Så jävla dåligt mår hbt-ungdomar.

Jag har nog haft tur. För mig är inte min sexualitet eller förmodade sexualitet ett större problem i mitt liv. Jag har visserligen tvingats springa ifrån idioter som har velat slå ihjäl mig och jag tvingas ofta höra människor skriker bögjävel efter mig.

Men jag har det ganska lugnt och skönt ändå, trots allt.

I Ungdomsstyrelsens nya rapport om hur hbt-ungdomar mår är det bara tråkig läsning från sida ett. Självmordstankar, misstänksamhet och känsla av svek är vanligt.

Men den mest upprörande siffran i rapporten är att så många som var femte ung homo- eller bisexuell person har på grund av sin läggning blivit utsatta för någon form av våld eller allvarlig kränkning från sina egna familjemedlemmar.

Det är en förjävligt hög siffra.

Vad rapporten visar är precis vad alla liknande tidigare rapporter har visat de senaste tio, tjugo åren. Att hbt-ungdomar mår betydligt sämre än genomsnittet.

Var fjärde tjej och var tionde kille har försökt ta livet av sig. Risken för psykisk ohälsa, stress, svår ängslan, oro, ångest och självmordstankar är fördubblad eller tredubblad hos unga homo- och bisexuella, visar nationella folkhälsoenkäten 2005 och 2008.

Unga hbt-personer utsätts betydligt oftare än heterosexuella för hot och våld. De saknar oftare någon att anförtro sig åt och känner mindre förtroende för arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänst och polis.

Det som behövs för att vi ska råda bot på allt det här är att skapa fler sociala mötesplatser för hbt-ungdomar. Detta för att känna sig lite mindre ensam, känna igen sig i andra och för att ha tillgång till utbildade vuxna.

I Stockholm finns föregångaren Egalia som är ett fritidshäng för hbt-ungdomar. Det sjunger dock på sista versen, då projektpengarna från allmänna arvsfonden tog slut i höstas. Nu står hoppet till politikerna.

Varje stad behöver en frizon som Egalia för hbt-ungdomar. Framför allt är det viktigt i mindre städer där det överhuvudtaget inte finns några mötesplatser för hbt-folk.

Det är dessutom viktigt att institutioner som polis, vård och socialtjänst utbildas i hbt-kunskap. Alla som möter ungdomar i sin yrkesroll måste lära sig att se och ifrågasätta heteronormen.

Ett bra sätt att göra det är att genomgå RFSL:s utbildning och få en så kallad hbt-certifiering.

Inget mer prat, och mer aktion. Annars riskeras en hel generation gå förlorad.

Annonser

6 thoughts on “Så jävla dåligt mår hbt-ungdomar.”

  1. Idag mår ungdomar lika dåligt som patienter inom psykiatrin på 1950-talet, enligt DN:s recension av boken ”Jämlikhetsanden” (som jag ska läsa när jag hittar den på bibblan alt den kommer i lågprispocket).

    1. pia, åh den måste jag också läsa. jag tror att min generation var den som knappt klarade sig. det är så mycket värre nu än för bara tio år sedan.

  2. Min föreläsare när jag läste genus sa att enligt undersökningar mår homosexuella generellt sämre än heterosexuella som unga, men bättre än heterosexuella när de är vuxna. Jag vet inte om det är sant dock.

    1. åsa, låter märkligt. men samtidigt kanske det är så att när man har gått igenom hela komma ut-processen och har accepterat sig själv så har man lärt sig saker och troligtvis blivit starkare. om man nu kommer dit det vill säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s