Varför bry sig om feminism inte förändrar ens liv?

Jag tycker att det är passande att inleda mitt bloggår 2011 med att bena lite i några diskussioner om feminism som jag har deltagit i och läst om under julhelgen.

Till att börja med: Elin Grelsson skrev ett blogginlägg här om dagen om feministmän och hur hon och hennes kille, Gustav Almestad, ofta får ryggdunkar för att han är feminist och hon är ihop med en.

Många kvinnor dunkar feministmän i ryggen och kallar dem duktiga. De gratulerar de kvinnor som har lyckats bli ihop med en man som kallar sig feminist. Detta ryggdunkande må vara irriterande, men det kan förklaras.

Då det fortfarande är få män som kallar sig feminister, även om de med åren blir allt fler, och då många kvinnor tycker att det är fint och trevligt att män säger sig vara en del av en kamp som (många tror) inte gynnar dem personligen, ja då blir det ryggdunkande.

Men framför allt handlar det om den bakvända tanken att det räcker med att kalla sig feminist för att vara det. Men feminism är ett verb, det är något man gör, inget man bara kan kalla sig.

Man gör feminism genom att skriva om det, genom att uppfostra sina barn på mer genusmedvetna sätt, genom att snacka om det på lunchen med arbetskamraterna, genom att gnälla på dagis, skola och andra institutioner som predikar könsstereotyper.

Listan är lång, och den tangerar både det privata och det politiska.

Feminismen gör det privata politiskt.

Feminism för mig handlar om att bryta den strukturella underordning som kvinnor är i, men också om att försöka radera de föreställningar om kön och sexualitet som hindrar både män och kvinnor från att vara sina egna individer.

Jag tror dock att det är oerhört viktigt och nödvändigt att vara fullt medveten om sin egen position, var den är i hierarkin och vilka privilegier den ger enbart på grund av föreställningar om kön och sexualitet.

Jag är fullt medveten om att jag är man och feminist och vad det därmed placerar mig i en patriarkal värld. Men jag är också en homosexuell man som inte klär sig, beter sig eller tänker som en man förväntas göra.

Min position är därmed en annan, än säg, en heterosexuell man med stereotypt manliga intressen som också kallar sig feminist. Det gör en skillnad, och det måste man vara medveten om och utgå ifrån för att hitta vägar framåt.

Jag är feminist av många anledningar, men en av de främsta är en rent självisk en. Jag vill ha samma möjligheter och samma livsutrymme som alla andra, men på grund av föreställningar om kön och sexualitet har jag det inte.

Och det är nu vi kommer till kärnan av det hela. Om man inte känner att ens livs möjligheter hänger på den förändring feminismen vill åstadkomma, orkar man bry sig då?

Mer än att kanske säga att man gör det?

För mig är min kamp för hbt-frågor precis som feminismen en kamp som påverkar mina egna livsmöjligheter på direkta sätt. Det är därför jag skriver så mycket och så passionerat om de frågorna.

För det är mitt liv som hänger på dem.

Men för de som känner att de personligen inte berörs (läs: de flesta män i detta fall), de brukar inte delta (lika aktivt) i kampen. För det är inte deras liv det handlar om. Så när några av dem ändå kämpar passionerat för det så får de automatiskt en dunk i ryggen.

Det må vara orättvist och irriterande, men så blir det ofta.

Slutligen. Det har ännu en gång pågått en diskussion om begreppet feminism. Många, kanske inte konstigt främst liberaler och ofta manliga sådana, stör sig på ett ord som de menar exkluderar män.

Jag tycker personligen att diskussionen om ordet feminism lätt blir ganska larvig.

Språk är makt, det upprepar jag ofta, men i det här fallet tror jag att det mest är föreställningar om vad ordet betyder som stör folk mer än själva ordet och därför borde diskussionen justeras, vilket den tyvärr sällan görs.

Det blir en skendebatt.

Jag menar att det inte är begreppet i sig som är det viktiga, utan insikten om att feminist inte bara är något man kan kalla sig, utan att det är något man gör.

Bert Karlsson kan kalla sig feminist, men gör det honom till en?

Nej. Han gör inte feminism.

Så istället för att diskutera själva begreppet bör vi diskutera vad det betyder och vad vi gör för att förverkliga dess mening.

Det är det vad jag vill syssla med även 2011.

(Läs även Niklas Hellgren som tipsar om vad feministmän kan göra för feminismen. Det vill säga, torka tårarna och börja göra något.)

About these ads

18 responses to “Varför bry sig om feminism inte förändrar ens liv?

  1. samtidigt som feminist är ett skällsord och många väljer att stoltsera med att de minsann är ”anti-feminister” (ja vad kan man säga egentligen) så är det även populärt bland många kvinnor att stolt titulera sig som feminister när allt de säger och gör och uttrycker med sina personer går totalt emot vad feminismen handlar om.

    Nu påstår jag inte att jag har tolkningsföreträde när det kommer till feminismens vara och ickevara, det finns grundläggande värderingar som är ett måste och som du säger – man GÖR feminism. Det räcker inte med att påstå att man är en.

    Jag är gift med en man som iallafall idag (jag vill gärna inbilla mig att det är pga mitt tjat) fattar galoppen. Men kallar sig feminist gör han inte. (än) Det känns ganska nedslående eftersom att man som kvinna ofta känner att man är ensam.

    Strukturerna och könsrollerna vi har idag gynnar ingen. Nej, inte ens mannen även om han är privilegiad. I könsrollspelet finns bara förlorare. Det vet min man. Det vet många män. Men ändå är steget till att erkänna och framförallt aktivt motarbeta dessa strukturer väldigt långt.

