Att upptäcka sin egen njutning som barn.

För ett antal år sedan berättade en vän för mig om hur hon hade haft sex när hon var barn. Eller sex var det väl inte. Hon hade utforskat sin egen och en pojkes kropp.

De hade sprungit ut i skogen och dragit ner brallorna och utforskat lite. Ingen hade tvingat den andre, utan de kände båda en stor nyfikenhet kring kropparna och hur deras skilde sig åt.

Jag blev först helt chockad när hon berättade det. Sedan fick jag höra historia efter historia från andra vänner om hur de som barn hade utforskat sina och andras kroppar.

Jag kunde inte känna igen mig.

Men helt plötsligt, som en blixt, mindes jag härom veckan en egen episod. Jag har ju tidigare berättat om det övergrepp jag var med som barn, men den här episoden var en annan, verkligen en annan.

Jag minns inte vilken ålder jag var i, men jag tror att det var i början av lågstadiet för jag minns vissa platser, och vissa människor.

Jag och en pojke som var ett år yngre gick ut i ett skogsområde nära vårt fritids. Och där tog vi varandra på kuken och drog och pillade och allt man kunde hitta på med en kuk i den åldern.

Jag minns det som spännande, och skönt.

Det är så bisarrt att jag minns det först nu. För grejen är att den killen hatade mig senare på högstadiet. Han skrek bögjävel efter mig i korridoren. En gång puttade han mig i backen på fotbollsplanen.

Nu vet vi alla varför.

Jag minns att Oprah tog upp det här i ett program. Föräldrar som var oroliga och nojiga över att deras barn tog på sig själva. Men experten i programmet sa att det var vanligt och ofarligt.

Många barn undersöker sina egna och andras kroppar, och alla dess funktioner. Och när ett barn hittar njutning tar de hand om den. Inget konstigt alls, sa experten.

Vi har nog alla varit där som barn.

Eller?

Annonser

6 reaktioner till “Att upptäcka sin egen njutning som barn.”

  1. Jag har aldrig pillat på andra barn eller låtit dem pilla på mig, så jag blir faktiskt lite chockad när jag hör om sånt och att alla tycker att det alltid är sååååååå naturligt. Kanske var jag skyddad eftersom jag aldrig gick på dagis utan först hade en mamma som var hemma mest och bara jobbade extra och sen hade en styvpappa som hade sin firma hemma. Det närmsta jag har kommit det är när jag och min kompis i 5-6 års ålder, på flera meters avstånd moonade varandra och sen skrattade så vi grät.
    Särskilt chockad blir jag när föräldrar kommer och berättar att deras barn blivit smått tvingade till en sån sak av ett annat barn och att barnet är ledset därför. Föräldern får oftast till svar att så gör ALLA barn och att barnet bara är ledset för att föräldern skambelagt beteendet. Precis som att det inte är övergrepp bara för att det handlade om barn.
    Jag har själv blivit utsatt för försök till övergrepp av ett annat barn som var dagbarn hos oss (vi var alltså avlastningsfamilj eftersom han var ”jobbig”). Det var inget pillande på könsdelar inblandat utan han låg på mig och höll fast mig medan han juckade. Han var visserligen 13 och jag var 6 så det är inte riktigt samma sak, men det handlade definitivt inte om nyfikenhet från min sida, jag var mer rädd. Killen hade dessutom blivit utsatt för kraftiga övergrepp själv så jag tror inte att det handlade om nyfikenhet från hans sida heller utan det var mer ett tvångsmässigt beteende.

    Förövrigt Linus vill jag bara säga att jag idag skrivit ett blogginlägg om mina erfarenheter av att vara anhörig till cancerpatient då jag läste ett par artiklar som Sydsvenskan publicerade om ämnet idag. Ville bara berätta det för någon som vet lite vad jag snackar om då världen inte direkt dräller av människor som har erfarenheten att förlora en förälder för tidigt, tack och lov.

    1. matilda, det är ju verkligen skillnad mellan övergrepp och medgiven nyfikenhet. och det är viktigt att kunna se skillnaden. för det finns många övergreppshistorier, varav du och jag har varsin. men de historier jag har hört som inlägget tar upp har varit som historier som beskriver något alla inblandade har varit med på. det har varit tjejer som har upptäckt varandra, tjej och kille, kille och kille. att upptäcka sin kropp och sin njutning som barn är inget konstigt. men som sagt, jag blev också chockad när jag först fick historier berättade för mig.

      åh, jag ska läsa inlägget!

      1. Nej, det tycker inte jag heller, även om jag själv i min barndom hade mina privata upptäcktsresor nedsolkade av frikyrkliga samvetskval. Dock tycker jag att det är viktigt att föräldrar tidigt berättar för barnen att det finns delar av kroppen som är privata och att man inte ska låta andra ta på dem ifall man inte vill det. Det känns faktiskt som att många är dåliga på det utan tror att de ska vänta med sånt tills barnen är tonåringar!

      2. matilda, helt rätt att föräldrar ska tala förståndigt och öppet med sina barn. få dem att inse att det inte är något att skämmas för, men att man inte behöver om man inte vill. att ingen har rätt tvinga sig på en.

  2. Japp, jag tror det är väldigt vanligt och helt ofarligt så länge barnen är mentalt friska och på ungefär samma nivå i utvecklingen. Problemet är ju dock att de flesta övergrepp på barn sker av äldre barn. Så frågan är om det inte vore bäst om vi lät barn prata om sånt här, d.v.s. bättre om man informerade barn om att det är ok att pilla på varandra bara båda är med på det. När föräldrar inte vet vad som händer så är det ju nämligen väldigt svårt att förhindra att fel saker händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s