I livet måste man rädda sig själv.

Min kanske absoluta favoritbok är Purpurfärgen av Alice Walker. Den handlar om Celie som växer upp i den svarta södern i början av 1900-talet. Hon utnyttjas sexuellt av sin far, blir med barn två gånger med honom och blir sedan bortgift till den lika utnyttjande mannen Mr A.

Men hennes styrka växer till slut i misären. Genom andra kvinnor. Som bluessångerskan Shug Avery, den rakryggade Sophia och systern Nettie. Genom deras öden växer hennes egen ryggrad.

Det är en fantastisk historia. Och den har sina likheter med nya filmen Precious som jag såg härom veckan.

Precious handlar om 16-åriga Precious Jones som växer upp i 80-talets Harlem. Hon är gravid för andra gången med sin pappa. Hennes mamma misshandlar henne dagligen. Hon kan knappt skriva sitt eget namn.

Det är en djupt otäck film. Så mycket svärta och sorg att jag bara ville blunda ibland. Men jag gjorde det inte. För svärtan måste ses. Det är inte ondska. Det är bara fördärvat mänskligt beteende.

Gabourey Sidibe som Precious är fantastisk. Hon ÄR Precious. Att det är hennes första roll någonsin är helt sjukt. En Oscar väntar säkerligen nästa år. Detsamma för komikern Mo’Nique som får ett dramatiskt genombrott i rollen som den misshandlande mamman.

Hon är helt garanterad en Oscar. För hon lyckas göra den misshandlande mamman, som lätt skulle kunna utpekas som ett monster, till en människa man kan sympatisera med. Om än bara för ett ögonblick. Det är sensationellt.

Men det kanske mest sensationella är att Mariah Carey av alla människor är riktigt jävla bra i filmen som en socialarbetare.

Ibland kan det vara svårt att förstå och orka med filmer och böcker som är skrivna med det svartaste av bläck. Som vägrar släppa in ljuset i mörkret. Som pressar fram den ena tåren efter den andra. Varför så mycket elände? Varför så jävla mycket sorg?

Svaret är enkelt: för att det behövs.

I livet kommer sällan en räddande prins eller en välsvarvad Lara Croft. I livet måste man rädda sig själv. Det enda som rår på ens eget mörker är ens egna handlingar.

En film som Precious påminner bara om det. Se den!

(Filmen gick på Stockholms Filmfestival. Har vanlig premiär i januari.)

Annonser

2 thoughts on “I livet måste man rädda sig själv.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s