Hela mitt kärleksliv i de mörkaste av ord.

Vad är det som får oss att dras till varandra? Vilka egenskaper, ansiktsdrag, egenheter? Vad är det som får oss att förälska oss?

Jag korrläser för tillfället min diktsamling som jag ska ge ut nu under våren här på bloggen. Den handlar om alla män jag har haft i mitt liv.

Alla de fula, alla de vackra, alla de ansiktslösa.

Det är intressant att se hela mitt kärleksliv beskrivit med de vackraste, mörkaste och fulaste ord jag har kunnat komma på. Och hur jag genom att dra linjer mellan punkterna ser en bild långsamt visa sig.

En bild av mig själv.

Det är den bilden jag har att utgå från när jag rör mig framåt. Och det är den som måste ge vika för det som ska komma.

Jag har sedan jag var 12 år känt mig väldigt mycket som en gammal själ. Jag gillar att umgås, festa och ha kul. Gärna ganska ofta. Men jag är också i lika stort behov av egentid, ensamhet och reflektion.

Jag var med om mer sorg och smärta innan jag fyllde 25 än vad många kommer att uppleva i hela sina liv.

Sorg åldrar en innefrån och ut.

Det blir som att man har sett och upplevt allt förut. Just därför har jag attraherats av de killar som har kunnat smitta mig med spontanitet, skratt och nyfikenhet. De har inte varit några gamla själar. Snarare helt nya.

Jag har nog dragits till dem för att de har fått mig att känna mig som min ålder.

Jag pratar ibland med vänner om vilka killar vi brukar att attraheras av utseendemässigt. Jag vette fan längre. Det är ju alltid personligheten som avgör i slutändan ändå. Men om jag blickar bakåt ser jag vissa saker.

Fina leenden, avlånga kroppar, kinder att nypa!

När jag korrläser min diktsamling ser jag andra mönster. Hur jag dras till omöjliga människor, och situationer. Hur jag dras till osäkra människor, och situationer.

Jag dras till de jag aldrig riktigt kan få. Som alltid har ett mellanrum mellan sina hjärtan, och mitt.

Men inte alltid. Jag har träffat rätt några gånger också, så väldigt rätt. Och det handlar ju inte om männen egentligen, för den enda gemensamma nämnaren i alla relationer har ju varit jag, och mina val.

Och nu står jag inför ett nytt val. För jag måste se om jag kan besvara frågan:

Vad fan gör jag nu när jag har träffat någon som går emot allt jag tidigare har dragits till?

Annonser

8 thoughts on “Hela mitt kärleksliv i de mörkaste av ord.”

  1. ser också fram emot din diktsamling. har läst dig på sockerdricka under en lång tid och favoriserat och kommenterat för dom har alltid träffat rätt. blev glad när jag inte för så länge sen hittade din blogg. du skriver väldigt väldigt bra!

    1. sandra, åh kul och tack! sockerdricka var en bra skola i skrivande, tack vare kommentarerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s