Vem berättade för er om sex?

Kommer ni ihåg om era föräldrar satte er ner och pratade om sex? Var det överhuvudtaget någon som gjorde det?

Eller är det bara en myt att föräldrar berättar om blommor och bin?

Jag försöker själv att minnas om någon gjorde det med mig. Morsan lär inte ha hunnit göra det. Jag tror inte farsan gjorde det. Inte heller syrran.

Och även om de skulle ha berättat om hur barn blir till så skulle det ju ha varit i onödan!

Som bög är det ju inte penetrera fitta som ens hormonstinna ungdomskropp längtar och bultar efter. Kanske anade min familj det.

Eller så litade de som så många andra på att skolan skulle undervisa om knullandet.

Det är livsfarligt att göra det. Den sexualundervisning jag fick i högstadiet nämnde inte ens homosexualitet. Inget om att jag borde skydda mig när jag har sex. Hallå?!

Jag vet inte hur det är idag. Men eftersom så många knullar allt tidigare, könssjukdomar och graviditeter blir allt vanligare i allt yngre åldrar, så antar jag att det inte står riktigt rätt till.

Det behövs en sexualundervisning som tar upp både biologiska fakta och sexuella praktiker. Som inte bara ger fakta, utan även försöker att utmana alla de normer och ideal som kopplas till sex och sexualitet.

Redan tidigt måste vi utmana föreställningar om tjejers sexualitet där de förväntas vara återhållsamma för att undvika horstämpeln, samtidigt som de ska vara tillräckligt intresserade av killar för att inte bli utanför.

Även föreställningarna om killars sexualitet där de förväntas bygga sin maskulinitet genom att tillgodogöra sig så mycket heterosexuella erfarenheter som möjligt måste utmanas.

Det måste skapas ett tryggt klimat för att som ung öppet kunna fråga och få svar på allt man undrar. Allt för att ge så realistiska föreställningar som möjligt och därmed möjliggöra en trygg och säker framtida sexuell praktik.

Men tillbaka till familjens ansvar. Igår fick jag nämligen en liten sexlektion av min syrra i formen av ett massmejl. Typ tio år för sent, men tack ändå syrran!

Om ni har halvdålig humor och kan svälja könade färger så är det här för er:

Annonser

22 thoughts on “Vem berättade för er om sex?”

  1. När vi hade sex och samlevnad i skolan var det bara killars sexualitet som togs upp, hur kåta killar är och varken homosexualitet eller bisexualitet nämndes överhuvudtaget. Personligen kan jag känna att jag kunde varit utan de lektionerna. Allt vettigt man lärt sig har varit från P3:s program Christer och P3 Star.
    Men sen tror jag inte att det stämmer att unga har sin första sexdebut tidigare idag än för ca tio år sen. Tydligen ska den till och med ha ökat i snitt med några månader.

    1. svalin, det där me sexdebut varierar så kraftigt. olika undersökningar visar olika saker. men av den inblick jag personligen har fått bland kids under 15 så står det värre till än vad det var för mig när jag växte upp.

  2. Jag kommer inte ihåg… Vi hade någon sexualundervisning i mellanstadiet där vi såg en fånig film från 60-talet, en såndär med krystad berättarröst. Det jag kommer ihåg mest av den var att mannen skulle ge kvinnan en skorpa på sängen på morgnarna när hon var gravid för att det kunde hjälpa mot illamåendet. Men jag visste ju saker om sex redan innan, vissa saker hade man ju hört från vänner, men det stämde ju inte alltid med verkligheten. Jag hade också en amerikansk frikyrklig ”så blir barn till”-bok som mamma köpt från den frikyrkliga bokklubben, en riktig sån ”först gifter man sig och sen ligger man i sängen och kramas, och ifall man kramas RIKTIGT hårt så kan det bli barn”. Sen kommer jag såklart ihåg Per, Ida och Minimum som man satt och rodnade till. Dagisporr! Homosexualitet snackades det nog lite om i högstadiet, men jag kommer inte ihåg undervisningen. Det enda jag kommer ihåg var att läraren delade upp klassen i killar och tjejer och så fick vi skriva frågor på lappar till varandra. Vi tjejer frågade killarna bl.a. vad de skulle göra ifall de fick reda på att någon i klassen var homosexuell ”då skulle jag springa iväg och sätta mig på andra sidan klassrummet” var svaret från dem som skrek högst, och det var bönderna från landet.

