Könet bestämmer vänskapen.

Jag har inte en enda kompis som är bög. Jag har en enda nära vän som är kille. Resten är tjejer. Ibland undrar jag om jag är så insnöad i mina egna föreställningar om kön att jag inte ser träden för skogen.

Jag menar, diskriminerar jag?

Nu är det ju så att alla väljer att umgås med och släppa in på livet sådana människor man verkligen tycker om. Vad som gör en vän är olika men genomgående för mig är förståelsen och acceptansen man har till varandra, och alla skratt man delar.

Vad som gör en vän borde inte vara könet personen har. Men, jag tror det ändå.

Jag har sedan högstadiet haft väldigt svårt att bli nära vän med killar. Och en anledning till det är att jag inte har trott att de skulle kunna bli lika bra vänner.

Jag har haft mina egna föreställningar kring heterokillar och hur de ser på mig. Grabbigheten har jag gjort mig avtänd, och ibland lite rädd. Det känns trist.

Men jag har som tur är ett undantag i min vän Andreas. Han har lyckats bli en kär vän som jag värdesätter högt trots att han är en heterokille. Men hans och min vänskap har utmanats både en och två gånger av just den anledningen.

För att han är hetero och jag bög.

När han och jag jobbade på Resumé ihop var det några som länge trodde att vi var ihop, för att de tyckte att vårt nära umgänge inte kunde betyda något annat än ett sexuellt. Vi tyckte det var så kul  att vi lät dem tro det.

Det här lyfter den intressanta frågan kring kön, sexualitet och vänskap. För jag har märkt att det spelar roll. Hur människor ser på ens relationer, och hur man själv ser på dem.

Oj, en heterokille har en bög som kompis, eller oj en heterotjej har en heterokille som kompis. Det anses vara märkligt, på något sätt. Det viktiga ligger för många i att inte kunna känna sig sexuellt attraherad av en vän.

För mig har könet tidigare spelat roll för hur jag ser på vänskap eller potentiell vänskap. Och jag vill faktiskt inte att det ska göra det, för det gör min horisont så jävla mycket mindre. Precis som alla föreställningar om kön gör.

För mig handlar det om att upptäcka de i mitt eget liv, och om de bekymrar mig, göra något åt det.

Och att jag inte har några bögvänner? Det beror nog bara på att de få jag träffar och tycker om ligger jag med eller/och blir ihop med.

Då blir en potentiell vänskap komplicerad av helt andra anledningar.

Annonser

9 thoughts on “Könet bestämmer vänskapen.”

  1. Jag har tyvärr noterat detsamma; hade mycket bättre blandning för tio år sedan men nu när man är stadgad i ett heteroförhållande skapas en massa osynliga murar mot straighta killkompisar = de/min/deras partner gillar inte att man hänger som förr. Sen anstränger jag mig inte så mycket själv heller ska tilläggas…. Har nära tjejkompisar och två nära killkompisar som båda är gay nuförtiden, men tror nu när jag resonerar om det att det är mycket upp till mig! Har nog en hel del fördomar om ”straighta män 30 plus” om jag är helt ärlig… Ytliga, macho och lite, lite ohumoristiska är min fördom.

    1. katarina, jag tror det enda är att man ibland reflekterar över sina egna val. om man är nöjd med dem är det bara att köra på, om inte så kanske det är dags att ändra på det.

  2. Jag känner igen det du skriver om. Jag har sedan snart ett år blivit bra kompis med en hetrokille och jag själv är också hetro. Han har tjej och det har varit tillfällen då jag känt att jag måste backa för att inte ställa till problem. Detta skulle aldrig hända om han var en annan hetro tjej. Det skapar problem för oss att fördjupa vår vänskap.

    Men ytterligare något som jag själv reflekterat över är hur man beroende på civilstatus blir bemött på fester tillexempel. Är jag på en fest där jag inte känner så många så är det ofta svårare att prata med nya människor när jag är singel. Men om jag säger ”min pojkvän…” någonstans i meningen, då (även om de inte är intresserade av mitt förhållande) öppnar sig folk lättare. Detta händer oftast när jag råkat pricka in en konversation med någon tjejs kille tidigare på kvällen.

    Tack för en bra blogg.

    1. linda, fan det är svårt det där. hur man känner sig som en loser om man är singel, eller tror att andra tycker så.

      1. jag tolkar det mer som att det är knepigt att prata med nytt fölk om man är singel eftersom de/deras partners är oroliga att man raggar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s