Därför tror folk att jag är transsexuell.

Mode. Det är vad vi borde bry oss lika mycket eller mer om än politik, världens tillstånd och våra nära och kära.

Vilka byxor, klänningar och smycken som kommer att få oss att vara främst, bäst och mest inne. Det kan avgöra våra liv. Mode kan rädda liv. Stil kan rädda liv.

Men jag har alltid virrat bort mig.

Jag prenumererar på och läser världens ledande modemagasin. Av en enda anledning: jag gillar vackra kläder. Jag tycker att kläder är ett uttryck för vem man är.

Personlig stil eller inte, kläder är markörer.

Så jag förstår varför mode är en sådan gigantisk industri. Däremot skiter jag i trender. Jag följer min egen smak. Och den är bestående i alla trender som byter av varandra varannan vecka.

När jag i Amelia förra våren lanserade mig själv som tantmannen så var det nära sanningen. Jag råkar gilla kläder som gamla tanter klädde sig i på 80-talet.

Att mina två främsta stilförebilder är Angela Lansbury och Bea Arthur förvånar därför inte.

Jag har genom åren fått frågan om jag vill byta kön, alltså klippa av kuken och vända in den till en fitta, från arbetskamrater, vänner och främlingar.

På en bar i Cannes förra sommaren frågade en kvinna om jag var ”pre-op”, alltså på väg att genomföra ett könsbyte. Jag skrattade bara.

Jag skrattar alltid. För jag tycker att det är så lustigt att människor har så svårt för att se en man i kvinnliga attribut utan att tänka att ett könsbyte är på gång.

Hur kreativ modeindustrin än försöker att vara med olika snitt och mönster så är de fortfarande lika präglade av föreställningar om kön som de alltid har varit. De allra flesta designers gör klänningar åt brudarna och kavajer åt grabbarna.

Inte så värst kreativt det inte.

Ja, kläder är markörer för mycket. Klass, status, tillhörighet, men framför allt annat: kön.

Just därför kommer jag att ses som en transsexuell ett bra tag till.

Annonser

8 thoughts on “Därför tror folk att jag är transsexuell.”

  1. Amelia är en tidning för tjejer
    trots sina uppfostringstendenser
    så skriver de om en kille med kläder
    som är avsedda för tanter (eller damer)
    Härligt!
    Artikeln har jag inte läst
    Hoppas den var vettig och juste

    1. pia, det hela var en väldigt bra upplevelse och jag tackade bara ja då jag kände att jag hade kontroll över slutresultatet. intervjun var bra och jag skrev även en krönika själv. väldigt coolt att en annars uppfostrande tidning valde att göra något annorlunda.

  2. Jag får inte ihop varför modevärlden, och då främst barnkläder blir mer och mer könssegregerande när det på andra områden blir mer jämställt. Oh kloka Linus kan du förklara för mig?

    1. emma, jag tror att kombinationen av att kläder är sådana starka könsmarkörer och att modeindustrin drivs av pengar, och inte kreativitet, är en förklaring. modeindustrin är för fega för att tänka bortom kön då de inte vill förlora pengar. trist men sant.

  3. Jag brukar tänka på det att man säger att kläder och mode är så ytligt, men att jag på ett sätt inte alls kan hålla med om det. För istället för att dömmas efter sitt utseende skapar man med kläder ett nytt, unikt utseende som kan uttrycka en själv.
    hm. nu efter att ha skrivit det här har jag nog bestämt mig för att ha på mig mina galna shorts imorgon.

    1. ellen, kläder är definitivt inget ytligt. de är uttryck för vem man är och vem man inte är. jag brukar läsa av människor bara efter deras klädstilar, det är roligt!

  4. Jag har svårt för kläder
    just nu, och klädaffärer
    för många dåliga vibbar
    och negativa energier
    för många billiga toppar
    för många slavar som syr
    in sina känslor i alla sömmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s