När jag fick stånd hela tiden.

Nu ska jag skriva om något ni kvinnor inte har några erfarenheter av. Eller jo. Ni har nog sett några i era dagar, fått det upptryckt i ansiktet några gånger. Blivit petade av det på dansgolvet. Ibland har ni gillat det, ibland inte.

Jag minns hur det var när jag var typ 13 år. Håret på pungen hade börjat komma på riktigt och allt möjligt rann genom kroppen. Och då kunde vad som helst hända.

”Givakt, givakt!” som Viveka i Mia & Klara uttrycker det.

Jag fick nämligen stånd hela jävla tiden. På bussar, i köer och när jag såg killen jag var kär i i skolduschen. Hela kroppen var som en enda stor pulserande kuk. Jag kunde inte göra något åt det.

Jag fick sitta där på bussen med finnigt ansikte och ett stånd mellan benen. Det var bara att placera ryggsäcken över det och be till alla gudar om att ståndet skulle ha lagt sig innan min hållplats kom.

Det var så jävla jobbigt. Och pinsamt. Jag gick runt med röda kinder hur jävla länge som helst. Som tur var gick det över. Och ståndet blev kontrollerbart.

Awkward Boners lägger man ut bilder på killar som har råkat få stånd i de mest pinsamma av situationer. Det är jävligt kul. För ibland går det inte att dölja sin glädje.

Det är ju precis som sajtens slogan lyder: ”Because it happens to the best of us.”

Vad jag vet växer inte kvinnors könsorgan så pass att det syns genom byxan. Men vad är den kvinnliga kroppens motsvarighet till pinsamt ofrivilligt stånd? Mensblod?

Tell me!

Annonser

20 thoughts on “När jag fick stånd hela tiden.”

  1. Jo, det är nog mensblod. Det mest skämmiga man kunde tänkas sig som tonåring var nog det. åtminstone fick man det intrycket när man läste KP.

    1. svalin, ja det är det närmsta jag kan tänka mig. åh vad jag är glad att jag inte har mens förresten…

  2. äh. Jag blir mer ”fan, nu skitade jag ner byxan” än ”Fuck, alla ser att jag blött igenom”

    Förresten kan jag berätta att du är min Idol. Du skriver så himla bäst och jag önskar att jag hittat dig för tre år sedan när jag var femton och osäker på allt.

    1. ellen, bra inställning! det är ju något naturligt, egentligen.

      men åh, tack snälla du! kul att du får ut något av allt jag skriver!

  3. Mensblod är ju förstås otrevligt om andra ser det, men styva bröstvårtor är nog värst. Det jobbiga är att man kan ha styva bröstvårtor antingen för att man fryser, eller för att man är kåt, och jag är så jävla rädd att någon ska tro att jag har styva bröstvårtor pga. kåthet när jag egentligen fryser!

    ”Hela kroppen var som en enda stor pulserande kuk.”

    Garvar lite åt den meningen.

  4. Haha. Om jag varit kille hade jag säkert råkat ut för givakt i dom mest pinsamma situationer. Jag skulle antagligen få stånd enbart av nervositeten över att jag verkligen inte ville ha det. Jag mår nästan lite dåligt när jag tänker på det, det verkar så hemskt! Och när man dessutom är tonåring och allt. Jag är så glad att jag är tjej. Tror jag..

    1. matilda, ja det var asjobbigt. och det upptog så mycket tankeverksamhet att INTE försöka få stånd…

      1. ”det var asjobbigt. och det upptog så mycket tankeverksamhet att INTE försöka få stånd…””

        Hahaha, linus! Jag tror att vi kan vara en av delförklaringarna till att killar i genomsnitt presterar sämre i grundskola och gymnasium på spåren.

  5. Ah, tidiga tonåren: kuken kommer aldrig vara mer på hugget igen, samtidigt som chansen att man skulle få använda den med någon annan var obefintlig.

  6. Jo det som är pinsamt för tjejer är nog mensen, särskilt ifall man blöder igenom. Sen är det inte så kul när man blivit lite varm och svettig och muffen lämnar en blöt fläck på stolen man precis suttit på. De kan ju tolkas som att man är superkåt, HAHAHA!

  7. Ja, helt klart är det mensen som var problemet. Man hade inte riktigt koll och ibland fick man
    störtflod och blödde igenom allt.
    En annan sak jag tyckte var väldigt pinsamt i tonåren var att jag svettades mycket och var livrädd
    för att folk skulle se svettfläckarna under armarna, de som var där konstant.
    Det var nog det som jag plågades mest av. En svettstinky ville man ju inte vara precis.

    1. jenny, åh hade också svettproblem. jag brukade lägga papper i armhålan så att inget svett skulle synas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s