  3. Ingen berättade för mig om sex. Det enda jag fick höra hemifrån var att man inte skulle ha sex för tidigt, att det enda killar ville var att utnyttja en för att de var så kåta och att tjejer inte bör ligga runt + att man inte ska ha kort kjol för då kan man bli våldtagen eftersom de stackars männen inte kan behärska sig om de ser bara ben.

    I skolan tyckte vår lärare att det var pinsamt att undervisa om sex, så hon gick ut ur klassrummet när det väl var dags och sen fick vi ingen sexualundervisning.

    Allt jag kan om sex har jag läst mig till på Internet, frågat vänner om eller experimenterat mig fram till.

    1. candy, det är det jag menar. det sprids såna skadliga föreställningar om sex och sexualitet överallt. skolan borde ta ansvaret att ta upp de. de lärare som tycker det är pinsamt borde byta jobb.

  4. För att svara på frågan i rubriken: Om själva barn-alstrandet hade vi redan när jag var liten en bok som hette typ ”Så blev du till”. Så basic-grejerna kom väl därifrån. Sen kom väl resten av informationen från tjejtidningar, skolan, kompisar, lite porr och empiriska undersökningar. 🙂

  5. Varför går det inte att hitta
    vettigt folk som kan berätta
    i skolan om det sexuella?
    Det borde väl gå att hitta
    både homo- och heterosexuella
    som har något att säga
    som komplement pubertetsinformationen
    som givits ut av socialstyrelsen?
    Jag vet inte om jag vill höra
    sådant från min mamma eller pappa,
    i allafall inte detaljerna
    Det bästa är kanske att forska
    på egen hand och testa?
    Om lärarna inte klarar av att berätta om känslorna
    så får de väl bjuda in någon som kan föreläsa

  6. Jag är 86:a och utbildar mig själv till lärare. Jag har i efterhand förstått (efter att ha läst undersökningar, forskning och så vidare) att min mellanstadieskola var en mycket ”modern” skola. Med modern menar jag att vi elever fick lära oss att tänka kritiskt och ta personligt ansvar, det betyder också att de i alla fall försökte lära oss om att acceptera alla människor oavsett kön, sexualitet och etniskt ursprung (sen att alla inte tog till sig det är en annan – skrämmande – sak).

    Kort sagt så hade jag tur.

    Men ändå var vår sexualundervisning en besvikelse (troligen för att lärarna inte hade den utbildning som krävs – de hade antagligen ingen utbildning alls i just ”sexualkunskap”). Killarnas sexualitet lyftes fram som en naturlig drift och en njutningskälla medan tjejernas kopplades ihop enbart med fortplantning. Killarna fick ”lära sig” runka och tjejerna fick praktiska tips om mens – ska man använda binda eller tampong?

    Gällande hbt-frågor så tror jag (tyvärr) att vi var av de få vars lärare faktiskt tog upp det över huvudtaget. Men även där brast det. Visst, vi fick ”lära oss” att heterosexuella partnerskap inte var det enda som fanns och att det är helt okej MEN ingenting om hur två kvinnor eller två män faktiskt ligger med varandra. Det är såklart bra att de försökte lära oss acceptans och det är på tok för få lärare som ens tar upp hbt-frågor MEN det räckte inte – de elever som var homosexuella fick inget konkret och stod alltså lika svarslösa som innan.

    I högstadiet fick vi tjejer diskutera diverse frågor rörande sex. Den största av dem var ”har storleken någon betydelse?” och svaret kom att bli ”killen kan ju faktiskt inte hjälpa det, så vi måste vara snälla!”. Hallå! Jag hade gärna velat veta vad killarna skulle kunna gör för MIG någon gång – vad händer om inte jag är våt nog och liknande frågor.