    Det är nedslående och tröttsamt.

    mvh
    Natta som tycker om att läsa det du skriver.

    • lady dahmer, precis. tycker det finns ett ledsamt glapp mellan att säga att man är feminist och vad man gör feministiskt. med det menar jag inte att vi alla måste vara perfekta feminister varje sekund, utan om att ambitionen också blir till handling ibland.

  2. Det känns lite störande att män kan kalla sig feminister och få så oerhört mycket beröm för det bara för att dem är män. För ett par år sen var det ett manligt upprop mot mäns våld mot kvinnor som hyllades så oerhört i media, ett jobb som kvinnor gjort i årtionden utan att få samma kredd för. Hur ofta har kvinnojourerna eller dem feministiska rörelsen hyllats för sitt arbete mot våld? Jag har varken sett eller hört det en endaste gång. När män är för mänskliga rättigheter så ska det hyllas, men inte när kvinnor är det. Det är faktiskt irriterande.

    • svalin, kan också tycka det är irriterande, men logiskt då de är mansfeministerna är få och därmed sticker ut mer. som sagt borde man syna vad alla som kallar sig feminister faktiskt gör. det är väldigt lätt att titulera sig feminist, svårare att verkligen handla som en…

  3. svalin: världen funkar som så att gör man något som är ovanligt med den förknippade könsrollen så får det uppmärksamhet. Kvinnor som gör något ”typiskt manligt” får också uppmärksamhet. Gör man något som förväntas av könsrollen man har så bryr sig ingen. Gäller både män och kvinnor.

  4. Pingback: Dem goda feministiska männen « Intersektionell Solidaritet – där det finns makt finns det motstånd

  5. Jag måste faktiskt säga att jag är rätt stolt över att ha lyckats fånga en kille som är feminist. Efter att ha betat av ett helt gäng manschauvinister utan hjärna så ser jag honom som ett riktigt fynd. Ungefär som att gräva i vildmarken och stöta på en guldådra. Fast jag vet inte om jag direkt slår mig på bröstet för att han är kille och feminist och att det skulle vara så duktigt, mer att det inte kryllar av sådana män på denna Cthulhus gröna jord.

    • tildaf, framför allt är det bra att ha en karl med insikt om världen. som ser orättvisorna och ser sin plats i de ordningarna.

  6. svalin: Skulle kvinnor göra uppror och kämpa för mäns lika rättigheter inom t.ex. vårdnadstvister eller något liknande är jag övertygad om att dessa kvinnor skulle få lika stor uppmärksamhet för detta, vill man ha uppmärksamhet måste man sticka ut lite, och det gör man genom att slåss för någon annans rättighet, att slåss för sina egna rättigheter gör redan de flesta.

  7. Det här med att ord är makt är ju alltid lika sant.

    Se t ex hur äckliga äckliga äckliga Per Ström och hans antifeminist-blogg ”Genusnytt” använder systematisk begreppsförvirring. Han kapar ord och begrepp bäst han vill. Protester mot språkförvirringen försvaras med att ”genusvetenskap är en bluff”.

    Samma strategi är vanlig bland rasister: att stjäla begrepp för att sedan anklaga alla som har invändningar för att vara lögnare. Både nu senast, när SD vann en helt osannolik medial framgång, och på 90-talet när samma personer i SD oblygt titulerade sig som nazister.

    • kristiporr, ja usch. han skrämmer mig. alla som förvanskar allting den inte håller med om skrämmer mig.

      • Håller med!
        Det som skrämmer mig ännu mer än t ex Per Ström själv är den växande skara åhörare som aktivt väljer att sluta tänka kritiskt och sluta problematisera.
        Också att sådana här personer/organisationer inbjuds till mediala sammanhang där de framställs som en seriös motpol till ett etablerat akademiskt ämnesområde… som de förnekar!

        Personligen tycker jag att förneka en könsmaktsordning och ett historiskt patriarkalt förtryck är lika insiktsfullt som att förneka ett europeiskt etnocentriskt förtryck genom århundraden av olika kolonialmakter. Eller varför inte att förneka förintelsen?

      • linus fremin

        kristiporr, jag vet. vägrade att ställa upp i svt debatt angående #prataomdet på grund av att pär ström skulle vara gäst. sa till svt att hans medverkan var ett tecken på att de inte ville ha en seriös debatt. de tog bort honom sedan av nån anledning, men debatten blev ju ändå fruktansvärt dålig, just på grund av du beskriver.

  8. Oj!
    Fan vad… rätt av dig! My hero!

    Jag såg inte den debatten men jag kan tänka mig. Orkar oftast inte kolla på debattprogram längre eftersom de nästan alltid måste ha med hjärndöda sensationstroll för att liva upp debatterna, eller hur producenterna nu tänker.

    ”Prata om det” behöver väl iof inte uppmärksamhet från ett debattprogram. Det verkar ju ha spridits jävligt bra ändå. Med den äran!
    Antar att vad jag menar är att ”prata om det” inte är nåt att prata om ;)

    • kristiporr, svt debatt skulle prata om #prataomdet oavsett om någon av oss bakom var med eller inte. så kändes bäst att någon var där för att berätta sanningen. och just de som var från #prataomdet var de enda med hjärna i debatten.

  9. Så välskrivet och bra formulerat! Tar till mig av detta och ska försöka leva mer på det sättet; att tänka att feminism är ett verb. Tack för ytterligare en viktig tankeställare!

  10. Pingback: Feministmän, sluta gnäll, och gör något i stället. «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s