Äntligen har jag blivit en tecknad typ.

Jag blev så glad idag. Så där glad att jag inte kunde sluta le fånigt.

Precis som för Julia Skott har en av mina journalistiska drömmar alltid varit att få en tecknad byline. Och precis som för Julia har den nu gått i uppfyllelse.

Jag skriver ju kulturkrönikor i tidningen Frihet och från och med nästa nummer kommer bylinebilderna att vara tecknade.

Jag fick se min idag. Jag kunde inte sluta le. Den är så jävla snygg. Nästan så där jobbigt cool att jag avundas min egen tecknade versions utseende. Bisarr känsla!

Tyvärr kan jag inte visa den på grund av rättigheter och sånt. Ni får vänta tills nästa nummer kommer ut i början av februari. Kalla mig en teaser om ni vill.

Annelie Carlström heter illustratören. Gå in och kolla på hennes illustrationer så kan ni få en aning om hur jävla snygg jag är avtecknad.

Nu ska jag fortsätta att le.

Annonser

17 thoughts on “Äntligen har jag blivit en tecknad typ.”

    1. lisa, åh jag är nog inte där. jag menade bara att ni kunde gå in för att få en känsla av hur hon illustrerar. du får vänta till februari på min bild!

      1. lisa, förresten helt off topic. ditt bloggnamn, ”denna dagen, ett liv”, var kommer det ifrån? jag tänker automatiskt på filmen the hours och boken mrs dalloway av virginia woolf.

      2. Är det inte någon Astrid Lindgren-filmatisering? Typ farbror Melker. Eller så är jag full. Hoppas Lisa svarar. 🙂

      3. Jo, det kommer väl ursprungligen – för mig – från Saltkråkan och Farbror Melker som i något avsnitt läser det i en tidning, typ dagens citat skulle jag tro. Det förklaras lite som ”carpe diem”.

        Jag blir så less på alla som ska leva ”sen”, när de är rika, smala, gifta, välutbildade och framgångsrika. Jag hade under en period stora problem med ångest och tvångstankar(det handlar bloggen inte om – jag är för feg) och då hade jag ett liv där de flesta dagarna faktiskt inte var värda att leva. Jag vägrar hamna i den situationen igen. Så denna dagen, ett liv, är också en förhoppning om att just denna dagen ska vara värd att leva. Det måste liksom vara värt det nu, inte sen.

        På ytan verkar bloggen inte alls handla om dom där sakerna, men man kan nog säga att den gör det i praktiken.

        Jag har faktiskt inte läst ”mrs dalloway” – fast jag har den i bokhyllan, the hours har jag sett och jag minns att den var bra men sen kommer jag inte ihåg mera.

    1. gabbe, men usch. undrar också om de blir dömda. våldtäkt av män är ju inte ens accepterat som ett faktum. ännu.

      1. lisa, jag fattar inte hur den här bloggen sorterar ibland. den lever sitt eget liv. jävla teknik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s