    Jag tror dessutom att problemet, i många fall, är att fokus enbart läggs på hur tjejer ska kunna säga nej. Såklart ska vi få stöttning i att vi kan säga nej om vi vill, självklart! Men de som vill säga ja? Det får sköta sig sjävla.

    1. j, tack för uppsatsen! mens! det hade jag glömt bort men det vet jag att tjejerna fick prata skitmycket om. vi killar pratade om penetration. av kvinnor alltså.

  7. Det där med hur barn blir till frågade jag ju mina föräldrar om i väldigt ung ålder och fick ärliga svar. Jag visste att när en man och kvinna ligger med varandra kan det bli barn. Och så fanns det ett tv-program och några böcker där man också fick lära sig lite.

    I skolan fick vi av lärarna veta hur kroppen funkar, skematiska teckningar på penis och vagina och andra kliniska ord. Vi hade några skolsjuksköterskor som höll i sexualundervisning i högstadiet där vi fick se en film från 80-talet om onani och sex, men det enda jag kommer ihåg är att dom som berättade satt i en säng som flöt på en älv…

    I Norge har man ett icke-religiöst alternativ till den kristliga konfirmationen, och där hade vi temadagar med bland annat kärlek, sex och känslor. Det är, vad jag kan minnas, det enda stället vi fick prata om att vara tonåring och kär, prevention, homo- och bisexualitet och hur man faktiskt gör när man har sex (både hetero och homo), vad man tycker är pinsamt, etik, övergräpp, you name it. Dock är det inte majoriteten som väljer denna typen av konfirmation, så dom flesta har nog bara fått lära det där kliniska från skolan och det mycket förenklade från familjen, eventuellt något snusk från kompisarna.

  8. Jag har inte läst vad du skrivit, men jag kikade på bilden och skrattade högt. Precis den sortens humor jag behövde, en riktigt pissig dag som detta.

  9. Sexualundervisningen på högstadiet var ett stort skämt. Det var bara jobbigt akward. Stod också i vår biologibok att homosexualitet var en sjukdom. jag frågade min lärare om det ens var tillåtet att ha en bok som det står så i. Det kryptsiak svaret jag fick var: ”Det råder delade uppfattningar om den frågan.” Alltså var min mattelärare antagligen homofob , men vi fick se en film om könsbyte en gång på biologin, så jag vet faktiskt inte.(?) Det mesta har man tagit reda på själv eller genom kompisar som sexdebuterade tidigare än en själv. Mina föräldrar har i alla fall alltid sagt att det är okej att vara gay (även om jag själv inte är det).

    Och jag gillade pennorna!

  10. Att samlevnadsundervisningen i skolan inte fungerar alla gånger kanske man kan leva med, som något slags kollektivt trauma, föråldrade läromedel, mossiga lärare med rodnande kinder och elever som tycker det är så pinsamt att de inte kan styra sig. Är det besvärligt för lärarna och de inte kan använda sig av elevvården, ungdomsmottagningen eller föreningar så borde de kunna visa en vettig informativ film. Det är inte för mycket begärt.

    Däremot kan jag reta mig på att det finns så lite information om biverkningar med P-piller. Tänk er en tonårstjej som har fast sällskap med en kille som hon vill satsa på. Hon skaffar P-piller, minst lika mycket för hans skull som för sin egen och ungdomsmottagningen berömmer och tycker att hon gör ett klokt val. P-pillrena gör att hon tappar sexlusten totalt, utan att hon har någon aning om varför. Hur ska man kunna upptäcka sin sexualitet om man inte har någon sexlust?

    Kan homosexuella tonårskillar hitta någon vettig information om a6 och hur man gör? En tjej som skriver till en frågespalt och vill veta hur man gör kan få rådet att avstå pga risker eller göra det på honom istället om han nu är intresserad.

    1. pia, bra poäng med p-pillrena. inte min expertis direkt. och analsex lärde jag mig från porrfilmer. det var inte den bästa av lärare. att försöka ha analsex utan smörjmedel är inte att rekommendera. men inte fattade jag att de använde det i porrfilmerna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s