Varför görs alltid sextrakasserier till ett skämt?

De senaste veckorna har en könsrelaterad arbetsfråga plötsligt blivit ett hett debattämne. Rapporter om sextrakasserier inom teatern satte ett välbehövligt fokus på en viktig jämställdhetsfråga.

Men skräckrapporterna från teatervärlden har sina motsvarigheter i många andra branscher. Men trots det är det sällan debatten om dem lämnar marken.

En anledning är att många (män) inte ser sextrakasserier som just sextrakasserier. Antingen gör bruden sig själv till offer eller så överdriver hon eller kanske hittar hon bara på.

Kvinnor är ju så känsliga och ömma! Tål ingenting! Kan inte ta ett skämt!

Det hela illustreras så väl i kommentarsfältet till en artikel på Resume.se. Skvallerjournalisten Beatrice Birkeldh anklagar i den Robert Aschberg för sexuella trakasserier.

”På 2009 års Kristallen-gala frågade jag Robert Aschberg (som vunnit ett hederspris) om jag fick ta bild tillsammans med honom. För att inte alla bilder i tidningen ska bli stela försöker man spexa till dem lite, så jag frågade om jag kunde få rycka Robban i slipsen på bilden. Då svarade han ”nej, men du kan få rycka mig i kuken”. ”Lägg av, kan jag få hålla i slipsen?”, försökte jag igen. Men Aschberg insisterade. ”Men ska du ha kuken eller?”. Då gick jag därifrån. Det tycker jag inte att jag ska behöva tolerera. Jag var där och jobbade som reporter. Inte som hans glädjeflicka.”

Det är ett solklart fall av sextrakasserier som inte ens Robert Aschberg dementerar. Fast han ser det ju självklart inte som sextrakasserier.

”Hon bad att få rycka mig i slipsen, varför ska jag tolerera något så jävla dumt? Varför ska jag tolerera att en vilt främmande människa kommer och drar mig i slipsen? Att säga som jag gjorde var ett sätt att snäsa av ett dumt förslag. Hon försöker väl haka på den här teaterdebatten som varit.”

Det är ett så jävla puckat svar. Så det är ok att behandla människor hur som helst, och kvällstidningsreportrar i synnerhet? Är det ok att talla dem på tuttarna också?

Var går gränsen för vad man får göra som svar på en ”dum” fråga?

Men som om inte Aschbergs kommentar var dum nog läser jag några av kommentarerna:

”Men lilla flicka, varför gör du dig själv till offer? Det är klart, du får lite uppmärksamhet, men står det över principen om att behandla människor med respekt? Börja med dig själv, det är den enda du kan påverka.”

Och en annan:

”Totalt överdrivet. Om han hade sagt det och verkligen menat det sexuellt så hade naturligtvis varit illa, men här är det ju bara ett dumt svar på en dum fråga. Inte trakasserier alls.”

Det är precis den här sortens attityd som slängs i ansiktet varenda gång någon som har blivit utsatt för sexuella trakasserier försöker att berätta om sina erfarenheter. Det är manliga härskertekniker in action.

Övergreppen görs till de utsattas ansvar och problem. Strukturella missförhållanden med sexism och med att män tillåts bete sig hur som helst förvandlas till individuella problem.

Om bruden anser att det var fel att han tog henne på tutten så är det hennes problem. Han menade det ju inte som något allvarligt, det var ju bara ett skämt!

Jag beundrar människor som Beatrice Birkeldh som faktiskt vågar prata öppet om vad de har varit med om, trots att de vet att de kommer att få skit för det. Alla som orkar och vågar måste prata högt om det.

Det är bara så de sexistiska strukturer kan utmanas och raseras på allvar.

Annonser

12 thoughts on “Varför görs alltid sextrakasserier till ett skämt?”

  1. Tyvärr har nog många kvinnor också svårt att se vad de har utsatts för.

    Man tycker kanske att män skämtar grovt med varandra och då måste det ju i jämställdhetens namn vara ok att de skämtar så med kvinnor också, men det finns ju helt klart en gräns och speciellt om kvinnan säger ifrån och detta inte respekteras!

    1. anna, visst är det svårt att se ibland, och är man utsatt om man inte känner sig utsatt? kanske inte, men vi har alla olika gränser. det viktiga är att de gränserna finns till för att skydda sig själv.

  2. Åh, jag är så trött på det här. Jag vägrar acceptera att reduceras till mitt kön, utsättas för sexuella skämt/trakasserier och vara nåt slags jobbets driftkucku bara för att jag råkat födas med fitta och bröst. Men gubbarna förstår inte. Dom bah: ”Lite skämt får man tåla, lilla stumpan!”

    AAAAAAAARGHHHH.

  3. Det är svårt med sexuella trakasserier
    tänk om de faktiskt bara skämtar
    så jag flirtar tillbaka och skrattar
    Det finns härskartekniker som är svårare
    att bemöta, hantera och se
    eftersom de är mycket rumsrenare
    Härskartekniker som jag tar personligt
    utifrån hur jag blivit bemött
    Har han mer makt
    än mig, då är det svårt
    Om någon tar mig mellan benen
    då kan smockan hänga i luften
    svårare om någon säger ”lilla vän”
    eller om nån dåre på piller
    börjar snacka om höjden på mina klackar

    Den som mobbar
    påstår att den skämtar
    och den som blir sur
    eller kränkt har ingen humor
    (vi känner igen det där, eller…)

    1. pia, allt är ju hur man känner det. vi har våra olika gränser, det viktiga är att ingen tillåts passera dem.

  4. Lyssnade på Hallå P3 igår där dom pratade om könsdiskriminering inom försvaret och det man bla behandlade var sexuella/fula ord som man använde mot kvinnorna och det ska tydligen accepteras enligt vissa som ringde in – alla män – eftersom det är ju så det ser ut överallt annars också. Bara föär att det förekommer på fler ställen i samhället så betyder det ju inte att det är okej.
    Annars ligger det ute en artikel på SVT debatt som handlar om just sexuella trakasserier där hon som skriver menar att man inte ska göra sig till ett förbannat offer utan att byta jobb. De som beter sig illa ska tydligen få fortsätta.

    1. svalin, de är idioter! jag kan inte säga något annat. de borde utsättas för det själva verkar det som innan de fattar.

    2. Byter man jobb så gör man sig till ett förbannat offer. Det finns acceptabla och oacceptabla beteenden. Att använda könsord och att använda könsord mot kvinnor är inte ett acceptabelt beteende.

  5. Åh Linus, du är så bra!
    Själv har jag gått och funderat sen i lördags över varför det plötsligt är fritt fram att tafsa på folk bara för att man befinner sig på ett dansgolv eller i en bar. Vet inte hur många gånger jag blivit greppad på rumpan, brösten, låren eller blivit attackhånglad. Det låter galet men oftast blir jag arg men släpper det lika snabbt igen. Jag har liksom börjat räkna med att det är sånt som ingår i ett krogbesök och inte förrän jag såg hur förbannad min killkompis blev på dansgolvet i lördags insåg jag hur sjukt det är. Att jag inte reagerar mer. Men nu blir det ändring på det. Jag lovar mig.

    1. emma, tack! jag vet också att det är så mycket man tolererar på grund av sammanhanget. men ett fel är ett fel oavsett sammanhang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s