra och dåligt. Och man tillhör alltid fel kategori. Om man inte inser det under barndomen så kommer det bara senare.

För hela vårt samhälle är uppbyggt kring att vi ständigt måste må dåligt över våra kroppar och våra knoppar. Om ingen brydde sig om att må pissigt skulle hela ekonomin braka ihop på en vecka.

Vi är beroende av att noja oss och granska oss själva. Dra i fettet, i den för lilla tutten eller i den för slaka kuken. Alltid är det något som kan rättas till och det låter vi ta upp större delen av vår dagliga tankeverksamhet.

Vi konsumerar produkterna som ska ställa allt tillrätta. När inte heller de funkar så nojar vi och konsumerar lite till. Men felen består för att de bara finns i våra huvuden.

För att vi väljer att se dem.

Jag ser dem, jag har alltid sett dem. Jag granskar fortfarande min kropp varje dag. Det tar visserligen upp mindre och mindre av min tid, men det finns kvar. Jag ser fortfarande min sneda tand.

Och kanske är jag inte en människa om jag inte ser den. Kanske är det en mänsklig förutsättning att se felen före rätten och att tänka i de banorna. Att aldrig bara vara nöjd.

Om det är på det viset så vill jag bli en perserkatt. Som Barbro. Hon käkade banan och lekte trots sin sneda tand. Hon sket i den. Hon åt, lekte, bajsade och sov. Snacka om bra liv.

Men även om Barbro sket i sin sneda tand så kunde inte jag göra det. Jag gick till veterinären och lät honom dra ut den. Jag kunde inte låta Barbro ha kvar sin sneda jävla tand.

Hur ska jag då kunna klara av att ha kvar min?

Annonser

11 thoughts on “Varför mår vi dåligt hela jävla tiden?”

  1. Jag hade också en katt, i 13 år, som sov bredvid mig varje natt och som också rev mig på handleden och de ärren är det finaste jag har!

  2. Man behöver inte ens ha en sned tand för att bli mobbad. Det räcker med en avvikande dialekt. I mitt fall stockholmska. I en liten stad i Sveriges (enligt mig) stora jantelagsfäste Södermanland kan man nämligen inte ha en sådan dialekt utan att tro att man äääääää nått, och tror man det ska man kuvas. Tur att jag inte var en homosexuell kille också för då hade jag nog inte fått leva. Well feck them all, jag pratar fortfarande stockholmska 😀
    Kisse kisse katten… Barbro får mig att tänka på min lilla persika som jag brukar kalla henne. Dockan heter hon och hon är en 16,5 årig perser vilket i perserår är typ 150 eller nått sånt. Tanten sjunger lite på sista versen *snyft* men förhoppningsvis får hon må bra denna sommar iallafall. Hennes bror och kullsyskon gick bort redan för ett år sedan. (inlägg med ett par bilder på det älskade kattskrället http://tildaf.wordpress.com/2010/01/05/jag-fick-just-ett-mail-fran-blogg-se/ )

    1. Kan tillägga att även Dockan var utdömd som utställningsexemplar då hon har ett felaktigt bett som gjorde att hon bet av sina hörntänder i överkäken, men vad gör det när man är en sån liten älskling?

    2. tildaf, nå dockan! hoppas hon orkar ett tag till stackarn!

      stockholmska är för övrigt rikssvenska. jag vägrar tro något annat.

  3. Den som slänger en katt
    i en vägg ska in på anstalt
    Förlåt mitt oberhärskade sätt
    (jag brukar vara nyanserad
    och ganska behärskad)
    men det är så förbaskat lågt
    ett billigt vidrigt sätt
    att trakassera och visa makt

    Det är bara konsumentupplysning
    att vissa djur inte passar på utställning
    ska man ”bara” ha ett sällskapsdjur
    så är det OK med vissa brister
    Vill man ställa ut och avla
    ska man ha djur som är ”korrekta”
    och som går att ställa och visa
    ska man ha sällskap och kela
    så funkar ”icke-perfekta”
    Det är charmen som räknas
    Min hund har perfekt svans
    men tycker utställningar är trams
    så hon kan inte ställas

    1. pia, anstalt känns inte som en dum idé. och jag skulle aldrig ha velat ställa ut barbro. hon är fan ingen jävla docka. hon ska få bajsa, äta och sova. inte stå jävla modell för gamla kärringar.

      1. Jag gillar utställningar, ser det som en social grej.

        Det slog mig att människor som har ett husdjur med ”skönhetsfel” ofta presenterar och ursäktar sitt djur med: ”Det här är Fido, han har fel färg på pälsen, så han kan inte ställas ut, men jag tycker om honom ändå”. Tänk om man skulle presentera sin partner likadant. ”Det här är Nisse, han är lite slapp i hullet och lite i kortaste laget, men han är riktigt charmig”. ”Det här är Lisa, hon har alldeles för tunt och kort hår, för att vara riktigt bra, men…”

      2. pia, haha! men vissa är ju så med sina partners också. kanske inte när de är med i rummet, men till vännerna i enrum. aldrig att jag ska ursäkta min partner igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s